Forum Missbruk - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Börjat röka i smyg som vuxen

    Lör 7 maj 2016 01:58 Läst 14357 gånger Totalt 45 svar
    Anonym (Dumt! Jag vet!)
    Visa endast
    Lör 7 maj 2016 01:58

    Jag är en kvinna mellan 35-40 som börjat röka på daglig basis och tycker det känns jobbigt och pinsamt. Jag rökte som tonåring och ung vuxen men när jag blev gravid första gången slutade jag med ciggen. Efter att mina två barn var födda och färdigammade började jag feströka och har verkligen hållit min rökning till fester, vilket inte varit något problem. Jag har dessutom alltid sett till att inte röka inför mina barn. För en dryg månad sedan var min man och jag på semester utan barn på Kanarieöarna och då rökte jag nästan ett paket per dag. När jag kom hem fortsatte jag att röka lite varje dag och nu fixar jag inte att vara utan cigaretter. Det är bara min man som vet att jag röker när jag får tillfälle och det känns skitjobbigt. Mina barn (13 och 10) vet inget, mina jobbarkompisar vet inte och mina föräldrar vet inte heller om min hemlighet. I början tänkte jag att det var bra och att det skulle göra det lättare att sluta, men jag inser mer och mer att jag inte fixar att sluta just nu. Min man är förstående men jag pallar snart inte att leva i en lögn och att behöva smyga med min rökning. Ska jag berätta för mina barn och min övriga omgivning hur det ligger till och att jag faktiskt är rökare eller ska jag fortsätta smyga och hoppas att jag fixar att sluta tack vare att det är så omständligt att smyga?

  • Anonym (Hmm)
    Visa endast
    Lör 7 maj 2016 05:51 #1

    Löjligt att en vuxen människa smyg röker. Tror du inte att dem redan känt röklukt.

  • Anonym (Fd rökare­)
    Visa endast
    Lör 7 maj 2016 08:05 #2

    Jag slutade att röka när jag var 40 år och hade då rökt sedan jag var 14 år.
    Jag smygrökte inför mina föräldrar och sedan inför mina barn & man. 

    Pinsamt värre, men jag skämdes så mycket för att jag rökte, att jag inte hade bättre karaktär etc. 

  • Anonym (Smygi­s)
    Visa endast
    Lör 7 maj 2016 08:37 #3

    Här är en till som smygröker. Skäms så fruktansvärt.

    Endast min väninna sedan barnsben vet om min dåliga vana. Min man har inte förstått något.

    Slutade röka med hjälp av Allen Carr's bok Äntligen ickerökare år 2010. Det gick så otroligt lätt. Av någon anledning började jag igen och tänkte att det är ju så lätt att sluta så det kan jag göra när jag vill.

    Riktigt så var det ju inte när man börjat röka igen efter att ha läst boken.

    Röker när min man jobbar och barnen är i skolan. På jobbet kan jag inte röka så där håller jag uppe. Annars letar jag efter varje tillfälle då jag kan ta ett bloss.

    Gå och hämta posten, åka och handla, gå en promenad osv.

    Jag sätter upp håret och tar på mig hårskydd, har handskar på mig, vädrar eller byter jacka/tröja. Sköljer munnen, borstar tänderna, spritar mig mm för att undvika att bli påkommen.

    Har ett helt kitt i handväskan, bilen och innerfickan på jackor.

    Röker bara mentholcigaretter då jag tycker att de luktar mindre än vanliga.

    Går det för långt emellan och jag börjar känna mig besvärad tar jag en snus.

    Har sökt hjälp genom vårdcentralen men deras sluta röka- hjälp är verkligen såå dålig. Handlar mest om att skuldbelägga rökaren, vilket ju bara får mig att hålla ännu hårdare i min ovana.

    Hälsopropaganda funkar ju inte heller. Jag VET hur rökning påverkar kroppen. Hade jag brytt mig om det hade jag väl aldrig börjat i första taget.

  • Påven Johann­a
    Visa endast
    Lör 7 maj 2016 15:26 #4
    Anonym (Dumt! Jag vet!) skrev 2016-05-07 01:58:40 följande:

    Jag är en kvinna mellan 35-40 som börjat röka på daglig basis och tycker det känns jobbigt och pinsamt. Jag rökte som tonåring och ung vuxen men när jag blev gravid första gången slutade jag med ciggen. Efter att mina två barn var födda och färdigammade började jag feströka och har verkligen hållit min rökning till fester, vilket inte varit något problem. Jag har dessutom alltid sett till att inte röka inför mina barn. För en dryg månad sedan var min man och jag på semester utan barn på Kanarieöarna och då rökte jag nästan ett paket per dag. När jag kom hem fortsatte jag att röka lite varje dag och nu fixar jag inte att vara utan cigaretter. Det är bara min man som vet att jag röker när jag får tillfälle och det känns skitjobbigt. Mina barn (13 och 10) vet inget, mina jobbarkompisar vet inte och mina föräldrar vet inte heller om min hemlighet. I början tänkte jag att det var bra och att det skulle göra det lättare att sluta, men jag inser mer och mer att jag inte fixar att sluta just nu. Min man är förstående men jag pallar snart inte att leva i en lögn och att behöva smyga med min rökning. Ska jag berätta för mina barn och min övriga omgivning hur det ligger till och att jag faktiskt är rökare eller ska jag fortsätta smyga och hoppas att jag fixar att sluta tack vare att det är så omständligt att smyga?


    Det är väl bättre att du smygröker, då rökar du förmodligen inte lika mycket som du skulle göra annars.
  • Påven Johann­a
    Visa endast
    Lör 7 maj 2016 15:27 #5
    Anonym (Smygis) skrev 2016-05-07 08:37:35 följande:

    Här är en till som smygröker. Skäms så fruktansvärt.

    Endast min väninna sedan barnsben vet om min dåliga vana. Min man har inte förstått något.

    Slutade röka med hjälp av Allen Carr's bok Äntligen ickerökare år 2010. Det gick så otroligt lätt. Av någon anledning började jag igen och tänkte att det är ju så lätt att sluta så det kan jag göra när jag vill.

    Riktigt så var det ju inte när man börjat röka igen efter att ha läst boken.

    Röker när min man jobbar och barnen är i skolan. På jobbet kan jag inte röka så där håller jag uppe. Annars letar jag efter varje tillfälle då jag kan ta ett bloss.

    Gå och hämta posten, åka och handla, gå en promenad osv.

    Jag sätter upp håret och tar på mig hårskydd, har handskar på mig, vädrar eller byter jacka/tröja. Sköljer munnen, borstar tänderna, spritar mig mm för att undvika att bli påkommen.

    Har ett helt kitt i handväskan, bilen och innerfickan på jackor.

    Röker bara mentholcigaretter då jag tycker att de luktar mindre än vanliga.

    Går det för långt emellan och jag börjar känna mig besvärad tar jag en snus.

    Har sökt hjälp genom vårdcentralen men deras sluta röka- hjälp är verkligen såå dålig. Handlar mest om att skuldbelägga rökaren, vilket ju bara får mig att hålla ännu hårdare i min ovana.

    Hälsopropaganda funkar ju inte heller. Jag VET hur rökning påverkar kroppen. Hade jag brytt mig om det hade jag väl aldrig börjat i första taget.


    Låter som en rolig syn för grannarna.
  • Lör 7 maj 2016 17:57 #6
    Påven Johanna skrev 2016-05-07 15:26:28 följande:
    Det är väl bättre att du smygröker, då rökar du förmodligen inte lika mycket som du skulle göra annars.
    Det heter att man RÖKER!
  • Påven Johann­a
    Visa endast
    Lör 7 maj 2016 18:10 #7
    Gizmo skrev 2016-05-07 17:57:30 följande:
    Det heter att man RÖKER!
    Ja, det gör det. Jag råkade skriva fel. Ett så kallat typo. Men tack för din gallsprängda indignation, den var förstås behövlig. 
  • Anonym (Dumt! Jag vet!) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 7 maj 2016 20:30 #8
    Påven Johanna skrev 2016-05-07 18:10:51 följande:

    Ja, det gör det. Jag råkade skriva fel. Ett så kallat typo. Men tack för din gallsprängda indignation, den var förstås behövlig. 


    Den repliken gjorde min kväll! :)
  • Anonym (Dumt! Jag vet!) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 7 maj 2016 20:34 #9
    Påven Johanna skrev 2016-05-07 15:26:28 följande:

    Det är väl bättre att du smygröker, då rökar du förmodligen inte lika mycket som du skulle göra annars.


    Ja, det är ju ena sidan av myntet. Å andra sidan är det jobbigt att behöva smyga och dessutom riskera att bli "avslöjad" vilket skulle vara oerhört pinsamt.
  • Anonym (Dumt! Jag vet!) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 7 maj 2016 20:36 #10
    Anonym (Smygis) skrev 2016-05-07 08:37:35 följande:

    Här är en till som smygröker. Skäms så fruktansvärt.

    Endast min väninna sedan barnsben vet om min dåliga vana. Min man har inte förstått något.

    Slutade röka med hjälp av Allen Carr's bok Äntligen ickerökare år 2010. Det gick så otroligt lätt. Av någon anledning började jag igen och tänkte att det är ju så lätt att sluta så det kan jag göra när jag vill.

    Riktigt så var det ju inte när man börjat röka igen efter att ha läst boken.

    Röker när min man jobbar och barnen är i skolan. På jobbet kan jag inte röka så där håller jag uppe. Annars letar jag efter varje tillfälle då jag kan ta ett bloss.

    Gå och hämta posten, åka och handla, gå en promenad osv.

    Jag sätter upp håret och tar på mig hårskydd, har handskar på mig, vädrar eller byter jacka/tröja. Sköljer munnen, borstar tänderna, spritar mig mm för att undvika att bli påkommen.

    Har ett helt kitt i handväskan, bilen och innerfickan på jackor.

    Röker bara mentholcigaretter då jag tycker att de luktar mindre än vanliga.

    Går det för långt emellan och jag börjar känna mig besvärad tar jag en snus.

    Har sökt hjälp genom vårdcentralen men deras sluta röka- hjälp är verkligen såå dålig. Handlar mest om att skuldbelägga rökaren, vilket ju bara får mig att hålla ännu hårdare i min ovana.

    Hälsopropaganda funkar ju inte heller. Jag VET hur rökning påverkar kroppen. Hade jag brytt mig om det hade jag väl aldrig börjat i första taget.


    Oj! Betydligt värre läge för dig som dessutom smyger för din partner, det tror jag aldrig att jag skulle fixa.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll