• Anonym (Oroliga och ledsna barn)

    Våran pappa struntar i oss barn :(

    Vi är 3 syskon i åldern 18. 21 och 22 Vår pappa lämnade mamma han hade hittat en annan kvinna. Han kommer inte och hälsat på och han ger oss några hundra när vi fyller år men den kvinna han bor ihop med hon har en dotter och till henne köper han saker.

    Det som är jobbigast är att han glömt oss vi som är hans barn. Mitt syskon tar studenten snart och vi tror inte han kommer då heller för nu är det mer än 4 månader sen han kom till oss. Vi bor med mamma och vi älskar henne men vi vill ha våran pappa också. Han bor 28 mil från oss men är ute och reser och vi vet att han har varit i närheten där vi bor men kommer inte till oss ändå. När mamma och pappa bodde ihop och vi var en familj då hade vi det bra även om våra föräldrar bråkade ibland det var inga allvarliga bråk dom hade lite olika syn på saker ibland bara.

  • Svar på tråden Våran pappa struntar i oss barn :(
  • Anonym (S)
    Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-24 08:44:43 följande:

    På många låter det som att det är vårat fel att inte pappa besöker oss och jag menar inte att han måste komma dit som vi bor och hur vi kan veta om hans lån är för att han berättade det själv för en månad sen han tog kontakten själv då och berättade om att vi barn inte kunde få något av honom för han skulle fixa till sin ekonomi det var sista gången han hörde av sig och nej mamma är inte nära att hamna hos kronofogden för hon betalar lånet som hon och pappa har mamma har sagt att om pappa vill komma till lägenheten så kan hon gå till någon vän så pappa och vi får träffas själva om han nu vill komma Så sluta skylla på oss och mamma för att pappa inte besöker oss


    Ts det är familjeliv i ett nötskal. Vad än ts skriver så är det alltid hans/hennes fel och folk ska trycka ner ännu lite till.
  • Brumma
    Anonym (Vuxenansvar) skrev 2016-05-23 23:41:26 följande:

    Var har jag skrivit att du tycker att det är OK att pappan struntar i studenten? För att citera dig själv "Det där lyckades du få ihop alldeles på egen hand.."

    Däremot har du skrivit att "Rättvisetänk mellan vuxna barn och yngre barn går liksom bort. Ni är VUXNA".

    Ett av syskonen är bara två år äldre än det "barn" som du tolkar det som att syskonen är missunnsamma emot, och därför undrar jag om du hade tyckt att 18-åringens känslor hade varit berättigade om vi haft en annan myndighetsålder eftersom du trycker så mycket på att de är vuxna.

    Intressant för övrigt att så många som lever med partners som har barn sedan tidigare är så ivriga att försvara när en förälder struntar i de barnen. En kan ju undra vad det beror på...


    Var trött när jag svarade och tolkade det som att du trodde att jag skulle tycka det var ok att skippa studenten då du antog jag tyckte det var stor skillnad på en 16-åring o en 18-åring och att jag även tyckte det var ok att behandla dem olika.

    My mistake.

    Jag har reagerat på hur TS tänker gällande vad pappan lägger på presenter, på att mamman "roddare allt och går under" - för sina vuxna barn. Jag har även skrivit att det är skillnad på 16 och 22.

    Att artonåringen reagerar på ett sätt är en sak. Men 21 o 22 åringar ÄR vuxna.

    Jag tycker inte alls det är ok att en förälder struntar i sina barn så var snäll och sluta påstå saker du inte har någon aning om. Men när det barnet är vuxet ligger det även o barnets ansvar. Inte bara förälderns.
  • Anonym (Oroliga och ledsna barn)
    Anonym (S) skrev 2016-05-24 08:47:32 följande:

    Ts det är familjeliv i ett nötskal. Vad än ts skriver så är det alltid hans/hennes fel och folk ska trycka ner ännu lite till.


    Tydligen :( Jag hoppas att pappa kommer när mitt syskon tar studenten även om mamma är med men det är inte bara mamma som kommer att vara med för farmor och farfar och mina andra syskon kommer också att vara där.
  • sextiotalist
    Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-24 08:44:43 följande:

    På många låter det som att det är vårat fel att inte pappa besöker oss och jag menar inte att han måste komma dit som vi bor och hur vi kan veta om hans lån är för att han berättade det själv för en månad sen han tog kontakten själv då och berättade om att vi barn inte kunde få något av honom för han skulle fixa till sin ekonomi det var sista gången han hörde av sig och nej mamma är inte nära att hamna hos kronofogden för hon betalar lånet som hon och pappa har mamma har sagt att om pappa vill komma till lägenheten så kan hon gå till någon vän så pappa och vi får träffas själva om han nu vill komma Så sluta skylla på oss och mamma för att pappa inte besöker oss


    Nej, det är inte ert fel. Absolut inte. Men däremot så måste ni nu börja hantera att er pappa är som han är. När din pappa, trots att så gott som alla skrev att han gjorde fel val, ändå gjorde, i våra ögon, fel val, så måste du inse att han inte tänker annat än med testiklarna, samt är väldigt konflikträdd.
    Dvs han kommer inte ändra sig. Så mitt råd är att vara väldigt rak mot er pappa, säga exakt vad ni känner, berätta på att ni är besvikna och att ni förväntar er att en vuxen man beter sig vuxet.
    Du kan endast påverka dig själv och göra egna förändringar för att du ska må bra igen.
  • molly50
    sextiotalist skrev 2016-05-24 10:03:11 följande:
    Nej, det är inte ert fel. Absolut inte. Men däremot så måste ni nu börja hantera att er pappa är som han är. När din pappa, trots att så gott som alla skrev att han gjorde fel val, ändå gjorde, i våra ögon, fel val, så måste du inse att han inte tänker annat än med testiklarna, samt är väldigt konflikträdd.
    Dvs han kommer inte ändra sig. Så mitt råd är att vara väldigt rak mot er pappa, säga exakt vad ni känner, berätta på att ni är besvikna och att ni förväntar er att en vuxen man beter sig vuxet.
    Du kan endast påverka dig själv och göra egna förändringar för att du ska må bra igen.
    Jag kan bara hålla med! Jag hoppas att TS och hans/hennes syskon anammar detta.
    Mattias och Hannah.
  • molly50
    Anonym (Bortskämda barn) skrev 2016-05-24 06:11:35 följande:
    Jag skulle nog ta avstånd från mina vuxna barn om dom räknade kronor på alla presenter, höll koll på exakt vilka summor jag la på presenter till andra och krävde att jag alltid skulle ge samma summor till dom. Tråkigt att aldrig kunna köpa en dyrare present till någon som verkligen behöver det utan att ens vuxna barn genast tar redan på värdet och kräver saker för samma summa....

    Då skulle jag skämmas över hur jag fostrat mina barn och jag skulle känna att dom inte älskade mig utan bara såg mig som en pengako.

    Men ni ser inte alls att ni också kan göra fel?
    På vilket sätt har de gjort fel,tycker du?

    Du kan inte tänka dig att det här kan vara rent emotionella orsaker?
    Att det inte handlar om presenter och pengar?
    Tycker du verkligen att det är ok att pappan t ex struntar i att komma när hans eget barn tar studenten,bara för att han har träffat en ny?


    Mattias och Hannah.
  • EnAnonumius
    Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-24 08:44:43 följande:
    På många låter det som att det är vårat fel att inte pappa besöker oss och jag menar inte att han måste komma dit som vi bor och hur vi kan veta om hans lån är för att han berättade det själv för en månad sen han tog kontakten själv då och berättade om att vi barn inte kunde få något av honom för han skulle fixa till sin ekonomi det var sista gången han hörde av sig och nej mamma är inte nära att hamna hos kronofogden för hon betalar lånet som hon och pappa har mamma har sagt att om pappa vill komma till lägenheten så kan hon gå till någon vän så pappa och vi får träffas själva om han nu vill komma Så sluta skylla på oss och mamma för att pappa inte besöker oss
    Ingen som har hävdat i denna tråden att det är ERT fel och skyller på er.

    1)Det som är märkligt är att ingen har gjort det. Jag har inte hittat en enda som skyller på er och er mamma över att pappan inte besöker er och att det skulle vara ert fel.
    Vad får du det ifrån?
    Jag läser och letar och hittar inget.

    2) Det som där emot sägs är att ni är VUXNA nu, myndiga med vuxenansvar med var allt det innebär i praktiken, och då är det lika mycket ert ansvar att försöka hålla kontakten med pappan, som pappan skall hålla med er. 

    Det är en signifikant skillnad mellan 1 och 2. 

    Och skall man se till det hela så är många rörande överens om också att din pappa beter sig som en ren skitstövel som inte kommer ned på studenten när det är dags för 18åringen att ta den.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    sextiotalist skrev 2016-05-24 10:03:11 följande:
    Nej, det är inte ert fel. Absolut inte. Men däremot så måste ni nu börja hantera att er pappa är som han är. När din pappa, trots att så gott som alla skrev att han gjorde fel val, ändå gjorde, i våra ögon, fel val, så måste du inse att han inte tänker annat än med testiklarna, samt är väldigt konflikträdd.
    Dvs han kommer inte ändra sig. Så mitt råd är att vara väldigt rak mot er pappa, säga exakt vad ni känner, berätta på att ni är besvikna och att ni förväntar er att en vuxen man beter sig vuxet.
    Du kan endast påverka dig själv och göra egna förändringar för att du ska må bra igen.
    Bra sammanfattning, på enkel sätt. av det som verkligen har sagts i tråden egentligen.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Dysfunktionellt)
    molly50 skrev 2016-05-24 10:29:20 följande:
    På vilket sätt har de gjort fel,tycker du?

    Du kan inte tänka dig att det här kan vara rent emotionella orsaker?
    Att det inte handlar om presenter och pengar?
    Tycker du verkligen att det är ok att pappan t ex struntar i att komma när hans eget barn tar studenten,bara för att han har träffat en ny?
    Bara för att några tycker att TS måste börja inse att pappan inte kommer svara upp till förväntningarna betyder det INTE att dessa personer säger att det är OK att pappan beter sig som han gör. Har någon, i hela tråden skrivit att TS pappas beteende är OK? Han verkar helt trasig och det är kanske han som behöver mest hjälp av alla inblandade.
  • Anonym (Wtf)

    Den här tråden förbryllar mig. Är ni verkligen 18, 20 och 21 (var det dessa åldrar?)? Varför pluggar/jobbar ni inte och flyttar hemifrån? Varför så stort fokus på vad som händer mellan era föräldrar och att ett annat barn/ungdom får materiella saker, ni har egna liv att leva och mycket viktigare saker att tänka på?

    Låter så skumt och känslan jag får är att ni egentligen är mycket yngre än vad som sagts.

Svar på tråden Våran pappa struntar i oss barn :(