• sextiotalist

    Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

    Anonym (jag) skrev 2016-04-19 13:27:23 följande:
    Man kan behöva hjälp att fara och handla ibland, städa eller laga mat ibland och se efter barnet ibland eftersom det alltid blir väldigt mycket att göra med en ny familjemedlem. Sen kanske man inte har full koll på sånt som har att göra med förkylningar,  feber, kolik mm.
    Nix, hade min mamma eller min svärmor försökt sig på något sådant, så hade de vänligt men bestämt, blivit fråntagna den uppgiften.
    Jag behövde inte hjälp med något, när jag hade smått, så städning och sådant fixade jag på en timme och sedan så hade "fritid".
    Förkylningar, feber ? Det är väl inga konstigheter.
    Kolik, där finns det miljoner teorier som växlar med ojämna mellanrum.
    Handla var roligt, hade någon tagit bort det för mig hade jag blivit rätt sur.
    Förstår du, det du anser folk behöver hjälp med, är det inte alls säkert de behöver. En del har säkert behövt den hjälpen, men din son och hans fru behöver inte den hjälpen. De fixar ju vardagen utan problem ändå.

    Så har vi det med integritet, en del vill helt enkelt inte ha någon hemma som stökar om i skåpen, rotar runt bland smutskläder, bläddrar bland papper, möblerar om.
    Min sysslings svärmor är bortförbjuden nu hemma hos dom efter alltför många övertramp. Är det ditt du vill nå, vill du att du ska bli portförbjuden i deras hem, för att du inte respekterar deras gränser, deras integritet.

    Du har allt att vinna på att ändra synsätt och ditt sätt att vara, du har allt att förlora på att fortsätta dom gör nu.


  • sextiotalist
    Anonym (jag) skrev 2016-04-19 13:41:52 följande:
    Men det är ju sånt som nästan alla säger att det är svårt att hinna med när man har en bebis, hinna laga mat, hinna röja upp, hinna handla, sova, duscha?? Alla som har en bebis säger hur jobbigt det är att hinna.
    De flesta jag känner har inte haft problem, några enstaka, om de har haft kolikbarn eller så. Men jag (och flera som jag känner) upplevde föräldraledigheten som en riktig semester.

    Däremot är barnen lite äldre, så är det mer krävande. Den jobbigaste åldern var nog när sonen var mellan 2 och 4, men innan dess, lätt som en plätt.
  • sextiotalist

    Jag börjar se mer och mer likheter med min farmor. Inte så mycket med detta att pådyvla hjälp och saker, utan avsaknad av respekt och synen på sin svärdotter.

    Min faster var lika omhuldad som TS dotter.

    Mina kusiner bröt med min farmor och faster. Vi höll nödvändig kontakt som plikt.

    Undrar om det är den framtiden som TS önskar

  • sextiotalist
    Anonym (jag) skrev 2016-04-22 13:03:20 följande:
    Men vad bra, då vet jag att det är sant som jag frågade, ens liv BLIR mindre värt om man låter föräldrarna vara med. Tack alla som svarat.
    Inte mindre värt, men ta mig sjutton så mycket mer besvärligt och energikrävande om de inte respekterar ens liv och ens integritet. Men det spelar ingen roll om det är en förälder, en vän, ett syskon eller någon släkting, människor som klampar in i ens liv och försöker styra över ens liv är energikrävande.
  • sextiotalist
    Anonym (jag) skrev 2016-04-22 13:39:40 följande:
    Nej det låter mer som att sitta och fika tillsammans.
    Och det är väl om något trevligt.
  • sextiotalist
    Anonym (-) skrev 2016-04-22 14:22:51 följande:
    Jag skulle aldrig vilja att någon frostade av min frys åt mig, eller städade mitt hem när jag är bortrest. Sådant vill jag göra själv. Trots det har jag goda relationer till nära och kära. Mina barn träffar mormor och morfar titt som tätt för att leka med dem. När de hälsar på hos oss brukar vi fika, prata lite, och så leker de med barnen. Jag vill inte att de fixar åt mig.

    Ditt liv har sett ut på ett visst sätt, och du är uppvuxen så. Nu har ditt liv kommit in i ett nytt skede och det är dags att tänka om. Det går inte att fortsätta genom hela livet med "men så har jag alltid gjort". Då skulle du fortfarande haft blöjor och napp. Man växer, ändras, går in i nya skeden, utvecklas, anpassar sig.

    Ditt tidigare sätt att "alltid hjälpas åt" fungerar inte längre. Då är det dags att testa något nytt.
    Inte jag heller. Det var sådant som min väninnas svärmor höll på med. Det slutade med att den nyckeln som svärmor tjatat sig till togs ifrån henne, när hon fortfarande inte förstod att hon inte hade rätt att ändra i hemmet, så blev hon portförbjuden. Numera träffar inte min väninna henne längre, hon klarar inte av det.

  • sextiotalist
    Anonym (jag) skrev 2016-04-22 15:01:47 följande:
    Men nu var det så att min systerdotter hade bett oss frosta av frysen eftersom hon inte var hemma och hon tycker precis som jag att det är jättepraktiskt att slippa göra vissa saker. Så istället för att hon skulle krångla med frysen med sitt barn hemma så tog jag och min dotter och tömde hennes frys och körde hem till min dotter med maten medan frysen frostades av. Sedan dagen efter körde vi tillbaka allt och städade. Samtidigt var systerdottern på solsemester , låter inte det underbart att komma hem från semestern och ha det nystädat och frysen fixad?
    Nej, jag hade blivit vansinnig, rent ut sagt förbannad, om någon tog sig friheten att städa vårt hem när vi varit bortresta. Den personen hade nog fått en rejäl utskällning istället för ett tack. I min värld gör man inte sådant om man inte är ombedd att göra det.
  • sextiotalist
    Anonym (jag) skrev 2016-04-27 13:50:40 följande:

    Nu har jag fått svar på några av mina frågor.. Jag frågade svärdottern häromdagen angående att de inte ville bo i vårt gästrum när barnet föddes och då sa hon att hon tycker det är obekvämt att bo hos någon annan och att hon trivs bäst med att ha sitt eget hem. Så jag sa att det hade ju varit som hennes hem mest hela tiden eftersom vi jobbar heltid båda två så dagtid hade de inte ens sett skymten av oss och hade kunnat göra precis som hon ville. Jag såg att hon blev lite irriterad då men sen frågade hon mig men hur hade du tänkt att vi ens skulle få plats för allting hos oss är ju jättelitet. Badrummet som de har i sin hyreslägenhet rymmer för all del både tvättkorg, skötplats, babysitter och handdukstork och det finns ändå gott om utrymme kvar att gå runt där medans vårt badrum inte ens rymmer en av de sakerna. Så det var där skon klämde. Lite kränkande att hon ser ner på vårt hem så men man får ibland offra utrymme för "lyx" när man har sitt eget hus.


    Men snälla nån, det är helt normalt att man trivs bäst i sitt eget hem och varför ska hon avstå från de bekvämligheter som de har?
    Jag är ganska säker på att om man gjorde en omröstning bland FL´s kvinnliga medlemmar om var de vill tillbringa sina första dagar sedan barnet har fötts, efter de kommit hem från BB hade nog 99% svarat i sitt eget hem.

    Hon skulle inte ens behövt svarat på varför, det svar hon gav hade räckt mer än väl.
  • sextiotalist
    Anonym (jag) skrev 2016-04-27 15:32:47 följande:
    Forskningen ja men jag hade ändå kunnat mata, natta, byta, vagga barnet även fast jag inte håller på med attachment paranting.
    Men du är du och du är inte din svärdotter. Hon måste själv få komma in i sin föräldraroll, den som hon är bekväm i och fungerar tillsammans med det unika barnet. Inte på det sättet du vill och är bekväm med.

  • sextiotalist
    Anonym (jag) skrev 2016-04-27 15:34:05 följande:
    För att kunna få mer fritid och pengar och för att barnet skulle känna sin farmor om så hade gjorts.
    Men de fixar det ändå, de vill inte bo i storfamilj, de vill rå om sig själva, hon vill gå till sitt BVC, umgås med SINA vänner. Pengar har de, så det verkar som, de har uppenbarligen inga behov att spara pengar genom att bo hos någon annan (och det kan inte vara många ören, för hyran har de ändå). Hon vill nog kunna röra sig helt fritt i sitt eget hem, inte hänvisad till ett gästrum när hon vill vara själv, kunna sitta framför TV´n och se de program hon är intresserad av utan kommentarer från svärföräldrarna. Hon vill säkert kunna gå klädd i trosor och amningsBH utan att behöva möta sina svärföräldrar.

    Barnbarnen lär nog känna sina farföräldrar när den tiden kommer, dvs om farföräldrarna lär sig att respektera andras gränser, annars är risken överhängande att det inte blir så alls. Dvs de minimera umgänget max, för att de helt enkelt inte orkar med er.

    Besinna dig kvinna, backa, inse att du är en del av deras liv på deras villkor. Du har noll rättigheter (och inga skyldigheter mer än att bete dig vettigt) gentemot deras barn.
    De kan ta familjen och flytta på andra sidan jordklotet och du har inget att säga till om.
Svar på tråden Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?