• Livetskamp

    Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...

    Måste få skriva av mig lite...

    Bakgrund/lång historia kort(are): Jag är en kvinna 30+ som sedan några veckor tillbaka arbetstränar på 50 % efter en längre tids psykisk sjukdom (däribland den berömda väggen) och ett flertal neuropsykiatriska funktionshinder i bagaget.

    Stortrivs i miljön jag hamnat i, med undantaget att jag rent ekonomiskt förlorar på praktik gentemot att bara drälla omkring hemma... Jag måste själv bekosta resorna till och från arbetsplatsen, där FK endast bistår med kanske 1/3 av det ursprungliga beloppet (och ändå betalar ut flera hundra kronor mindre i månaden än när jag var sjukskriven).

    Praktikplatsen trivs bra med mig och ser gärna att jag går upp en dag i veckan... Tror jag det, de behöver ju inte punga ut en krona för att ha mig där! Tvärtom misstänker jag att de får en månatlig ersättning mot att erbjuda mig en plats, så jag inser mycket väl att de är nöjda och belåtna... Någon anställning har man visst inte råd med heller, nä nä... tror jag det. Klart jag känner mig bitter.

    Kan tillägga att då jag var förtidspensionär och uppbar aktivitetsersättning för x antal år sedan, landade min totala inkomst (med bostadstillägg inräknat) på strax under 10000(!) kronor... Lägg därtill att mitt busskort var rejält rabatterat och jag fick diverse aktiviteter (däribland årskort på simhallen) bekostat av kommunen...

    Idag när jag går och gör rätt för mig åtminstone 20 timmar/veckan, får jag endast ut 5000 kronor i sjukpenning och tvingas ansöka om kompletterade försörjningsstöd (det som tidigare hette "socialbidrag") omgiven av personer mer både missbruksproblematik och kriminell bakgrund - som sannolikt inte går iväg och arbetstränar om dagarna, för att komma upp i en nivå av existensminimum... Förlåt för unken människosyn, men jag varken dricker alkohol eller röker för mina pengar. Lever ett sunt liv med mycket motion. Har t.o.m. en akademisk utbildning i botten (åtminstone på grundnivå). Är dock rejält stresskänslig och psykiskt skör, så har inte fixat att bli så långvarig på mina olika projekt som den öppna arbetsmarknaden erbjuder, men jag vill ändå hemskt gärna göra rätt för mig i allt det här, och på min nuvarande praktikplats får jag precis det stöd och den mentala hjälp jag behöver: lugn och ro, ingen stress och press för fem öre. Rimligt ställda krav där jag t.o.m. kan dra nytta av ämneskunskaperna jag fick via mina tidigare universitetsstudier.

    Totala intäkter idag: ca 7000 allt som allt...

    Idag lönar det sig inte att praktisera på den här nivån, trots att det skulle kunna innebära att jag äntligen kan ta mig vidare från det här hemska stadiet, för de ekonomiska incitamenten lyser helt med sin frånvaro som det ser ut just nu. (Kan också tillägga att jag så nyss som förra veckan blev tvungen att tacka nej till ett timvik jag blev erbjuden, för lever man på försörjningsstöd tillåts inga insättningar på kontot. Då ryker de månaden därpå...)

    Vid månadsskiftet kommer det ske ett uppföljningsmöte där jag förväntas delta och ge min syn på saken. Ingen av de berörda har hittills reagerat på den låga ersättning jag får och förstår inte alls min oro i det hela... Visst, hade de själv tyckt det var rimligt att leva på så lite pengar sett till omständigheterna?

    Jag har inte rätt till bostadsbidrag då jag inga barn har, samt sedan länge passerat 28 års ålder.

    Kan jag inte väldigt snart bli erbjuden någon form av lönebidragsanställning (googla) kommer det bli mycket svårt för mig att motivera fram en fortsättning, detta samtidigt som att jag verkligen kommer till min rätt på den praktikplats där jag befinner mig just nu (intellektuellt hög nivå - som natt och dag jämfört med på socialkontoret...) Jag vill verkligen inte avstå min plats i förmån för andra mer lågkvalificerade jobb som riskerar att bränna ut mig igen.

    Vad skulle ni ha gjort i min situation?

  • Svar på tråden Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...
  • Anonym (kk)
    Anonym (Systemfel) skrev 2016-05-28 12:13:33 följande:

    Måste bara säga att det sista stycket är på pricken! Jag vill också ha praktik OM det leder till jobb, men det verkar stört omöjligt att hitta. Har gjort massor av praktik under åren, men till vilken nytta? Leder ju inte vidare på nåt sätt, o fritidssysselsättning kan jag hitta på egen hand tack.

    Är lite äldre än du, flera npf-diagnoser o har boendetillägg (som ej är bostadstillägg, antar att du kollat upp det).


    Förstår inte hur ni andra kan ha så svårt att hitta jobb.

    Ett tips är att skaffa sig en kortare (gärna yrkesinriktad) utbildning inom ett bristyrke. Det är alltid mycket enklare att hitta ett jobb om man är efterfrågad på arbetsmarknaden. Gärna inom en mansdominerad bransch eftersom det ofta är bättre löner där. Och med bra lön klarar man sig bättre även om man inte klarar av att jobba heltid eller blir sjuk hemma med en inkomstminskning.

    Arbetsförmedlingen gör regelbundet sammanställningar över nutida och prognoser över framtida bristyrken. Aktuella bristyrken är bland annat kockar, bilmekaniker, betongarbetare, golvläggare, vvs-montörer, undersköterskor.
  • Anonym (Soc)
    Livetskamp skrev 2016-04-20 12:22:32 följande:

    Jag kan naturligtvis inte uttala mig om varenda kotte i väntrummet, men vid de två senaste ansökningstillfällena noterade jag hur en äldre herre högt och ljudligt skröt om hur han några dagar tidigare hade stulit ett par skor för 1000 kronor, andra pratar öppet om drogproblem, "snuten" och skulder hos fogden... Folk ser härjade ut och pratar med hes "rökröst", jag vill ogärna bli förknippad med dem. Det må låta unket, men så känner jag. Har kämpat hårt för att ta mig dit jag är idag, med bevisligen en lång väg kvar att vandra.

    Med kompletterande försörjningsstöd har jag inte rätt till busskort, nej. De hänvisar till FK som ger mig 300 i ersättning. Kortet kostar 800 eftersom jag till skillnad från en student eller förtidspensionär måste betala fullt pris.

    Hade det rört sig om en deltids- eller visstidsanställning för motsvarande summa som jag erhåller idag, skulle jag valt jobb före bidrag. Idag arbetar jag ju ändå "gratis". Är numera så självgående på min arbetsträning att det nästan är i nivå med ett riktigt jobb.

    Ska se över reglerna för timvikariat, tack för upplysningen.


    Jag som arbetar med försörjningsstöd kan berätta för dig att missbrukare har hårda krav på sig att gå i behandling för att inte få avslag på sina ansökningar.

    Det finns lika många av dessa som det finns folk i din situation. Men skulle Du gå hos oss hade du troligen fått avslag då du inte fullföljer planen och gör det som krävs för att bli självförsörjande!

    Du är lat, missbrukarna jobbar HÅRT!
  • Anonym (anonym)
    Anonym (kk) skrev 2016-06-03 13:36:22 följande:
    Förstår inte hur ni andra kan ha så svårt att hitta jobb.

    Ett tips är att skaffa sig en kortare (gärna yrkesinriktad) utbildning inom ett bristyrke. Det är alltid mycket enklare att hitta ett jobb om man är efterfrågad på arbetsmarknaden. Gärna inom en mansdominerad bransch eftersom det ofta är bättre löner där. Och med bra lön klarar man sig bättre även om man inte klarar av att jobba heltid eller blir sjuk hemma med en inkomstminskning.

    Arbetsförmedlingen gör regelbundet sammanställningar över nutida och prognoser över framtida bristyrken. Aktuella bristyrken är bland annat kockar, bilmekaniker, betongarbetare, golvläggare, vvs-montörer, undersköterskor.

    De där tipsen om att utbilda sig genom kortare yrkesutbildningar är inget som fungerar för människor som är på väg tillbaka till arbetslivet efter en längre tids sjukskrivning eftersom det kräver att man kan fungera 100% och ta till sig utbildningen.


     

  • Anonym (kk)
    Anonym (anonym) skrev 2016-06-03 14:40:13 följande:

    De där tipsen om att utbilda sig genom kortare yrkesutbildningar är inget som fungerar för människor som är på väg tillbaka till arbetslivet efter en längre tids sjukskrivning eftersom det kräver att man kan fungera 100% och ta till sig utbildningen.

     


    Vilket jävla skitsnack.
  • Anonym (anonym)
    Anonym (kk) skrev 2016-06-03 15:14:54 följande:
    Vilket jävla skitsnack.
    Skickas man på praktik efter långtidssjukskrivning är det för att se vilken arbetsförmåga man har, när väl arbetsförmågan prövats och man vet hur mycket man klarar av att jobba så kan börja fundera över utbildning och se vilka som erbjuder halvfart om det är 50% arbetsförmågan landar på.
    Det är ingen bra idé att från sjukskrivning gå direkt till studier innan man vet hur mycket man kommer att klara av.
  • Anonym (kk)
    Anonym (Soc) skrev 2016-06-03 14:39:45 följande:

    Jag som arbetar med försörjningsstöd kan berätta för dig att missbrukare har hårda krav på sig att gå i behandling för att inte få avslag på sina ansökningar.

    Det finns lika många av dessa som det finns folk i din situation. Men skulle Du gå hos oss hade du troligen fått avslag då du inte fullföljer planen och gör det som krävs för att bli självförsörjande!

    Du är lat, missbrukarna jobbar HÅRT!


    Och pang! Där kom en till påstådd socialsekreterare som förstärker allmänhetens misstro på socialtjänstens . Har ni som yrkeskår ett gemensamt mål att sänka allmänhetens förtroende för socialtjänsten med hjälp av era privata unkna kommentarer på offentliga debattforum?

    Hur kan du i egenskap av myndighetsperson komma på tanken att kalla ts eller någon i hennes situation för lat?? Övergår mitt förstånd. Förståeligt om man tycker det privat men i sin professionella roll borde man kunna hålla sig, just professionell och klara av att inse att det finns andra komplicerande bakomliggande orsaker till att människor beter sig dysfunktionellt.

    Du är en av anledningarna till att socialtjänstens handläggare borde bytas ut mot robotar eller att man borde införa medborgarlön.
  • Anonym (kk)
    Anonym (anonym) skrev 2016-06-03 15:21:25 följande:

    Skickas man på praktik efter långtidssjukskrivning är det för att se vilken arbetsförmåga man har, när väl arbetsförmågan prövats och man vet hur mycket man klarar av att jobba så kan börja fundera över utbildning och se vilka som erbjuder halvfart om det är 50% arbetsförmågan landar på.

    Det är ingen bra idé att från sjukskrivning gå direkt till studier innan man vet hur mycket man kommer att klara av.


    Skitsnack.
  • Anonym (kk)
    Anonym (anonym) skrev 2016-06-03 15:21:25 följande:

    Skickas man på praktik efter långtidssjukskrivning är det för att se vilken arbetsförmåga man har, när väl arbetsförmågan prövats och man vet hur mycket man klarar av att jobba så kan börja fundera över utbildning och se vilka som erbjuder halvfart om det är 50% arbetsförmågan landar på.

    Det är ingen bra idé att från sjukskrivning gå direkt till studier innan man vet hur mycket man kommer att klara av.


    Ur samhällsperspektiv är det kanske oekonomiskt. Men ur individsynpunkt är det bästa att optimera sina förutsättningar. Och det gör man genom att på snabbast och billigast sätt göra sig själv maximalt eftertraktad på arbetsmarknaden. Och man känner sig själv bäst. Vet bäst vad man trivs med och vad man klarar av att prrstera.
  • Anonym (anonym)
    Anonym (kk) skrev 2016-06-03 15:33:08 följande:
    Ur samhällsperspektiv är det kanske oekonomiskt. Men ur individsynpunkt är det bästa att optimera sina förutsättningar. Och det gör man genom att på snabbast och billigast sätt göra sig själv maximalt eftertraktad på arbetsmarknaden. Och man känner sig själv bäst. Vet bäst vad man trivs med och vad man klarar av att prrstera.
    Nu står det ju hur tydligt som helst i trådstarten att TS haft vad som förr hette förtidspension för Np-diagnoser och psykisk ohälsa men nu när Ts blivit 30 år är på praktik för att testa sin arbetsförmåga.
    Knappast lämpligt för någon med flera diagnoser och tidigare utmattningsdepression gå från sjukpension till studier innan det är prövat hur stor arbetsförmåga och hur stresstålig man är.
  • Anonym (kk)
    Anonym (anonym) skrev 2016-06-03 15:44:36 följande:

    Nu står det ju hur tydligt som helst i trådstarten att TS haft vad som förr hette förtidspension för Np-diagnoser och psykisk ohälsa men nu när Ts blivit 30 år är på praktik för att testa sin arbetsförmåga.

    Knappast lämpligt för någon med flera diagnoser och tidigare utmattningsdepression gå från sjukpension till studier innan det är prövat hur stor arbetsförmåga och hur stresstålig man är.


    Nu är inte jag någon expert på varken socialförsäkringssystemet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder men om jag förstått det korrekt är både arbetsträning och arbetsprövning tillfälliga åtgärder. Knappast något som tänkt pågå under en längre period.

    Tror inte ett dugg på såna där program. Deras enda syfte är att bryta passiviseringen av människor samt skyffla runt 'arbetsoförmögna' individer.

    Varför ska man vänta på att samhället ska lösa allting åt en? Särskilt när samhället inte ens gör det särskilt bra? Är det inte bättre om folk skulle ta lite större ansvar för sina egna liv. Man vet bäst själv vad man gillar och klarar av.

    Ps. Så himla svårt och jobbigt är det inte med en yrkesutbildning. Klarar man av att praktisera så klarar man av en sån utbildning. I alla fall om man har en intelligens i normalspannet.
Svar på tråden Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...