Anonym (Hjälp) skrev 2016-04-05 20:16:51 följande:
Har faktiskt letat efter en sån utan kontakt med socialen. Och ev hittat en kille som varit precis som min son. Idag en skötsam kille med jobb och barn.
Det låter ju som en fantastiskt bra idé! :) Vill bara säga att jag också har en sådan person i min närhet, det vill säga en kille som var allt annat än lätt under sin uppväxt. Detta var på 80-talet, och då sattes det inte så många diagnoser, men utan tvivel hade han fått en adhd-diagnos i dag.
Men vad jag skulle säga är att hans föräldrar satt i ständiga samtal och möten med skola och fritis om allt han hittat på. De var förtvivlade och rådvilla många gånger. Men SJÄLVKLART övervägde de aldrig familjehemsplacering. (En liten pik till (dåliga förälder.) För nej, lika lite som ts var de några dåliga föräldrar, och det är inte särskilt troligt att ett par random familjehemsföräldrar skulle lyckats bättre.
- För killen jag känner blev lösningen en mindre undervisningsgrupp under högstadiet. En mindre undervisningsgrupp i kombination med en fantastisk lärare som kunde ta sina (stökiga) elever på rätt sätt. Min vän blev mindre impulsiv, mindre arg och i dag är han en fullt fungerande vuxen med fast, välbetalt jobb, fru och barn!
Jag tror som sagt att du är på rätt spår, ts. Det är svårt med adhd just för att impulsiviteten gör att man kan göra saker man aldrig skulle ha gjort om man hunnit tänka efter före. Dock är det ju sådant man kan träna upp och som kan bli lättare med stigande ålder.
Det är (som jag är säker på att du redan vet) också viktigt att inte få barnet att känna sig dåligt och misslyckad. Det han/hon har gjort var INTE bra, men barnet som person är inte dålig och misslyckad. Däremot kan man behöva jobba med de saker man har svårt med, och lära sig olika tekniker. Medicinering är ju också effektivt på en del. Hur ställer ni er till det? Har ni provat? (Om du redan har berättat om det ber jag om ursäkt för slarvig läsning av tråden.)
vilket även innebär en orosanmälan till socialen. 
