Varför är folk falska inom arbetslivet?

Det är oftast inte så. Oftast är folk måna om att bibehålla goda relationer med sina affärspartners och det är bara om motparten är fullständigt oresonlig som man får ta till juridiken. Har man kommit överens om någonting muntligt brukar det vara bra för båda att hålla överenskommelsen.

Om det här händer dig ofta borde du kanske fundera över din egen roll i det hela? Du kanske kan bli tydligare med vad du anser att ert avtal innebär? Tex kan man ju skicka ett bekräftelsemail dagen efter. "Tack för en trevlig lunch. Jag vill härmed bekräfta det vi sa, att jag ska leverera sjuhundra x till y senast den (datum), mot en betalning av z kr att erläggas till vårt bankgironummer siochså tio dagar efter leverans. Hälsa frun och jag hoppas sonens fotbollslag vinner i helgen!"

Det låter som att du råkar ut för dessa tvister ofta. Om det är era kunder och underleverantörer som åberopar avtal vid tvister så är det alltså ni som brutit mot avtalet och vill ändå att de andra ska ge med sig och ta den ekonomiska smällen.

Vad beror tvisterna på? Vad går att göra för att minska sannolikheten att tvister uppstår?

Ja, att ha alla beslut i skriftlig form är absolut att rekommendera. Inte för att folk skulle vara allmänt elaka, utan för att saker och ting kan hända på vägen. Är det t ex ett stort och långt projekt byts säkert olika personer ut flera gånger under tiden och då tappar man information om den bara funnits i muntlig form. Det är bättre för alla parter ju tydligare avtal och överenskommelser är.

Pengar styr och människor gör mycket för pengar.
Till och med går emot sina moraliska principer det ser vi väl överallt.
Det kan inte vara en nyhet. 
Går något att tolka till ens fördel så görs detta. 

Vill inte avslöja några detaljer kring vilken typ av arbete eller vad det handlar om här vilket jag hoppas ni har förståelse för. 

Men det är egentligen det Tchaikowsky tar upp i tråden. Att folks mänsklighet liksom bara försvinner så fort det talas pengar. Alla gör allt och tolkar allt, säger det som krävs och utelämnar andra saker bara för att vinna sin rätt till pengar. 

Det är för mig inte mänskligt och en sådan person skulle inte få något av mig i privatlivet heller oavsett hur mycket hen tycker att det bara är buisness. Alltså den förmågan att liksom spela ett spel när det kommer till arbetslivet är för mig svår att begripa. 

Det visar egentligen bara att folk är mer pengakåta än mänskliga och sådana personer står inte högt i mina ögon.

Hursom märker att detta blev en lite gnälltråd men man kanske behöver få ur sig saker ibland.

Det handlar väl inte om att mänskligheten försvinner utan när man har två olika åsikter så måste man kolla vad som står i avtalen för att kunna bedöma om saker ska betalas eller inte. Ofta kan det också bli en tolkningsfråga där man tolkar samma sak på olika sätt. Jag har mycket diskussioner om sådana här saker i mitt jobb och har en väldigt bra relation till de som jag har de här diskussionerna med. Det är en förutsättning för att alls komma någonstans.

Jag förstår inte vad medmänsklighet och schyssthet har med saken att göra, har man ett avtal så ska det följas. När det kommer till sådant så måste man vara fyrkantig och se på vad som står.

Sedan när det kommer till det dagliga arbetet så ska man självklart alltid göra sitt bästa både som kund och leverantör och inte blanda in fakturatvister i det.

Fast avtal går aldrig att göra heltäckande, det finns alltid tolkningsmöjligheter och när det handlar om pengar så försöker man alltid vrida till det även om man vet att avsikten med formuleringen inte var sådan t ex, så att det ska passa ens egna syften, man bryr sig inte om att man vet att det är oetiskt beteende.
Pengakåtheten väger tyngre.
För det är sällan så enkelt att man bara kan gå till avtalet och se vad som gäller, 
Det är ju därför så många tvister får lösas i domstol, för det går inte att formulera sig så korrekt att det inte går att tolka och vantolka. 

Självklart försöker alla tolka avtalet till sin fördel, varför skulle man tolka det till den andres fördel bara för att vara schysst? Och handlar inte alls om pengakåthet, det påverkar inte mig personligen om mitt företag får betala några hundratusen extra för att jag är "schysst" i en förhandling. Men självklart så ligger det i min moraliska skyldighet mot min uppdragsgivare att få det så fördelaktigt som möjligt.

I de allra flesta fall där jag är med och vi är oense så slutar det med en uppgörelse där man möts någonstans på mitten för att undvika större konflikter. Men då förhandlar jag inte om miljonbelopp utan max 200 000 i taget.

Jo men då är det ju ett spel man spelar och ingen äkta människa man träffar. Ett spel där man låtsas som saker, utelämnar saker, lägger till saker för att få fördel själv och komma så lindrigt undan som det går. Det är inte en genuin människa.

Alla avtaldiskussioner jag hamnat i har vi lyckats lösa utan att blanda in domstol. Till sista kommer vi framtill en lösning alla kan acceptera.

Som anställa har jag en skyldighet mot min arbetgivare att bevaka arbetsgivarens intresse och göra det som är bra för företaget, på lång och kort sikt. Det gör att jag ibland agerar fyrkantigt och försöker visa på vår syn på avtal och leverans samt lägga fram förslag som är bra för oss. Har motparten bra argument och kan visa på att vi har fel får jag acceptera det och utifrån det besluta hur vi ska gå vidare.

Generellt tycker jag folk är mer ojusta  i konflikter mellan privatpersoner. Det blir mer irrtionella känslor och kränkthet

Om man, som jag, säljer till kund är vår relation baserad på just pengar. Det är det det handlar om. Sen är man givetvis trevlig också men avtal ska skrivas under och hållas, muntliga överenskommelser bekräftas med mejl. Telefonsamtal där viktiga saker behandlats förs anteckningar över som sparas.

Om vi blir osäkra på vad som sagts går vi tillbaka till de skriftliga källorna. Givetvis bör båda hålla god ton även om någon oklarhet uppstår! Men jag skulle aldrig förvänta mig att en affärskontakt bryr sig om mina känslor utöver att just hålla god ton. Om inte annat för att inte äventyra framtida samarbeten.

Det handlar om pengar. Om jag inte drar in pengar förlorar jag jobbet. Min kund behöver tjänsten/varan jag säljer för att driva sin verksamhet. Vi pratar inte med varandra för att det är trevligt utan för att våra företag vinner på det. Att det sedan för det mesta ändå är trevligt är en bonus.

Det kan låta girigt, men vårt företag förlorade flera miljoner i ett projekt för att man inte hade ÄTO´rna registrerade och man inte kom överens på rätt sätt. Det har varit uppe i domstol (och en del betalades och en del inte).
Om du anser att det är fyrkantigt, så bör du komma ihåg att företagen arbetar inte ideellt och löner och andra avgifter måste betalas. Det må vara fyrkantigt, men är frågan om att ett företag ska överleva. Det är ändå dessa pengar som betalar de anställdas löner.
Senast idag sa vår uppdragsledare att jag inte fick göra arbetet förrän vi har ett avtal klart med en annan konsult.

Inget spel alls tycker jag. Jag anger min synpunkt i hur jag tolkar avtalet kopplat till det vi diskuterar och den andra parten anger sin. Ingen ljuger, utelämnar eller lägger till utan man förklarar helt enkelt hur man ser på saken. Ibland ger den andra parten med sig och går på min linje, ibland ger jag med mig och går på deras men allra oftast så möts vi någonstans på vägen.

Sedan har jag stött på rötägg som ljuger och försöker luras också men det har alltid varit när jag beställt saker som privatperson, aldrig i arbetslivet.