Älskar inte mitt barn

Herregud, kam inte sätta mig in i er situation alls. Så fort min dotter ler , fylls hela mitt hjärta med glädje, när hon pussar mig blir jag den lyckligaste i världen , hon är 1idag och saknar henne om hon sover i 1 timme. Tycker väldigt synd om er som inte får uppleva den obegrenade lyckan och kärleken

Kanske ska du söka hjälp, men visst måste det finnas många som inte upplever den där kärleken med en gång eller ens alls. Jag tror att det är relativt vanligt men ack så tabu att nämna. Se bara på svaren här "sök hjälp". Människor är olika känslosamma. Älskar du andra människor?

Det finns allt  gott om exempel från så väl innevarande som historisk tid på föräldrar av båda könen som varit märkligt likgiltiga för sina barn. Inga förlossningsdepressioner eller liknande, de har inte haft några varmare känslor för sina barn helt enkelt. Kanske har en del helt saknat förmågan att knyta an till andra - en defekt i deras känsloliv.  Min farmor, för att ta ett exempel, var mycket sval, ja ointresserad av sina barn och sedermera av barnbarn, men älskade min farfar passionerat. Hon såg bara honom, barnen fick en barnjungfru ta hand om. ja, det fanns sådana på den tiden. En kvinnlig arbetskamrat packade en dag sin väska och lämnade sin man och sina två barn i lågstadieåldern. Hon ville inte ha barnen längre, hon hade inget att säga dem förklarade hon när hon också lämnade sin arbetsplats för ett nytt liv någon annanstans.
Så visst finns det de som inte känner något särskilt för sina barn. Vi ska nog inte döma, för vad som ligger bakom kan faktiskt vara stor tragik eller stor brist på något.

TS hur nöjd är du egentligen med att gå hemma i ett och ett halvt år? Det kan inte vara allmän frustrationen som även den hämmar dina känslor för dottern?

Tack så jätte för all insikt ni har gett mig och jag pratade även med bvc som även dom gav mig lite klarhet i situationen. Och det jag har kommit fram till genom allt detta är.

Jag är galet frustrerad av att vara hemma och jag mår som bäst när jag kommer hem då jag har kommit iväg och jobbat eller liknande. Då saknar jag verkligen min familj.

Jag kommer inte vara hemma lika länge vid nästa barn.

jag har helt klart för höga krav på mig själv och har intalat mig hur det ska kännas utifrån andras upplevelser när det i själva verket känns på ett helt annat sätt för mig när jag älskar någon.

Det finns tillfällen nu när jag reflekterat lite då mitt hjärta faktiskt svämmar över. När dottern ger mig största pussen, när hon slänger sig om min hals eller när hon bara kramar om mig så där riktigt hårt. Även när vi läser sagor. Det är helt underbart. Och när hon sover så vill jag bara ta upp henne igen och krama henne.

Jag tycker om att somna själv men det bästa som finns är när man sovit några timmar och dom där små tassande stegen kommer och hon vill upp i sängen.

Att se henne le och höra när hon sjunger är också sådana saker som är helt underbara och man blir helt varm i kroppen. Jag tror helt enkelt att jag måste se mer till det positiva och inte bara till min frustration.

Men tack igen för alla kloka tankar och alla ni som inte dömmer. Min dotter är det bästa som finns även fast jag ibland har svårt att se det positiva och inte har riktigt koll på mina egna känslor.

Du låter helt normal TS. Alla föräldrar är irriterade på sina barn ibland.

Måste du verkligen vara hemma ytterligare ett halvår? Kan inte dottern börja på förskola tidigare?

Jag hade blivit galen av att gå hemma så länge kan jag säga. Var hemma 10 månader med båda barnen. ( sen tog deras pappa över). Kan pappan vara hemma om det inte funkar med förskola tidigare?

Men orka gå in i en tråd enbart för att klaga på de som faktiskt försöker ge råd.

Orka gå in i en tråd för att klaga på ett inlägg som skrevs för flera dagar sen.

Herregud, kam inte sätta mig in i er situation alls. Så fort min dotter ler , fylls hela mitt hjärta med glädje, när hon pussar mig blir jag den lyckligaste i världen , hon är 1idag och saknar henne om hon sover i 1 timme. Tycker väldigt synd om er som inte får uppleva den obegrenade lyckan och kärleken