Okej, nu plockar vi fram djävulshornen och gottar oss i berättelser och tips om hämnd mot personer vi hatar. Bring it on!

Vad kul att tråden lever vidare! Jag får be om ursäkt för min långa frånvaro, min tillvaro ställdes på sin spets i samband med trådstarten (inte pga den men vid samma tidpunkt) så det föll liksom bort och i ärlighetens namn glömde jag den t.o.m. tills jag nu hittade tillbaka.

Jag kommer aldrig bete mig så gränslöst och illa mot mina barns livskamrater som min svärmor gör så det blir nog inget att oroa sig för. Beter mig faktiskt inte illa mot någon, tvärtom skulle dom flesta som känner mig säga att jag är genomsnäll. För snäll. Och ja, konflikträdd. Förmodligen därför som svärmor tar sig såna friheter. Hon är den enda som kunnat väcka min vrede på det här sättet. Nu senast t.ex. när hon var hos oss så gjorde hon som hon brukar, gömmer pikar i komplimanger och hittar problem som inte finns för att hon sen ska få lösa dom. Hon gav mig beröm för en sak jag har i hemmet, men sa samtidigt att det saken omges av inte riktigt passar, och sa sedan vad hon tycker passar bättre. Och avslutade med att säga att det kan hon ge mig i födelsedagspresent. 1. Hon tycker jag ska anpassa mitt hem efter hennes åsikter om vad som är fint. 2. Det (istället för något jag faktiskt vill ha) ska hon ge mig i födelsedagspresent. Wow, vilken present! 3. Hon lägger upp det så att det först känns som hon är snäll, men vid närmare eftertanke kör hon bara över en totalt och går själv ur situationen med känslan av att ha löst ett problem åt mig. Ett problem som inte var ett problem innan hon gjorde ett problem av det. Om du fattar. Hatar människan.

Jobba på konflikträdslan så blir det nog bättre...inte bara med svärmor.

Fast du är ju inte snäll du väljer ju medvetet att vara vidrig och kränka dina barns farmor och mans mor på ett oförsvarligt sätt som endast ryggradslösa kräk ägnar sig. Skörpmdig för fan eller övergå till att skura toaletten med din egen tandborste om du nu barn valt att vara så korkad att du går igång på det.

Haha, ge dig nu. Kommer aldrig nånsin ångra mig när det gäller henne. Hon har gått över så många gränser att hon ska va glad över att just jag är hennes svärdotter. Kan lova dig att ingen annan hade haft kvar henne i sitt liv. Det är knappt så mannen står ut med henne, så illa beter hon sig. Det är för barnens skull jag står ut, dom har rätt till sin farmor. Men jag kommer alltid hata henne och när barnen är större får dom själva avgöra om hon tillför mer positivt än negativt i deras liv. Än så länge ser dom bara det positiva precis som det ska va men när dom förstår mer om hur saker hänger ihop så är jag rätt säker på att det kommer se annorlunda ut. Och nej jag skulle aldrig baktala farmor inför barnen. Som sagt, deras egna beslut i framtiden. Men mig har hon förlorat för all framtid.

Jag vill inte gå in på detaljer, för det skulle bli en lång historia och personen ifråga skulle lätt kunna identifieras om hon eller någon av hennes bekanta läste..

Men det är hursomhelst en kvinna i bekantskapskretsen som jag och min sambo har vissa band till som inte går att bryta. Denna kvinna lider av en paranoid personlighetsstörning och tror att vi är ute efter att göra livet surt för henne, så de senaste två åren har hon gjort massor för att göra livet surt för oss.. Det har gått så långt att vi nu har en pågående tvist i domstolen, på grund av att hon har inbillat sig att vi har gjort olagliga saker gentemot henne.

Det här har tärt väldigt mycket på mig och min sambo, och i perioder har vi mått så fruktansvärt dåligt över situationen att det har gått ut över vårt eget förhållande. Vi har också fått lägga ut uppåt 20 000 kr på att ha skaffat ett ombud, och jag tror ändå inte att kvinnan kommer att ge sig även om vi får rätt i domstolen. Historien kommer upprepas igen, för hon är psykiskt sjuk.  

Jag känner mest av allt att jag vill hämnas, jag vill få henne att må lika dåligt som vi gör. Jag hatar henne innerligt!

Eftersom hon är så pass paranoid så funderar jag över att skicka ett anonymt brev till henne och låtsas vara hennes mans älskarinnas make, som varnar henne för att hennes man är otrogen. Ja, nu tror jag visserligen inte att hennes make är otrogen mot henne, men det skulle lätt gå att få henne att tro det.

Jag bara funderar över om jag ska börja bädda för den tanken lite subtilt ett tag i förväg? Kanske skicka ett blommogram till maken från hans "älskarinna", några veckor innan det "avslöjas" att han har en affär?

Vad kan man göra mer för att väcka misstankar om otrohet?