Syskon eller inte?

Syskon är intensivt och helt fantastiskt. Har två adopterade killar, fådda när de var drygt två år.  De är idag på sitt fjärde och sjunde år. De har så otroligt mycket glädje av varandra och jag är så tacksam att vi fick dessa båda trots att det till en början såg ut att bli bara ett barn. Vi funderade inte så mycket kring beslutet två barn när vi fick veta att handläggaren såg positivt på syskonutredning.

Min erfarenhet är att situationen med barn nummer två skiljer sig enormt mot det första barnet och den första adoptionsresan. Vi har två barn födda i samma land och lillebror hade enorm hjälp av storebror i anknytningen. Lillebror var ett mycket knepigare barn och är fortfarande långsammare i anknytningen än storebror. Men brorsan är hans stora idol. Det händer ofta att de försvarar varandra mot mamma och pappa. Jag tror inte det går att förbereda sig på hur det ska gå med ett syskon. Det enda som är säkert är att inte mycket är likt processen med det första barnet. Både på grund av att barn är olika, föräldrarna har mindre tid , är mer erfarna, men också att tvåan har mycket hjälp av syskonet. I alla fall är det vår upplevelse när man har med lite större barn att göra. Lillebror knöt an till storebror långt innan han släppte in oss vuxna.
  Jag hoppas ni hittar den väg som känns rätt för er. Det är mycket att ta in.