Min son gör "inbrott".

Nej det är det verkligen inte.

Ja gå i alla fall dit idag och gör ett försök.

Be om ursäkt kan du alltid göra tycker jag.

Det visar på din goda vilja.

Varför gör sonen inbrott?

Min son är 10 år, diagnos medelsvår adhd med trotssyndrom. Han har nu under knappt 1 år gått in i andras garage mm. Även krossat rutor och tagit småsaker. När detta kommit fram har jag släpat med honom till de drabbade där han fått be om ursäkt. Det hjälpte ett tag. Men nu har det hänt igen och denna gången tänker ägaren polisanmäla vilket även innebär en orosanmälan till socialen.

Han vet ju att man inte får göra såhär. Men ändå gör han det. Har gått föräldrakurser, fått hjälp av socialen innan. Även BUP har försökt hjälpa. Han är inte känslolös utan en väldigt snäll och empatisk kille faktiskt. Blir bara så rädd för framtiden. Vill verkligen inte att han glider in på en sån bana med kriminalitet.

Hur ska jag nå fram till honom? Riskerna nu med polis och socanmälan? Vill inte riskera att förlora mitt älskade barn

Nej ni har inte fått all hjälp de kan erbjuda. Din son är i farozoonen vad gäller en kriminell framtid och det ska tas på allvar. Om han inte får hjälpen nu och på rätt sätt och rätt stöd så finns risken att framtiden inte ser så ljus ut. På ett sätt är det bra med en anmälan då soc nu måste ta detta på allvar och du har möjlighet att stå på dig om mer hjälp.

Som förälder så tror man ofta att en polisanmälan är det värsta som kan drabba ens barn men i hans ålder kan effekten bli precis tvärtom. Min son snattade i samma ålder och fick också gå och be om ursäkt och lämna tillbaka. Gång på gång. Vändningen kom först när det faktiskt gjordes en polisanmälan. Först då förstod han allvaret och det hände aldrig mer.

Och skulle alla barn som snattar och gör som din son omhändertas så fick de jobbigt på soc.

Så det är NU du ska förstå att en anmälan idag inte betyder något negativt i hans framtid utan en möjlighet att stoppa en kriminell bana som blir betydligt svårare redan om 2-3 år.

Ta dig tid att kolla upp de resurser som finns i din kommun och om han inte har en BUP kontakt redan så börja där. Kommunerna håller ner alla kostnader de kan vilket ofta innebär att de lite mer kostsamma terapierna är det sista de plockar fram och man måste kämpa för att få den hjälpen.

Skulle också vilja tillägga att det inte handlar om att han vill ha saker utan själva spänningen att göra själva handlingen. Har han några aktiviteter där han kan få utlopp för den?

Jag undrar lite här: när du släpar med honom till de som utsatts för stölder/inbrott, hur beter du dig då? Står du på sonens sida samtidigt som han ber om ursäkt? Eller vad händer då? Det som är viktigt är att din son alltid känner att du står på hans sida när ni möter andra människor. Sen - när ni är ensamma - kan du ta de allvarliga samtalen med honom. Han skall ALDRIG känna sig utsatt med känslan att även du är emot honom, när han får "skämmas" inför andra. Du ska alltid vara lojal.

Ett samtal med polis i uniform är aldrig fel. De kan ibland inge respekt.

Ägaren gör det enda rätta och polisanmäler.

Tänk om detta vore ditt garage och en annan pojke

bröt sig in upprepade gånger och stal saker hos dig ?

Samhället måste markera att detta är inte ett accepterat beteende,

oavsett barnets ålder och ev. funktionshinder.

Troligen kommer din son att bättre förstå att detta inte är accepterat

om polisen blir inblandad

Tyvärr så gör adhd och trotssyndrom att såna barn löper mycket större risk att hamna i kriminalitet under sitt liv, speciellt om det börjar som barn.

En majoritet av de som sitter i svenska fängelser har just adhd.

Ring och prata med socialen själv ang. situationen tycker jag.

Bättre att förekomma än att förekommas.