Varför valde ni att inte amma? Delade ni på matningen?

Barn nummer 1 ammade jag i 4,5 månad och älskade det :) barn nummer 2 kommer troligtvis flaskmatas pga att jag äter mediciner och om jag vill amma kommer man behöva ta regelbundna blodprover på bebisen för att den inte ska få för höga kalciumvärden. För mig är det otänkbart! Men isåfall blir det ju att jag och sambon kommer dela mer på matningen :)

Jag ville men kunde bara delvis amma (sonen svalt på enbart bröstmjölk, så han fick tillägg) Tycker att "hobbyamning" blev den bästa av två världar. Supersmidigt att ge en stödslurk bröstmjölk tex om ärenden på stan drar ut på tiden och kunna låta pappan flaskmata andra gånger. Jag ville som sagt amma så jag ägnade en del tid åt att pumpa också, vilket inte var lika smidigt.

Jag valde att inte amma för jag trivdes inte med det, ångest och de va jätte jobbigt.

Dag 3 fick min son ersättning och både bebis och jag blev glad och nöjd. Här hemma brukar vi båda hjälpas åt med matningarna, att vi tar varannan gång eller så, håller inte så bra koll på när vem mata sist men som sagt vi båda matar :)

Om det blir en till bebis vilket jag hoppas på i framtiden så kommer jag ge ersättning

Kunde inte amma andra barnet.

Vi va hemma båda föräldrarna i 6 veckor och delade på flaskmatningen men jag "kunde" ändå inte lämna hemmet det första halvåret för sonen kom inte till ro utan mamma. Pappan försökte göra likadant som jag med bärsjalen etc men sonen blev hysterisk och då kände jag som mamma att just nu ska jag hålla mig hemma, även om sonen får mat. Jag får ingen behållning av "egentid" när jag vet att de där hemma svettas och stånkar. Att min man försöker ta nätter etc för att jag ska få vila ger bra psykisk vila, trots att den fysiska vilan uteblir.

Alltså, hos oss har flaskan inte varit nån vip - biljett till egentid. Tid som jag inte efterfrågar men TS undrar ju.

Nu efterfrågade ju inte TS nån amningspropaganda men...

Som någon skrev är hobbyamning en bra kombination, att "slänga fram bröstet" tycker jag är ovärderligt. Fast - man måste vara beredd på att barnet föredrar flaskan

(i mitt fall lärde sig första barnet rätt fort att maten i flaskan kom rinnande utan ansträngning så jag fick sluta amma tidigare än jag hade tänkt - har dålig produktion så jag förstår att hon valde som hon valde ;) )

Mitt råd är att prova att amma och är det inte din grej så lämna det! Känn ingen press åt nått håll.

Handlar det enbart om att komma ifrån lite och låta pappan mata så kan du ju bara pumpa ut ?

Jo, ett litet tillägg

För anknytningen tror jag att det är tid som behövs.

Man måste inte lämna hemmet för att pappan ska vara med barnet. Barnet kan lika gärna sova på pappa i tv-soffan som på mamma. Eller vara i sjalen hos pappa under middagen.

Det är skönt för en mamma att få ha sin kropp i fred emellanåt!

För första barnet kom den stora grejen mellan far & dotter när jag gick tillbaka till jobbet. Dela på föräldradagarna alltså!

Började amma min dotter,fick sår och en bebis som aldrig blev mätt, kunde sitta 20h och bebis blev fortfarande inte nöjd och jag själv kunde inte njuta alls av den första tiden. Sedan gick hon heller inte upp i vikt ordentligt så BVC föreslog att vi skulle testa ge tillägg. Gjorde detta efter jag ammat varje gång och och fick genast en mätt och glad bebis.

Just nu hobbyammar jag bara och tycker det funkar jättebra såhär, skulle inte vilja helamma igen, dessutom får pappa och bebis tid att lära känna varandra utan att jag måste vara med.

Jag ammade inte eftersom jag helt enkelt inte ville. Maken var föräldraledig i nio månader från födseln och har matade därmed betydligt fler gånger än jag under den tiden (jag studerade).

Det var väl bara delvis frivilligt. Barnet kom för tidigt och behövde sondmatas, och var inte särskilt intresserad av att amningsträna. Min fru hade velat fram och tillbaka med amningen innan förlossningen, men när det nu blev som det blev var det viktigare för oss att slippa sonden och få komma hem än att få till en fungerande amning.

För mig var det väldigt värdefullt. Jag älskade att flaskmata dottern. Vi delade på matningarna, men inte riktigt 50-50. Jag tog nog 60-70 procent. 

Och för oss som par och som familj var det det bästa. Vi fick båda matmyset med bebisen, samtidigt som ingen av oss satt fast i bebisen. Vi hade en väldigt närhetstörstande bebis som i princip hade hudkontakt med en av oss (eller korta stunder med någon vän eller släkting) sina första sex månader i livet. Hur mysigt det än var, och hur mycket vi än älskade och älskar henne, så hade ingen av oss pallat den konstanta kroppskontakten och var väldigt nöjda med att dela och turas om.

..

Personligen ser jag denna uppdelning som mer jämlik än om mamman och pappan skulle dela 50/50 på allt. Att vara gravid, bära och föda ett barn kan aldrig bli jämlikt. Kvinnan har rätt till längre återhämtning då graviditet och förlossning är otroligt påfrestande för kroppen. Hon har också ett helt annat hormonpåslag än mannen som kommer från graviditeten samt att hon känt sitt barn 9 månader längre än fadern.

Att avstå amning pga av jämlikhet måste vara det absolut dummaste argument i världshistorien. Avstå alla detta supernyttigt ämnen som bröstmjölk innehåller bara för att pappan också vill mata. Finns ju så mycket andra aktiviteter som pappan kan ta del av för att knyta an till sitt barn.

Jag ville amma och försökte

Men mitt barn hade ett dåligt grepp, trots att jag frågade om det varje gång så har ingen ens tittat honom i munnen utan bara avfärdat det med att allt är okej..

Jag fick förlossningsdepression men fick ingen hjälp, tjatade inte heller för ville mest bli lämnad ifred efter en traumatisk förlossning och lång återhämtning

Mitt barn hade även vissa problem med gaser, troligen för att det dåliga greppet gjorde att han svalde mycket luft vid amningen, så han skrek mycket

Jag vågade inte amma offentligt och kände mig isolerad.. bvc sa bara okej och erbjöd ingen hjälp, runt om mig fick jag rådet att bara ge flaska..

Mängden mjölk var dock aldrig nåt problem.

Vid 4 veckor gav vi flaska första gången, barnet ville först inte men lärde sig snabbt att maten kom snabbare och lättare genom flaskan

Sen blev de bara oftare och oftare flaskan, hen fick lite mindre problem med magen, vid 7 veckor började hen vägra amning, vid 8 veckor fick vi till en sista perfekt amning, sen aldrig igen

Pumpade ut och gav 1 vecka till men mjölken sinade snabbt när hen inte ammade

Sörjer att det inte blev som jag ville, även om det blev bra ändå

Dock stämde det aldrig att pappan och jag kunde dela på matningen!

Hen ville fortfarande att jag skulle mata mest och bara jag dög vid nattning, pappan fick bara mata när hen var pigg och glad

Inte förren hen var 10 månader tilläts pappan natta själv

Det var stundtals jobbigt men mest bra, för vi knöt an väldigt starkt så och pappan och hen har en bra relation också som dom skapade under andra stunder.

Nästa gång vill jag amma mycket längre!

Om vi ger tillägg med flaska så vill jag vänta mycket längre än vad vi gjorde och ha en bättre pump.