• Livets­kamp
    Äldre 20 Apr 11:27
    17221 visningar
    134 svar
    134
    17221

    Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...

    Måste få skriva av mig lite...

    Bakgrund/lång historia kort(are): Jag är en kvinna 30+ som sedan några veckor tillbaka arbetstränar på 50 % efter en längre tids psykisk sjukdom (däribland den berömda väggen) och ett flertal neuropsykiatriska funktionshinder i bagaget.

    Stortrivs i miljön jag hamnat i, med undantaget att jag rent ekonomiskt förlorar på praktik gentemot att bara drälla omkring hemma... Jag måste själv bekosta resorna till och från arbetsplatsen, där FK endast bistår med kanske 1/3 av det ursprungliga beloppet (och ändå betalar ut flera hundra kronor mindre i månaden än när jag var sjukskriven).

    Praktikplatsen trivs bra med mig och ser gärna att jag går upp en dag i veckan... Tror jag det, de behöver ju inte punga ut en krona för att ha mig där! Tvärtom misstänker jag att de får en månatlig ersättning mot att erbjuda mig en plats, så jag inser mycket väl att de är nöjda och belåtna... Någon anställning har man visst inte råd med heller, nä nä... tror jag det. Klart jag känner mig bitter.

    Kan tillägga att då jag var förtidspensionär och uppbar aktivitetsersättning för x antal år sedan, landade min totala inkomst (med bostadstillägg inräknat) på strax under 10000(!) kronor... Lägg därtill att mitt busskort var rejält rabatterat och jag fick diverse aktiviteter (däribland årskort på simhallen) bekostat av kommunen...

    Idag när jag går och gör rätt för mig åtminstone 20 timmar/veckan, får jag endast ut 5000 kronor i sjukpenning och tvingas ansöka om kompletterade försörjningsstöd (det som tidigare hette "socialbidrag") omgiven av personer mer både missbruksproblematik och kriminell bakgrund - som sannolikt inte går iväg och arbetstränar om dagarna, för att komma upp i en nivå av existensminimum... Förlåt för unken människosyn, men jag varken dricker alkohol eller röker för mina pengar. Lever ett sunt liv med mycket motion. Har t.o.m. en akademisk utbildning i botten (åtminstone på grundnivå). Är dock rejält stresskänslig och psykiskt skör, så har inte fixat att bli så långvarig på mina olika projekt som den öppna arbetsmarknaden erbjuder, men jag vill ändå hemskt gärna göra rätt för mig i allt det här, och på min nuvarande praktikplats får jag precis det stöd och den mentala hjälp jag behöver: lugn och ro, ingen stress och press för fem öre. Rimligt ställda krav där jag t.o.m. kan dra nytta av ämneskunskaperna jag fick via mina tidigare universitetsstudier.

    Totala intäkter idag: ca 7000 allt som allt...

    Idag lönar det sig inte att praktisera på den här nivån, trots att det skulle kunna innebära att jag äntligen kan ta mig vidare från det här hemska stadiet, för de ekonomiska incitamenten lyser helt med sin frånvaro som det ser ut just nu. (Kan också tillägga att jag så nyss som förra veckan blev tvungen att tacka nej till ett timvik jag blev erbjuden, för lever man på försörjningsstöd tillåts inga insättningar på kontot. Då ryker de månaden därpå...)

    Vid månadsskiftet kommer det ske ett uppföljningsmöte där jag förväntas delta och ge min syn på saken. Ingen av de berörda har hittills reagerat på den låga ersättning jag får och förstår inte alls min oro i det hela... Visst, hade de själv tyckt det var rimligt att leva på så lite pengar sett till omständigheterna?

    Jag har inte rätt till bostadsbidrag då jag inga barn har, samt sedan länge passerat 28 års ålder.

    Kan jag inte väldigt snart bli erbjuden någon form av lönebidragsanställning (googla) kommer det bli mycket svårt för mig att motivera fram en fortsättning, detta samtidigt som att jag verkligen kommer till min rätt på den praktikplats där jag befinner mig just nu (intellektuellt hög nivå - som natt och dag jämfört med på socialkontoret...) Jag vill verkligen inte avstå min plats i förmån för andra mer lågkvalificerade jobb som riskerar att bränna ut mig igen.

    Vad skulle ni ha gjort i min situation?

  • Svar på tråden Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...
  • Anonym (anony­m)
    Äldre 3 Jun 17:05
    Anonym (kk) skrev 2016-06-03 16:00:46 följande:
    Nu är inte jag någon expert på varken socialförsäkringssystemet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder men om jag förstått det korrekt är både arbetsträning och arbetsprövning tillfälliga åtgärder. Knappast något som tänkt pågå under en längre period.

    Tror inte ett dugg på såna där program. Deras enda syfte är att bryta passiviseringen av människor samt skyffla runt 'arbetsoförmögna' individer.

    Varför ska man vänta på att samhället ska lösa allting åt en? Särskilt när samhället inte ens gör det särskilt bra? Är det inte bättre om folk skulle ta lite större ansvar för sina egna liv. Man vet bäst själv vad man gillar och klarar av.

    Ps. Så himla svårt och jobbigt är det inte med en yrkesutbildning. Klarar man av att praktisera så klarar man av en sån utbildning. I alla fall om man har en intelligens i normalspannet.

    Praktik har inget syfte om det inte är för att lära sig ett yrke, prova ett yrke eller för att testa arbetsförmågan.


    Att börja en utbildning om man varit sjukskriven en längre tid för psykiska problem är inte så lämpligt innan man vet vilka begränsningar man har eftersom om man misslyckas och avbryter måste börja betala tillbaka sitt CSN och dessutom löper stor risk att återinsjukna. Vid praktik finns det inga krav på att lyckas men för att praktiken ska ge något så borde människor inte förlora ekonomiskt på praktiken eftersom oro för ekonomi i sig är en stor påfrestning och ännu mer för den som varit sjukskrivna för psykisk ohälsa.

  • Anonym (anony­m)
    Äldre 3 Jun 17:16
    Anonym (kk) skrev 2016-06-03 16:00:46 följande:
    Nu är inte jag någon expert på varken socialförsäkringssystemet eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder men om jag förstått det korrekt är både arbetsträning och arbetsprövning tillfälliga åtgärder. Knappast något som tänkt pågå under en längre period.

    Tror inte ett dugg på såna där program. Deras enda syfte är att bryta passiviseringen av människor samt skyffla runt 'arbetsoförmögna' individer.

    Varför ska man vänta på att samhället ska lösa allting åt en? Särskilt när samhället inte ens gör det särskilt bra? Är det inte bättre om folk skulle ta lite större ansvar för sina egna liv. Man vet bäst själv vad man gillar och klarar av.

    Ps. Så himla svårt och jobbigt är det inte med en yrkesutbildning. Klarar man av att praktisera så klarar man av en sån utbildning. I alla fall om man har en intelligens i normalspannet.
    Lämpligtvis borde de som arbetstränar och har "praktik" få denna praktik inom yrken där det är brist för utifrån praktiken kunna se om det är ett yrke de skulle kunna arbeta inom. De flesta arbetsträningsplatser/praktikplatser är inom livsmedelsaffär, diverse ideella organisationers second-handbutiker vilket är helt felaktigt eftersom det inte direkt är brist på butikspersonal eller på  människor som kan sortera och diska skänkta varor.
  • Anonym (Soc)
    Äldre 3 Jun 17:25
    Anonym (kk) skrev 2016-06-03 15:29:08 följande:

    Och pang! Där kom en till påstådd socialsekreterare som förstärker allmänhetens misstro på socialtjänstens . Har ni som yrkeskår ett gemensamt mål att sänka allmänhetens förtroende för socialtjänsten med hjälp av era privata unkna kommentarer på offentliga debattforum?

    Hur kan du i egenskap av myndighetsperson komma på tanken att kalla ts eller någon i hennes situation för lat?? Övergår mitt förstånd. Förståeligt om man tycker det privat men i sin professionella roll borde man kunna hålla sig, just professionell och klara av att inse att det finns andra komplicerande bakomliggande orsaker till att människor beter sig dysfunktionellt.

    Du är en av anledningarna till att socialtjänstens handläggare borde bytas ut mot robotar eller att man borde införa medborgarlön.


    Lugn människa, andas....

    Jag skrev INTE att jag arbetar som socialsekreterare!!!!
  • Anonym (kk)
    Äldre 3 Jun 21:19
    Anonym (Soc) skrev 2016-06-03 17:25:59 följande:

    Lugn människa, andas....

    Jag skrev INTE att jag arbetar som socialsekreterare!!!!


    Du påstår dig jobba med försörjningsstöd. Sak samma.

    Och hur kommer det sig att aktiva missbrukare inte får försörjningsstöd? Förklara dig! Det mest inhumana jag hört. Inser ni inte att försörjningsstöd ska vara för alla. Även dem som är inte är friska nog att följa era regler och exempelvis "stå till arbetsmarknadens förfogande". Hur motiverar ni krav på nykterhet förresten??
  • Anonym (Syste­mfel)
    Äldre 4 Jun 09:56
    Anonym (kk) skrev 2016-06-03 13:36:22 följande:

    Förstår inte hur ni andra kan ha så svårt att hitta jobb.

    Ett tips är att skaffa sig en kortare (gärna yrkesinriktad) utbildning inom ett bristyrke. Det är alltid mycket enklare att hitta ett jobb om man är efterfrågad på arbetsmarknaden. Gärna inom en mansdominerad bransch eftersom det ofta är bättre löner där. Och med bra lön klarar man sig bättre även om man inte klarar av att jobba heltid eller blir sjuk hemma med en inkomstminskning.

    Arbetsförmedlingen gör regelbundet sammanställningar över nutida och prognoser över framtida bristyrken. Aktuella bristyrken är bland annat kockar, bilmekaniker, betongarbetare, golvläggare, vvs-montörer, undersköterskor.


    Precis det du säger har jag frågat F-kassan o AF om, o dom säger nej. Kan jag pröva gå en yrkesinriktad utbildning för att göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden? Nej det går inte för du är sjukskriven, du har isåfall en arbetsförmåga o kan ställas till arbetsmarknadens förfogande. Men kan jag iaf få pröva? NEJ, det medger inte reglerna får jag höra.

    Önskar att det vore så enkelt som du skrev, verkligen.
  • Äldre 4 Jun 09:57

    Det måste inte alltid löna sig i pengar.

  • Anonym (anony­m)
    Äldre 4 Jun 10:34
    nevermind skrev 2016-06-04 09:57:24 följande:
    Det måste inte alltid löna sig i pengar.
    Vid återgång till arbetsmarknaden efter lång tids sjukdom så måste ekonomin fungera för att utfallet av arbetsträning ska bli rättvisande, bekymrar sig den som arbetstränar över sin ekonomi så kan de flesta inte ge sitt bästa.
  • Anonym (Fel)
    Äldre 4 Jun 10:47
    Anonym (kk) skrev 2016-04-20 12:02:41 följande:

    Enligt lagen har du en skyldighet att försöka försörja dig själv innan du är berättigad till försörjningsstöd. Om du tackar nej till jobb har du inte fullgjort din plikt och är inte heller berättigad till försörjningsstödet.

    Du tjänar kanske inte någonting på det men det gör kommunen och skattebetalarna.


    Ts får ju inte försörjningsstöd utan ersättning från FK i form av aktivitetsersättning och det är INTE samma sak som att gå på soc och de skyldigheter du yrar om gäller inte
  • Anonym (kk)
    Äldre 4 Jun 11:54
    Anonym (Fel) skrev 2016-06-04 10:47:45 följande:

    Ts får ju inte försörjningsstöd utan ersättning från FK i form av aktivitetsersättning och det är INTE samma sak som att gå på soc och de skyldigheter du yrar om gäller inte


    Hon har försörjningsstöd som utfyllnad och då antar jag att samma sak gäller. Och att hon ska stå till arbetsmarknadens förfogande i den utsträckning som hon är arbetsför (sjukskrivning borträknad).
  • Anonym (kk)
    Äldre 4 Jun 11:56
    Anonym (Systemfel) skrev 2016-06-04 09:56:15 följande:

    Precis det du säger har jag frågat F-kassan o AF om, o dom säger nej. Kan jag pröva gå en yrkesinriktad utbildning för att göra mig mer attraktiv på arbetsmarknaden? Nej det går inte för du är sjukskriven, du har isåfall en arbetsförmåga o kan ställas till arbetsmarknadens förfogande. Men kan jag iaf få pröva? NEJ, det medger inte reglerna får jag höra.

    Önskar att det vore så enkelt som du skrev, verkligen.


    Men du kan ju avbryta din sjukskrivning om du känner dig tillräckligt frisk för att pröva studier. Ingen som tvingar dig vara sjukskriven.
Svar på tråden Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...