ADHD, 2.5 års väntetid!!!!!

Oavsett vilken typ av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning det eventuellt handlar om så är det ju symtomen (dvs beteendet) ni behöver hjälp att hantera liksom barnets mående. Jag rekommenderar att söka en privat klinik för utredning om ni tycker att väntetiden på barnpsyk är för lång (vilket den är i hela landet, galet långa väntetider).

Mm sjukt! Så jävla synd att barn ska behöva lida pga bristen inom sjukvård.

Jag har mailat en privat klinik så får vi se vad dom säger.

Om ni inte kan tänka er medicinering spelar det ju ingen roll om ni har en diagnos på papper eller ej. Skolan ska enligt lagen hjälpa din som OM han riskerar att inte klara kunskapskraven. Det låter ju som det är ett problem i skolan. Och gör inte skolan något kontakta i första hand rektor sen skolchef o sen skolinspektionen.

Vi kontaktade skolchefen o hon tog kontakt med rektorn o då plötsligt hände det grejer. Till saken hör att vi har en diagnos på sonen men fick ändå ingen direkt hjälp från skolan från början. Så bara för ni får en diagnos på papper betyder ju inte det att ni kommer få hjälp från skolan.

Jag var emot medicinering från början men kan i efterhand säga att det är det bästa beslut vi tagit. Sonen hade inte klarar sig utan medicinen just nu.

Även om alla barn är olika så har de flesta barn med adhd inkl de med icke hyper ganska svårt i skolan så det brukar märkas ganska tydligt just där. Om man inte har svårt med skolan så kan det ju lika gärna vara nåt annat det beror på, man behöver ju inte stirra sig blind på enbart adhd. Sambons dotter som är diagnostiserad började förviss visa störst symptom i just 8års åldern för då börjar ju skolan ta fart rent pluggmässigt, kraven ökar osv osv så det kan ju lika gärna vara början på allt som visar sig.

Ta tag i problemen istället för diagnosen!

Han har dåligt självförtroende och självkänsla, det finns massor av bra litteratur som handlar om att stärka barn. Låna eller köp och läs! Hjälp honom!

Han har problem med sin impulskontroll, ge honom en flyktväg när han känner att humöret är på väg att brista. Ge honom en plats där han får vara ifred. Det kan vara under sängen, under ett bord, på toaletten eller var han nu tycker att det är okej. Häng upp några filtar så han kan skärma av.

Svårt att följa instruktioner, ge honom bilder som stöd och begränsa antalet instruktioner samt antalet ord i instruktionen. Det är mycket lättare att komma ihåg "ät nu, diskmaskinen sen" än "Nu vill jag att du sitter still på din stol och äter upp din mat, så att du kan stoppa in din tallrik i diskmaskinen när du är klar så jag kan köra igång den"

Istället för att bli irriterad på honom när han tappar tråden, hjälp honom att få fatt i tråden igen. hjälp honom att hitta fokus igen på det han ska göra.

Efter i skolan, prata med läraren om att anpassa hans skolgång till hans problem och se till att de ger honom en plats i klassrummet där han störs minst. Han ska ha förutsättningarna till att lyckas med sitt skolarbete för att få bättre självkänsla och lust att lära sig mer.

Kompisar brukar vara ett problem och en källa till frustration, hjälp honom genom att bjuda hem kompisar, träna honom på turtagning med t ex spel eller legobygge där ni sätter varannan kloss var. Att kunna ge och ta och inte bara ta är ett måste för att det sociala ska fungera. Nu är han så pass gammal, men har han varit en lekare?

Ge honom kvalitetstid med er och inte bara negativitet. Varje negativ handling eller kommentar bör uppvägas av minst en positiv. Kritikhamburgaren är bra... positiv kommentar - negativ kommentar - positiv kommentar...och den negativa ska sägas på ett sätt så barnet känner att det kan utveckla det och inte tryckas ner av den.

Att du får en diagnos på ditt barn kommer inte ändra på nånting! Han kommer vara likadan ändå och ha samma beteende! Det är du och barnets andra förälder som måste ändra på er för att ni ska få till nån ändring hemma!

Lycka till! /lärare

Skolan kan kalla in en psykolog som gör en psykologisk utredning. Det gjorde min sons skola. Denna utredning gjorde sedan att de på bup inte behövde göra en lika grundlig undersökning utan de kunde använda sig av det psykologutlåtande vi fick av psykologen via skolan.

Vissa barn lägger sån kraft och energi på att klara skolan, att det helt enkelt inte finns nån ork kvar när de kommer hem. De barnen funkar i skolan, men inte hemma.

Ja, skolan ska enligt lag ha tillgång till skolpsykolog. Men skolpsykologer utreder inte np-frågeställningar, det görs i team med flera olika kompetenser där psykologbedömning är en del av flera. Dock jättesmidigt om bup utgår från en psykologutredning som redan gjorts på skolan.

Det behöver inte alls märkas tydligt i skolan!!! Jag både jobbar i skolan och har en dotter med ADHD (utredd). Jag märkte tydligt hennes svårigheter hemma, det gjorde man inte i skolan! Skolläkaren ville inte skicka remiss till BUP INNAN han hörde att jag jobbade i skolan, då ändrade han sig (så ska det inte vara!) Iaf efter ett års väntetid gjordes utredningen, i den framkom hennes (skol-) svårigheter TYDLIGT!! Min dotter, visade det sig, har väldigt svårt koncentrera sig o fokusera på skolarbetet, hon är även hyperaktiv, men hon stör inte nämnvärt i klassrummet! Hennes hyperaktivitet där är pilla med håret, pennan, suddet osv, småsjunger, ändrar sittställning konstant osv. Hon har även massor med andra typiska svårigheter som svårt med tidsplanering, tidsuppfattning, siffror, ögahand kordination (ska ha dator att skriva på), jättedåligt arb.minne för det hon hör, lite bättre för det hon ser, jättesvårt med allmänna genomgångar o information, ska ha individuellt riktat, ja det finns mer! Inget av det här har "märkts", uppmärksammats av skolan, o då går min dotter i femman! (utredningen blev klar i början av det här året) För oss har iaf utredningen varit viktig, o min dotter tycker själv att det känns bra. Hon har fått en förklaring till sina svårigheter, hon har i två år undrat vad det är för fel på henne, o känt sig annorlunda. Tyvärr har hon ångest o depression pga svårigheterna i skolan, haft för höga krav på sig där, o svårt med kompisrelationerna, o naturligtvis av att ha känt att ingen förstår henne. En utredning har också varit viktig för anpassningarna i skolan. Enligt vår erfarenhet görs tyvärr inga anpassningar innan skolan får papper på utredning, diagnos o pedagogiska rekommendationer. Så har det iaf varit för oss! 

Vän er till privata. Vi vände oss till Habiliteringsenheten i Uppsala och diagnosen ställdes på 1½ månad. 

Man får stå på sig väldigt som förälder tyvärr, när ens barn behöver hjälp o inte är utåtagerande i skolan. Min dotter har ADHD, o skolläkaren sa till mig att han med säkerhet kunde säga att hon inte har ADHD.. Utredningen sa iaf nånting annat, o visade på många svårigheter, man inte uppmärksammat i skolan. Hennes hyperaktivitet märks inte som särskilt störande i klassrummet, det är typ vickar på stolen, pillar med saker, småsjunger osv. Men det tog lång tid för henne att knäcka läskoden, hon har svårt med tidsplanering, tidsperspektiv, dåligt arb.minne, svårt forma bokstäver, svårt fokusera o koncentrera sig, hon fyller 12 år i år, o skolan har inte reagerat på det här, mycket för att hon inte stör i klassrummet tror jag! O det stämmer att det tar oerhört mycket energi att "hålla igen" hela skoldagen!! Det kommer hemma sen, o hon kan vara OERHÖRT jobbig! Min dotter har, sen hon var 9 år, känt sig annorlunda, oförstådd, o funderat vad det är för fel på henne. I utredningen framkom det att hon har ångest o depression. En utredning har varit bra för oss, o väldigt bra för min dotter som nu fått en förklaring för sina svårigheter o så! o hon ska få gå en ungdomsutbildning för att få mer förståelse! Har man dessa svårigheter så anser iaf jag att det är väldigt bra att göra en utredning o ev. då få en diagnos. Då får man en förklaring, oerhört viktigt om man också mår dåligt o kanske inte vill leva.. O jätteviktigt att man får anpassningarna i skolan. Det hade vi inte fått utan utredning! Det bästa tips jag kan ge är att stå på er, o ge inte upp!! Hoppas det går bra för er, o er son!!

Hejsan,

Precis som du skriver finns olika typer av ADHD, och många har föreställningen att ADHD alltid innebär hyperaktivitet hos individen, men så är det ju inte. Det du beskriver i skolmiljön verkar peka mot ADHD med huvudsakligen bristande uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter utan överaktivitet. Däremot beskriver du hans beteende annorlunda i hemmet än i skolan, och i hemmet låter det mer som ADHD med huvudsakligen hyperaktivitet?impulsivitet, där impulsivitetsproblematiken tar överhand.

Det låter som sonen har det väldigt jobbigt, och jag hoppas verkligen ni fått hjälp via BUP. Det är viktigt att hans suicidtankar och suicidplaner tas på allvar och att dessa framkommer till BUP! Flera andra tillstånd är vanligt förekommande i samband med ADHD, som exempelvis depression, ångest och autism, varför det är viktigt att ni får hjälp av BUP så snart som möjligt för en fullständig utredning och kartläggning.

Men oavsett om, eller vilken/vilka, diagnos/er som sonen har eller inte har så finns det saker att göra direkt, i väntan på utredning. Skolan är tex skyldig att hjälpa sonen att nå lärmålen, och den skyldigheten finns med eller utan diagnos.

Här följer några tankar på vad du, och skolan, kan tänka på. Det kan verka både enkelt och självklart, och det kan verka övermäktigt. Nedanstående råd används vid behandling av barn med ADHD, men det är egentligen något alla barn mår väl av. Som förälder, lärare eller närstående till ett barn med speciella behov är det avgörande för barnets funktion att omvärlden blir begriplig, vilket kan underlättas genom nedanstående.

-          Uttryck dej/er kortfattat, enkelt, entydigt och konkret.

-          Tag hänsyn till ev bristande uthållighet.

-          Visuellt stöd, dvs ha ett dagsschema på väggen, så sonen vet vad som kommer   hända och i vilken ordning, och använd gärna bilder som stöd.

-          Tydlig struktur, och mycket feedback.

-          Anpassa krav, och undvik stress och överbelastning.

 

 

Lycka till

 

 

Ni kan gå en föräldrakurs typ Cope eller liknande, ges av många kommuner kostnadsfritt , medan ni väntar på utredningen.

Ni kan också hjälpa sonen med skolarbetet hemma så att han inte kommer efter för mycket.