Inlägg från: Anonym (hemskt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (hemskt)

    Fyllecell IGEN

    stockar och stenar skrev 2016-04-05 16:34:54 följande:

    Du har fått en del bra råd TS och en hel del skit. Haters gonna hate, bäst att bara ignorera dem. De verkar glömma att du faktiskt är en människa och inte en låtsaskaraktär.

    Jag har en erfarenhet som kanske kan hjälpa. När jag var i din ålder levde jag ett liknande liv. Mycket festande, galet kul, massa spännande möten, underbara vänner, massa sex, på många sätt fantastiskt. Visst hände det ibland kassa saker, men i huvudsak var det skitkul. Vi var ett nära gäng vänner som var ungefär likadana. Fem stycken.

    En vän drabbades lite oftare av kass fylla. Hon tappade bort mobiler, plånböcker, hamnade någon gång i fyllecell, däckade ofta en stund på förfesterna. Jag oroades inte över det, vi alla gjorde liknande ibland, men med skillnaden att om hon gjorde något av det fem gånger gjorde vi andra det en gång var. Men hon var skitkul, vi skrattade lite åt det när hon däckade IGEN eller när vi fick krogpersonalen att leta igenom hela garderoben efter hennes saker eller liknande.

    En dag, en helt vanlig tisdag eller något, bjöd hon hem oss. Hon hade fixat massa mysigt snacks, vi skulle kolla på ett tv-program vi alla gillade. När vi varit där en stund sa hon (toknervös, jag trodde att hon skulle avslöja graviditet med okänd fader) något i stil med:

    "Det här är svårt att säga, låt mig prata färdigt innan ni säger något. Jag har insett att jag har alkoholproblem. Jag älskar våra festkvällar, men samtidigt händer det alltid mig skit, jag blir alltid för full, jag gör saker jag ångrar och jag har ångest dagen efter. Jag längtar efter nästa fest hela tiden, börjar planera för helgen redan på måndag.

    Det är som att allt cirkulerar kring att få dricka.

    Jag vet inte om det är alkoholism eller missbruk eller något annat, jag vill inte söka vård eller något, men jag vill dricka mindre. Jag kan inte vara nykter på fester, jag är livrädd för att tappa er och allt kul vi har, men jag måste göra något.

    Det är mitt problem. Ni behöver inte anpassa er alls men jag vill be er om tre saker.

    1) prata inte om alkohol med mig

    2) bjud inte med mig eller bjud mig på alkohol

    3) om ni ska göra saker utan alkohol blir jag jätteglad om ni vill ha med mig

    Jag ska börja med en helvit månad."

    Det blev fantastiskt. Vi hade skitfina samtal den kvällen, flera av oss insåg att vi drack för mycket, en berättade om familjemedlem som var alkoholist, en berättade om sexuella övergrepp som nyligen skett när vi tillsammans haft en "skitkul" festkväll. Vi bokade genast in lyxig NYKTER tjejlördag samma helg med hemmaspa precis som i högstadiet. En till bestämde vit månad, själv drack jag mycket mindre eftersom jag hade ett alternativ att göra nyktra saker med dem (även om jag fortfarande drack säkert fyra gånger den månaden var det iaf minst halvering). Jag blev också närmare henne på något sätt eftersom jag fick hitta på annat. Gå och fika, shoppa etc, inte bara festa. Efter det har jag, och flera av de andra, druckit mycket mer medvetet. Liksom valt att dricka istället för att det bara blir så i brist på alternativ. Även vännen som först sa ifrån började sakteligen dricka efter några månader. Jag minns inte om hon också sökte vård, men det var åtminstone på ett helt annat sätt efter det. Sen blir hon än idag (12 år senare) ibland alldeles för full så att hon däckar/kräks/tappar bort saker, men från att ha varit nästan jämt till typ en gång om året känns ändå som en väldigt bra vändning.

    Så mitt förslag: prata med dina vänner! Bryt vanor ihop!


    Vilken bra vändning och även vänner. Vi gör ju en hel saker på dagarna. Shoppar, fikar, åker till stockholm mycket, går på konserter, fiskar osv. Men det är ju efter 22 på kvällen vi alltid blir taggade, och när "alla" andra är ute och lägger upp bilder. Då finns det inte så mycket att göra. Visst kan vi gå på bio eller se film eller ha spakväll men inte varje helg/onsdag. Jag kan ju helt klart dra ner på utgångarna, det som funkar är att jobba istället för då KAN jag inte gå ut. Men att sluta helt nej inte för stunden, men jag tänker mer och mer på det så snart kommer jag nog ledsna totalt! Men det var skönt att läsa det du skrev på många sätt.
  • Anonym (hemskt)
    Rakad Apa skrev 2016-04-05 16:42:36 följande:

    Har lite svårt att tro på tråden. Jag krökade varje helg (plus lite vardagar) i 12 års tid och jag hamnade i fyllecell endast 2 ggr. Och då är jag ändå en sån som alltid har en tendens till att bli grisfull och odräglig.


    Haha aa jag tror inte på mig själv heller. Hur osmidig får man vara är frågan. Men det är många poliser i min stad och jag ser väldigt ung ut och är dessutom igenkänd och blir dum i huvudet på fyllan de gångerna och lämnar ofta mina vänner. Men ja som jag sagt så har jag ej ens förtjänat att hamna där ens hälften av gångerna.
  • Anonym (hemskt)
    Anonym (des) skrev 2016-04-05 21:10:58 följande:

    Har bara läst TS så du kanske redan fått detta råd: men varannan vatten är en life-saver när man inte vill sluta dricka helt. Samt att dansa så mycket att man hinner svettas ut alkoholen.

    Om dina kompisar är så goda vänner som du säger, alltså sådana som vill dig väl: sätt dig och prata med dem öppet och ärligt och säg nåt i stil med: "hörni, jag vill inte bli så där redlöst full som jag ibland kan bli. Jag behöver er hjälp att se till att jag inte dricker vodka, eller alltid dricker varannan vatten" (eller vad du nu bestämmer dig för). Och alltid äta ordentligt innan. Jag är själv väldigt smal, vilket också gör att jag regerar mer på alkohol.

    Att du är orolig för ditt eget drickande är ett sundhetstecken, även om du kanske inte är vid stadiet att söka hjälp av professionella än. Men det är bra att tänka på sitt drickande och försöka minska på det när det dels är en "medicin" mot att må dåligt, dels leder till tråkiga konsekvenser, även om de bara hänt ganska få gånger.

    Sen ett annat tips: min svägerska är polis och jobbar med ungdomar och tagit många för ungdomsfylla. Hon berättar ofta om en vad hon kallar för gullig tjej, som hade skickat kort där hon tackade att de tog hand om henne när hon var så full och bad om ursäkt för allt otrevligt hon sagt och gjort. (på tal om att "bättra på" sitt rykte hos polisen... Bara en idé.

    Sen tycker jag du kanske kunde söka samtalskontakt, inte för drickandet i första hand, utan att du ibland mår väldigt dåligt, att du har dåliga relationer till din familj, etc. samt kanske ta kontakt med din läkare om din medicinering om du tycker att dosen/just det läkemedlet är fel. Jag jobbar med unga med adhd och många har många gånger fått ställa om sin medicin då den varit feldoserade eller fel sort. Sen känner jag igen från "mina" ungdomar att drickande (och droger) är ett sätt att hantera adhd:n också, men som tyvärr inte fungerar särskilt bra i längden eller om man vill vara en del av samhället på ett konstruktivt sätt.

    När jag under åren följt mina ungdomar så slutar det nästan alltid bra till sist även om ungdomsåren varit turbulenta. Men eftersom du känner igen varningstecken hos dig själv: ta dem på allvar! Fortsätt jobba på det! Det kommer säkert backslahs men ge inte upp.


    Ja men största dilemmat är att jag tycker fortfarande det är "kul" att bli as full. Jag har alltid varit allt eller inget i allting. Antingen äter jag ingenting eller så äter jag massor, antingen dricker jag ingenting eller så dricker jag as mycket, antingen tränar jag varje dag en period eller annars inte alls osv. Och hur illa det än låter så strävar jag inte efter lugnare fyllor men utan besök i fyllecellen.

    Ja jag har träffat poliser som varit jättesnälla och professionella, men det har varit samma gubbe flera gånger och han är så kall. Han skrattar och är hårdhänt och vägrar låta mig åka hem till ens till mina föräldrar när jag bönar och ber om det för att slippa sova där och han är bara så jävla kall. Förstår att han är less dock men ett tackkort till honom nja. Och det faktum att jag kommer ihåg allt = inte tillräckligt full.

    Ja jag har ju pratat med en förut men hela situationen var riktigt pinsam. Försökte komma på saker att prata om men kom inte på någonting, förutom alkoholen, annars bara kände jag hur hon tyckte "du går igenom vanliga problem som alla gör vad gör du ens här". Det skulle vara as skönt att prata med någon dock men kommer aldrig försöka med det igen. Och vad gäller medicin så har jag prövat alla sorter och doser genom åren tror jag. Tror inte ens jag har adhd, jag tror jag är som jag är för att jag mår dåligt och inte för att jag inte kan koncentrera mig, det var väl bara något mina föräldrar och lärare önskade var felet så jag kunde taggas ner med lite medicin. Nu när jag är äldre så är jag ju precis som alla andra och klarar vardagen bra med jobb osv, förutom att hantera alkohol då.

    Men jag tror allt löser sig, jag vet att jag typ aldrig går ut när jag är i ett bra förhållande med en lugn kille, och att jag även går hem tidigt. Samt när jag har jobb. Och nu är det ju lite komplicerat med bägge delarna men det blir bättre och jag SKA ta tag i mig själv :)
  • Anonym (hemskt)
    Anonym (inga tvivel) skrev 2016-04-05 21:31:00 följande:

    Hade varit bättre om familjen var välutbildad... Varför skulle det vara så fel om hen SÅG dig? Att du tycker att hen verkar otrevlig spelar väl ingen roll om HEN SER dig? Ni behöver inte umgås för det...


    Ja men välutbildade är dom inte tyvärr dom är bara väl utbildade i kassan på Mc Donalds hela bunten. Därför att HEN kan dra åt helvete, och du med för den delen.
  • Anonym (hemskt)

    Hamnade på sjukhuset i förrgår pågrund av "blandintox" som det kallades. Hade cirka 2 promille alkohol och tog en hel burk concerta/ritalin tabletter. Inte för att jag ville skada mig själv för då hade jag tagit andra tabletter men jag kan inte förklara varför jag gjorde det heller. Börjar tro att jag är ute efter att leva lite farligt.. Kommer inte på någon annan förklaring. Detta var andra gången det hände på ganska exakt ett halvår så dom lär ju undra. En rolig effekt fick jag inte iallafall utan jag fick en puls över 140, temp på låga 35.5 ibland och nästa sekund feber och jag hade sån yrsel att jag inte kunde stå på benen. Nu är det bättre bara magknip och extrem ångest kvar.

  • Anonym (hemskt)
    klyban skrev 2016-04-15 08:31:31 följande:

    Och du som inte tycker det är så farligt.

    Ett tragiskt liv du  har, som måste dricka så mycket alkohol.

    Jag förstår du tränat dig fram till tåla alkohol, men nå 2 promille, så krävs det en hel del alkohol.


    Det var det som var det konstiga! Jag drack typ hälften så mycket av vad jag brukar dricka. I vanliga fall dricker jag alltid vodka men denna gång drack jag en vin flaska 12.5% och en 7.0 cider 500ml. Det var allt. Tror jag hehe.
  • Anonym (hemskt)
    Anonym (nykter) skrev 2016-04-15 09:07:02 följande:

    Tycker du fortfarande att det är en dålig idé att helt avstå från alkohol?


    LFF skrev 2016-04-15 09:10:17 följande:

    Och du tycker fortfarande att det är en bra idé att fortsätta dricka? Att bara försöka minska?


    Har inte tänkt så mycket på det. Tänker ju knappast gå ut i helgen om jag säger så. Men sen glömmer/förtränger jag sånt här ganska fort. Igår hade jag så mycket ångest och tänkte att nu ska jag aldrig mer ens ta en klunk alkohol. Idag känner jag mig typ oberörd av vad som hände, det känns inte som att det hänt. Men enda gången jag kommer gå ut nu är på Valborg och så får jag se hur det går då, går det åt helvete igen så lägger jag ner helt.
  • Anonym (hemskt)
    Anonym (Partytjej) skrev 2016-04-15 09:24:38 följande:

    Ok du, jag tror inte att en vit månad och dra ner räcker, faktiskt... Du kunde dött, det är något inom dig eller i din livssituation som du reagerar mot. Jag tror terapi vore bra, att granska sig själv på djupet och förstå varför du har denna självdestruktiva impuls. Det är något knas och du måste gå till botten med det innan något värre händer!


    Nej jag kunde inte dött. Jag tog inte så starka/farliga tabletter eftersom jag inte ville dö. Men kom på dagen efter att jag hade både sömntabletter och annat så hade jag vetat det då hade jag säker tagit dom men jag var för full tror jag. Men några hundra mg ritalin är inte så mycket har jag förstått, men det blev väl det för mig att gå från mitt recept 10mg till 600mg cirka. Jag väger ju lite med osv så då blir det väl värre, och med alkohol.

    Vet inte om det var självdestruktivt för jag kommer inte på varför jag tog dom. Kanske för att ha kul bara? Lite spänning? Inte för att skada mig själv. Men ja jag måste hitta sätt att sluta med vad jag nu håller på med...
  • Anonym (hemskt)
    Bettanboop2015 skrev 2016-04-15 10:48:52 följande:

    Dags att byta umgänge kanske??

    Bryta och byta miljö?


    Ja det är ju inte mina vänner som tvingar mig dricka. Tvärtom egentligen. De var de som sätter mig i en taxi så jag kommer hem. Fast när jag kom hem gick det ju åt helvete men det kunde inte de veta. De finns där för mig hela tiden och skriver/ringer hela tiden och säger att vi måste hitta på andra saker nu än att gå ut och jag måste prata med nån.

    Byta miljö ja det ska jag ju, åker ju till Australien snart. Blir spännande hur det blir där. Förmodligen bättre eftersom jag inte kommer känna mig bekväm med folk så då kan jag inte supa mig för full utan vill stila mig lite osv.
  • Anonym (hemskt)
    Pkb skrev 2016-04-15 11:17:03 följande:

    Bra att du åkte taxi iallafall :)

    Var rädd om dig.


    Ja det går ju framåt på så vis iallafall haha! Tack ja de ska jag försöka vara.
Svar på tråden Fyllecell IGEN