Lämna arbetslös pojkvän?
Jag vill börja med att säga att jag älskar min pojkvän oerhört mycket. Han är väldigt omtänksam, snäll och stöttar mig, han är min bästa vän och när det är bra mellan oss så är det verkligen underbart.
Problemet är att han är arbetslös, och har varit det i princip sedan vi träffades, över 5 år sedan. I början antog jag att det bara var en fas och att han snart skulle hitta jobb, men efter dessa år så förstår jag att det antagligen inte är så. Han har varit deprimerad under långa perioder, vilket är en bidragande orsak. Dessutom har han ofullständiga betyg från gymnasiet, och kan alltså inte börja plugga. Vill inte berätta för mycket för jag vill inte att någon ska veta vem jag och han är, men jag kan säga att han hade ganska stora svårigheter i skolan. Istället för att få extra stöd blev han rätt illa behandlad av vissa lärare, och detta har satt sina spår.
Jag vet att han vill ha jobb, men det är såklart svårt med hans förutsättningar, att hitta jobb efter att ha varit hemma i över 5 år. Han frågar runt hos bekanta, men utan resultat än så länge.. När vi pratar om det här blir det ofta bråk, då han menar att jag inte har någon förståelse för hans situation och hur svårt det har varit för honom (med depression, problem i skolan etc). Har tagit upp det här med honom så många gånger och försökt stötta och hitta lösningar, känner mig som en tjatmorsa.
Jag själv pluggar just nu på universitetet inom ett område där det är lätt att få jobb, är färdig inom en snar framtid. Men jag funderar över hur vi skulle kunna ha en framtid tillsammans, vi kan inte flytta ihop, vi kan inte skaffa barn, vi kan inte resa tillsammans. Och det finns inte en chans att jag tänker försörja honom, det vill varken jag eller han. Så det blir lite som att livet är på paus och jag bara går och hoppas på att allt ska lösa sig, men tänk om det inte gör det? Ska jag lämna honom för att han inte har jobb, när han ju faktiskt vill jobba? Det som stör mig mest är kanske att vi är så olika, jag har alltid varit ambitiös och kämpat på medan han har en tendens att ge upp så fort det blir jobbigt. Vill ju ha en relation där båda kan utvecklas och växa tillsammans, men jag vill inte lämna någon jag älskar och har det så fint med..
Tar gärna emot råd då detta har plågat mig så länge och jag pendlar hela tiden mellan att lämna och stanna kvar. Vill ju inte ge upp mina framtidsdrömmar, vill gärna ha barn inom några år, men hur skulle det gå...
