• Anonym (jag)

    Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

    I maj ska jag och maken fara och hälsa på sonen och han familj. Vi har inte träffats sen före jul så jag ser verkligen fram emot detta. Vi brukar alltid ge dem saker och den här gången frågade vi om de ville ha våra nattygsbord i lackat mörkt trä eftersom vi köpt nya. Nej egentligen inte fick jag till svar då. Förstår ni hur välkommen jag känner mig nu? Givetvis så undrar jag varför man inte vill ha gåvor och då får jag svaret att de vill köpa saker som de själva har råd med och inte ta emot allmosor. Nu är den ena på föräldraledighet så det de har råd med är inte mycket alls. Min make säger att jag ska sluta försöka ge dem saker eftersom de är otacksamma men jag vill säkerställa att barnbarnen har det bra materiellt sett. Men min svärdotter är av uppfattningen att man ska göra allting själv så tydligen är det viktigare att göra saker själv än att ha det bra?

  • Svar på tråden Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?
  • Fiona M

    När ska barnbarnet börja på förskola?

    Nu får du erkänna att du ljugit om en sak, antingen att frun är "karriärmamma" eller att barnet aldrig träffar andra... (Men ja, man kan ju ha stort umgänge även som föräldraledig)

  • Anonym (-)
    Anonym (jag) skrev 2016-05-09 22:41:50 följande:
    Vad det är för fel på att bli rädd och springa till mamma?
    Ja, vad är det för fel på det?
  • Anonym (lisa)
    Anonym (jag) skrev 2016-05-09 22:41:50 följande:

    Vad det är för fel på att bli rädd och springa till mamma?


    Ursäkta? Förstår inte vad du pratar om.
  • Anonym (X)
    Anonym (jag) skrev 2016-05-09 18:33:21 följande:

    Det kan inte vara nyttigt för barnet heller att umgås med så få personer.


    Vilka umgås de med?
  • Anonym (förstår på sätt och vis)
    Anonym (jag) skrev 2016-05-09 13:42:44 följande:
    Jag har absolut förståelse för det men vi har stor släkt och jag vet att det är många som kommer glömmas bort om jag inte nämner det.
    Varför svarade du bara på första frågan ? 

    Btw det är ju inte din sak att se till att ingen i släkten "glöms bort"  Det är ju din son och sonhustru som bestämmer vilka som ska komma 

    Du pratar mest om enskilda händelser som du inte är nöjd med men svara aldrig på om du förstår / inser vad problemet EGENTLIGEN är Och med det menar jag problemet med att du känner dig utesluten  Varför?
  • Anonym (jag)
    Fiona M skrev 2016-05-09 23:03:43 följande:

    När ska barnbarnet börja på förskola?

    Nu får du erkänna att du ljugit om en sak, antingen att frun är "karriärmamma" eller att barnet aldrig träffar andra... (Men ja, man kan ju ha stort umgänge även som föräldraledig)


    Inte ens det vet jag. Hon kanske inte är så karriärinriktad som jag trodde eftersom hon inte vill jobba heltid mm.
  • Anonym (förstår på sätt och vis)
    Anonym (förstår på sätt och vis) skrev 2016-05-09 09:10:44 följande:

    Håller med de flesta här men känns lite som vad än TS skriver så får hon skit för det bara för att  .........  
    TS jag har en fråga till dig och hoppas du vill svara 

    1 Har du någon förståelse för att de andra familjemedlemmarna i din familj/ släkt kan ha andra åsikter än dig? 
    2 Kan du förstå och acceptera att din son och sonhustru vill leva sitt liv på ett annat sätt än du och din dotter har gjort och fortfarande gör? 
    3 Tror du inte själv att det vore bra för dig att skaffa dig andra sysselsättningar som är till bara för dig?
    4 Jag förstår att ditt sätt är det "naturliga" sättet att vara som familj FÖR DIG MEN!!  Du måste ju förstå att det inte betyder att din son med familj tycker att det är rätt eller "naturligt"  Varför vill du inte ens försöka förstå att de valt att leva sitt liv på ett annat sätt än du och din dotter valt ? Det betyder inte att du är oduglig 
    MEN Det kan leda till att du blir isolerad  från dem om du är som du är nu för "på" och vägrar acceptera andras sätt att leva 
    Den enda som kommer förlora på detta är du och det vill du väl inte? 

    Försök att tänka igenom vad alla här skrivit till dig. Det känns inte som du tar till dig något av vad som skrivs här utan om och om igen försvarar DITT sätt att vara 
    Detta  sätt fungerar ju inte som du ju märker med din son och sonhustru. De kommer inte ändra sig så om du vill ha en relation med dem och ditt barnbarn MÅSTE du ändra ditt sätt gentemot dem. 

    Jag hoppas du gör detta för jag förstår att du är ledsen och känner dig bortstött 
    Det är bara du som kan ändra på det så ni får en bra relation igen 
    Lycka till 


    Väntar ..........
  • Anonym (Mia)

    Jag har funderat lite över det där med kalas för barnet. Vi har bra och stor släkt, brukar vara 15-20 pers på julafton och träffas ofta. Men på barnens födelsedagar är det våra föräldrar och syskon vi har bjudit och allra närmaste paret vänner som har barn I samma alder, våra barn är nästan som kusiner. Även mor- och farföräldrar bjöds när de levde. Men inte våra kusiner eller mostrar eller farbröder, trots att tre bor alldeles i närheten och vi kan träffa de 2-3 ggr per vecka, spontanfika hemma hos dem mm. Med bara närmaste familjen var vi redan 15-20 pers med barn och det räcker mer än väl.

    Att du ts inte blev bjuden när barnet fyllde ett år är rätt allvarligt. Det är en signal du borde ta fasta på. Jag gissar (obs gissar) att de ville gärna fira i en liten skara, som man gör med en ettåring, men din press gjorde att de valde att ha ett eget firande utan några andra. Du pressar på ts, ju mer du pressar desto längre bort trycker du bort sonen och svärdottern. Du vill så gärna vara med men du är för mycket och de orkar inte med dig.

  • Anonym (jag)
    Anonym (förstår på sätt och vis) skrev 2016-05-10 09:39:16 följande:
    Väntar ..........

    Jag har försökt svara på så mycket jag kan hoppas jag att du förstår. 
    Nej jag har nog inte accepterat att de väljer så, dels för att alla i min familj, och då menar jag mina egna barn, alltid varit såna som vänt sig till mig när de behövt råd eller hjälp. Så plötsligt förändras allt och de väljer att göra tvärtemot vad jag hade föreslagit om jag nu blivit tillfrågad men jag blir ju inte tillfrågad. Så som du förstår känns det som att de motarbetar mig. Som att de vill visa att de anser att jag gjort fel.
    Ja det skulle vara trevligt att ha en sysselsättning men jag vet inte vad det skulle vara faktiskt. Jag trivs med att vara den som alla ringer till mer än någonting annat.

  • Fiona M
    Anonym (jag) skrev 2016-05-10 09:23:42 följande:

    Inte ens det vet jag. Hon kanske inte är så karriärinriktad som jag trodde eftersom hon inte vill jobba heltid mm.


    Så... Du medger att du haft fel?

    Hon sätter inte karriären först OCH barnet är en del på fsk (de hade båda gått ner i tid eller hur)?

    Ser du själv hur fel du framställer dem?
Svar på tråden Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?