• Livetskamp

    Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...

    Måste få skriva av mig lite...

    Bakgrund/lång historia kort(are): Jag är en kvinna 30+ som sedan några veckor tillbaka arbetstränar på 50 % efter en längre tids psykisk sjukdom (däribland den berömda väggen) och ett flertal neuropsykiatriska funktionshinder i bagaget.

    Stortrivs i miljön jag hamnat i, med undantaget att jag rent ekonomiskt förlorar på praktik gentemot att bara drälla omkring hemma... Jag måste själv bekosta resorna till och från arbetsplatsen, där FK endast bistår med kanske 1/3 av det ursprungliga beloppet (och ändå betalar ut flera hundra kronor mindre i månaden än när jag var sjukskriven).

    Praktikplatsen trivs bra med mig och ser gärna att jag går upp en dag i veckan... Tror jag det, de behöver ju inte punga ut en krona för att ha mig där! Tvärtom misstänker jag att de får en månatlig ersättning mot att erbjuda mig en plats, så jag inser mycket väl att de är nöjda och belåtna... Någon anställning har man visst inte råd med heller, nä nä... tror jag det. Klart jag känner mig bitter.

    Kan tillägga att då jag var förtidspensionär och uppbar aktivitetsersättning för x antal år sedan, landade min totala inkomst (med bostadstillägg inräknat) på strax under 10000(!) kronor... Lägg därtill att mitt busskort var rejält rabatterat och jag fick diverse aktiviteter (däribland årskort på simhallen) bekostat av kommunen...

    Idag när jag går och gör rätt för mig åtminstone 20 timmar/veckan, får jag endast ut 5000 kronor i sjukpenning och tvingas ansöka om kompletterade försörjningsstöd (det som tidigare hette "socialbidrag") omgiven av personer mer både missbruksproblematik och kriminell bakgrund - som sannolikt inte går iväg och arbetstränar om dagarna, för att komma upp i en nivå av existensminimum... Förlåt för unken människosyn, men jag varken dricker alkohol eller röker för mina pengar. Lever ett sunt liv med mycket motion. Har t.o.m. en akademisk utbildning i botten (åtminstone på grundnivå). Är dock rejält stresskänslig och psykiskt skör, så har inte fixat att bli så långvarig på mina olika projekt som den öppna arbetsmarknaden erbjuder, men jag vill ändå hemskt gärna göra rätt för mig i allt det här, och på min nuvarande praktikplats får jag precis det stöd och den mentala hjälp jag behöver: lugn och ro, ingen stress och press för fem öre. Rimligt ställda krav där jag t.o.m. kan dra nytta av ämneskunskaperna jag fick via mina tidigare universitetsstudier.

    Totala intäkter idag: ca 7000 allt som allt...

    Idag lönar det sig inte att praktisera på den här nivån, trots att det skulle kunna innebära att jag äntligen kan ta mig vidare från det här hemska stadiet, för de ekonomiska incitamenten lyser helt med sin frånvaro som det ser ut just nu. (Kan också tillägga att jag så nyss som förra veckan blev tvungen att tacka nej till ett timvik jag blev erbjuden, för lever man på försörjningsstöd tillåts inga insättningar på kontot. Då ryker de månaden därpå...)

    Vid månadsskiftet kommer det ske ett uppföljningsmöte där jag förväntas delta och ge min syn på saken. Ingen av de berörda har hittills reagerat på den låga ersättning jag får och förstår inte alls min oro i det hela... Visst, hade de själv tyckt det var rimligt att leva på så lite pengar sett till omständigheterna?

    Jag har inte rätt till bostadsbidrag då jag inga barn har, samt sedan länge passerat 28 års ålder.

    Kan jag inte väldigt snart bli erbjuden någon form av lönebidragsanställning (googla) kommer det bli mycket svårt för mig att motivera fram en fortsättning, detta samtidigt som att jag verkligen kommer till min rätt på den praktikplats där jag befinner mig just nu (intellektuellt hög nivå - som natt och dag jämfört med på socialkontoret...) Jag vill verkligen inte avstå min plats i förmån för andra mer lågkvalificerade jobb som riskerar att bränna ut mig igen.

    Vad skulle ni ha gjort i min situation?

  • Svar på tråden Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...
  • Furienna

    Det jag inte förstår är varför du inte kan få bostadsbidrag. Både jag och min mamma har det, och det blir större ju mindre pengar du har på banken. 

  • Livetskamp
    Anonym (.-.) skrev 2016-04-20 17:43:34 följande:

    Hela Sverige består av folk som sliter gratis och har gjort så i flera år på praktikplatser och Fas 3 mm. Sen kan man tycka vad man vill om det, men det är såhär arbetsmarknaden ser ut idag. Praktik är ett billigt sätt för arbetsgivaren för att kolla om personen passar, särskilt lämpligt är det om personen är berättigad lönebidrag så arbetsgivaren kan se vad personen klarar av utan att behöva ta några större risker. Jag har själv fått två anställningar genom praktik, b.la min nuvarande anställning.

    Om de på din praktikplats har sagt att de inte kan anställa dig är det väl bara att leta något annat?


    Nja, jag är extremt psykiskt skör så vill inte bara "tack och hej" när jag efter många år äntligen hittat något som passar mig och min låga stresströskel. Tanken var att höra mig för angående lönebidrag ELLER nåt likvärdigt. Först därifrån kan jag väl egentligen ta ställning kring hur jag ska gå vidare.
  • Livetskamp
    Furienna skrev 2016-04-20 18:13:30 följande:

    Det jag inte förstår är varför du inte kan få bostadsbidrag. Både jag och min mamma har det, och det blir större ju mindre pengar du har på banken. 


    Är som sagt barnlös och 30 fyllda, så nej - tyvärr...
  • Livetskamp
    Livetskamp skrev 2016-04-20 18:41:08 följande:

    Är som sagt barnlös och 30 fyllda, så nej - tyvärr...


    Såvida man inte har hemmavarande barn är det en övre åldersgräns på 28 år för att kunna beviljas bostadsbidrag. När jag var under 28 ansågs hyran för låg där jag bodde på den tiden. Idag har jag ännu lägre boendekostnader.
  • Livetskamp
    Anonym (anonym) skrev 2016-04-20 15:46:40 följande:

    Men om du inte tror att du kommer att kunna jobba mer än 50% och dina läkare heller inte tror att det är rimligt blir inte processen att söka på halvtid så komplicerad och då slipper du ju socialtjänsten samt får rätt till bostadstillägg. 

    Det har ju blivit lättare att bevilja sjukersättning det senaste året just pga. en massa människor har ansetts friska, arbetstränat och åter hamnat i sjukpenning eftersom de inte är tillräckligt friska för att arbeta.


    Jag förväntas väl svara för en hel livstid? Tror definitivt jag kommer att orka jobba mer än 50 % framöver, _förutsatt_ att jag hamnar i en miljö som är någorlunda anpassad efter just mig och mina unika behov.
  • Anciol4

    Det är ju meningen att praktik ska ge nya kunskaper, erfarenheter samt färska referenser, så att man lättare kan få ett riktigt jobb senare. Är det helt omöjligt för dig att få ett riktigt jobb så småningom, tror du, nu när du har den här nya meriten? Om inte, så tycker jag att du ska kämpa på och göra ditt bästa. Det verkar ju gå bra också, och då kan du få bra referenser sedan - det är superviktigt! Då kommer du på längre sikt att få bättre ekonomi än som sjukpensionär. Tänk även på din ålderspension!

    Detta med klientelet på socialkontoret behöver ju inte du bry dig om. Det finns massor av olika sorters människor som kompletterar upp med försörjningsstöd, de pratar bara inte om det så du vet inte vilka det är. Jag kan tänka mig att dom som sitter i väntrummet är dom som kräver mer personlig service och övervakning just för att de har den problematik som du beskriver, medan övriga bara får hem sin blankett med posten och skickar in den med posten.

  • Anonym (anonym)
    Livetskamp skrev 2016-04-20 18:52:45 följande:
    Jag förväntas väl svara för en hel livstid? Tror definitivt jag kommer att orka jobba mer än 50 % framöver, _förutsatt_ att jag hamnar i en miljö som är någorlunda anpassad efter just mig och mina unika behov.
    Man får ju sjukersättning under förutsättning att man inte inom överskådlig tid kommer att kunna jobba mer än en viss procent. Det går ju dessutom att ha sin sjukersättning vilande om man vill försöka jobba mer än de procent man fått beviljat det går ju dessutom att avbryta sjukersättningen om man återfår sin arbetsförmåga efter ett antal år exempelvis om man det kommer en ny medicin eller behandling eller om man en dag hittar ett arbete där man kan jobba full tid.
  • Anonym (Också sjuk)
    Livetskamp skrev 2016-04-20 18:07:19 följande:

    Jag bedömer mig frisk från depressionen jag hade tidigare, men mina neuropsykiatriska handikapp kvarstår - därav att jag bör ha rätt till lönebidrag.

    "Är du frisk ska du såklart varken söka lönebidragsanställning eller ha praktik, då får du jobba som alla andra." Min förhoppning var ju att praktiken skulle leda till en riktig anställning, annars hade jag ju inte hoppat på det här projektet från första början...

    Jaha, vad då två olika saker? Aktivitetsersättning är för personer under 30, sjukersättning för de över 30. Visst, jag uppfattar sjukersättningen som mer permanent - "aldrig kunna arbeta heltid" mot "inte kunna arbeta heltid på minst ett år", men oavsett vad är ju inte aktuell för aktivitetsersättning sett till min höga ålder, och någon förtidspensionär är jag inte intresserad av att bli. Ser mitt försörjningsstöd som något högst tillfälligt, men hade mer än gärna bytt ut det mot någon mer varaktig ersättning, typ lönebidrag.


    En praktik leder så gott som aldrig till en anställning, det finns ingen anledning alls att anställa en praktikant. Arbetsförmedlingen ställer inga krav på praktikplatser, de kollar inte upp om de har råd att anställa eller ens om de vill anställa folk. De får dssutom ofta betalt för att ha praktikanter där, så om du inte får vara kvar som praktikant av någon anledning blir du bara utbytt. Av erfarenhet vet jag också att praktik i princip inte betyder något alls på CV: t. Men praktik kan vara bra som arbetsträning, som i ditt fall. Då är det värt något även om det inte leder till en anställning.

    Aktivitetsersättning och sjukersättning har inte bara med ålder att göra utan handlar om olika saker. Aktivitetsersättning är en tillfällig ersättning som utbetalas 1-3 år i taget, det är mycket mer fokus på rehabilitering och att man ska komma ut i arbetslivet. Sjukersättning är som du säger förtidspension. Det är alltså inte samma.

    Praktiserar du på heltid nu och trivs med det så är det bara att söka heltidsjobb och börja jobba.
  • Anciol4
    Anonym (Också sjuk) skrev 2016-04-20 19:52:09 följande:
    En praktik leder så gott som aldrig till en anställning, det finns ingen anledning alls att anställa en praktikant. Arbetsförmedlingen ställer inga krav på praktikplatser, de kollar inte upp om de har råd att anställa eller ens om de vill anställa folk. De får dssutom ofta betalt för att ha praktikanter där, så om du inte får vara kvar som praktikant av någon anledning blir du bara utbytt. Av erfarenhet vet jag också att praktik i princip inte betyder något alls på CV: t. Men praktik kan vara bra som arbetsträning, som i ditt fall. Då är det värt något även om det inte leder till en anställning.

    Aktivitetsersättning och sjukersättning har inte bara med ålder att göra utan handlar om olika saker. Aktivitetsersättning är en tillfällig ersättning som utbetalas 1-3 år i taget, det är mycket mer fokus på rehabilitering och att man ska komma ut i arbetslivet. Sjukersättning är som du säger förtidspension. Det är alltså inte samma.

    Praktiserar du på heltid nu och trivs med det så är det bara att söka heltidsjobb och börja jobba.
    Nåja. Efter några år när man har andra referenser från ett riktigt jobb, kan man ju "tappa" det där med "praktik" i CV:t. Och låta kommande människor som läser CV:t tro att det var ett riktigt jobb. Man kan ju ändå tala om erfarenheterna man gjorde där, så man avslöjas inte som lögnare. Själv tror jag att all erfarenhet är bra - om det inte handlar om direkt dåliga erfarenheter förstås, som elak chef, farlig arbetsmiljö...
  • Furienna
    Livetskamp skrev 2016-04-20 18:41:08 följande:
    Är som sagt barnlös och 30 fyllda, så nej - tyvärr...
    Jag är 31 år och har inte heller några barn. Du borde ha rätt till bostadstillägg om du har så låg inkomst som du har.
Svar på tråden Förlorar på att praktisera jämfört med att bara gå hemma...