• Anonym (Oroliga och ledsna barn)

    Våran pappa struntar i oss barn :(

    Vi är 3 syskon i åldern 18. 21 och 22 Vår pappa lämnade mamma han hade hittat en annan kvinna. Han kommer inte och hälsat på och han ger oss några hundra när vi fyller år men den kvinna han bor ihop med hon har en dotter och till henne köper han saker.

    Det som är jobbigast är att han glömt oss vi som är hans barn. Mitt syskon tar studenten snart och vi tror inte han kommer då heller för nu är det mer än 4 månader sen han kom till oss. Vi bor med mamma och vi älskar henne men vi vill ha våran pappa också. Han bor 28 mil från oss men är ute och reser och vi vet att han har varit i närheten där vi bor men kommer inte till oss ändå. När mamma och pappa bodde ihop och vi var en familj då hade vi det bra även om våra föräldrar bråkade ibland det var inga allvarliga bråk dom hade lite olika syn på saker ibland bara.

  • Svar på tråden Våran pappa struntar i oss barn :(
  • Brumma
    Lollan1 skrev 2016-05-23 00:07:28 följande:

    Till TS

    Det är nog ingen idé att hoppas på att bli en hel familj igen. Er pappa har gjort sitt val, och det är ett val han har rätt att göra. Det är däremot inte rättvist att ni barn ska hamna i kläm. Att barnet som bor hos honom får mer är kanske naturligt, eftersom det är på dennes hemmaplan, speciellt om barnet är yngre (då är det ofta viktigare med saker än i vuxen ålder).

    Jag anser att en förälder aldrig har rätt att få sina barn att känna sig bortglömda. Jag har själv en frånvarande pappa. Han har i stort sett inte varit i mitt liv sedan jag fyllde 15 år (och även innan dess var han frånvarande en hel del). Jag har gett honom så många "chanser", jag har ringt/smsat/hört av mig på olika sätt, bjudit hem honom eller frågat om vi kan ses vid hur många tillfällen som helst och 9 gånger av 10 har han en urdålig bortförklaring. Nu senast när jag bjöd in honom på mitt examensfirande så svarade han först inte på två månader, sedan ringde han och sa "Jag tror nog att du redan vet att jag inte kommer". Tack så jävla mycket liksom. Mitt råd till er är att prata med er pappa, lägg alla korten på bordet (öga mot öga eller via brev som någon annan föreslagit gör ni som ni vill) men får ni inget gensvar så ge upp och fokusera er kärlek och omtanke på de som faktiskt förtjänar den. Jag har försökt att "tvinga" min pappa till att ha en relation till mig i över 10 år utan resultat, jag önskar att jag gav upp tidigare och slapp all smärta och besvikelse det har inneburit.

    Till Brumma

    Tråkig syn du verkar ha på vad föräldraskap innebär. Det framgår ju i inläggen att de redan försökt prata med honom utan framgång. Det kan inte vara barnens ansvar att upprätthålla kontakten med den föräldern som väljer att flytta "långt" bort. Visserligen är det vuxna barn, men det är ändå barn, och föräldern är ändå föräldern, och det är han som valt att flytta. Att båda sidorna får anstränga sig lite var är ju självklart, men de anstränger sig ju redan utan att få något tillbaka. Barnen ska inte behöva väga upp för pappans ointresse.


    Jag ser ingenstans i TS inlägg att de föreslagit en relation utanför mammans hem och som inte inbegriper mamman.

    Jag har en otroligt nära relation både med min mamma och pappa (som inte lever ihop). Min pappa flyttade en bit bort ett tag så när vi bodde som längst ifrån varandra hade vi ca 15 mil emellan. Han kom hit och hälsade på oss men VI åkte lika ofta och hälsade på honom. Han ringer mig men det ligger lika mycket i mitt ansvar att höra av mig till honom.

    Jag ser inte att TS och syskonen ansträngt sig mer än att kräva saker av pappan.

    Var läser du att de ansträngt sig? Att få någon att ändra sig (gå tillbaka till mamman?) är inte att anstränga sig för relationen.
  • Anonym (Oroliga och ledsna barn)

    Han är bjuden till studenten. Vi har bjudit in honom när vi fyllt år men han kommer inte och han ringer inte utan skickat sms med grattis och swichat några hundra. Han ger den 16 åriga saker för mer än tusen. Våran mamma sliter med att fixa allas födelsedagar och nu studenten och mycket mera. Vi tycker det är fel orättvist för ingen av oss har jobb och har inte bil så att åka och hälsa på honom med buss och tåg det tar tid + att ge så mycket till en som man inte är pappa till och att vi hans riktiga barn inte får känns inte ok och dom har inte bott ihop länge.

  • sextiotalist
    Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 07:58:01 följande:

    Han är bjuden till studenten. Vi har bjudit in honom när vi fyllt år men han kommer inte och han ringer inte utan skickat sms med grattis och swichat några hundra. Han ger den 16 åriga saker för mer än tusen. Våran mamma sliter med att fixa allas födelsedagar och nu studenten och mycket mera. Vi tycker det är fel orättvist för ingen av oss har jobb och har inte bil så att åka och hälsa på honom med buss och tåg det tar tid + att ge så mycket till en som man inte är pappa till och att vi hans riktiga barn inte får känns inte ok och dom har inte bott ihop länge.


    Men om ni nu har så dålig kontakt med honom, hur vet ni då att barnet som hans nya har får så mycket saker av honom?

    Om 21-åring eller 22-åring inte har jobb, då är det kanske dags att försöka fixa det eller börja plugga.
    Har ni frågat om han kan bidra till resorna?
    Du skriver också att er mamma sliter ensam med student och födelsedagar, med tre vuxna till i hushållet så ska det inte vara så. Självklart så ska även ni bidra till detta arbete. Födelsedagar, när man är så gamla som ni är så brukar man fixa sina egna födelsedagar.
    Det verkar som ni alla tre har fastnat i de tidigare tonåren och förväntar er samma omhändertagande som en 13-åring.
    Som jag ser det, de två äldsta är vuxna, på dem ligger samma ansvar som pappan att hålla en bra relation. De bör även se över sin egen situation och sluta ligga sin mamma till last. Om de fortfarande bor hemma, så ska de ta sitt vuxna ansvar till att få hemmet att fungera, praktiskt och ekonomiskt.
    Den yngsta har troligen haft fullt upp med studier (som mamma till en gymnasist som har ambitioner, så vet jag att det är många timmar plugg och långa dagar på gymnasiet), men likväl, så kan man inte kräva markservice, utan gör sitt vad man har möjlighet till. Ekonomiskt, så är båda föräldrarna skyldiga att bidra, även om de inte bor tillsammans. Men det är den myndiga som får begära underhåll.
  • Anonym (Vuxenansvar)

    Ni som tolkar det som att TS och hens syskon bara vill träffa pappan i sitt eget hem och att det är därför som relationen strandat -tycker ni inte att pappan då borde föreslå att de träffas på neutral plats? Att han skulle förklara att "det känns inte rätt att åka hem till er mamma för att ses, så jag kan väl få bjuda er på fika på stan/picknick i parken" osv.

    Han har trots allt varit vuxen bra mycket längre än dem och borde alltså kunna bete sig mer moget än vad många här förväntar sig att hans barn skall göra.

    Varför skulle TS och syskonen åka och hälsa på hemma hos honom och hans nya? De kanske vill träffa henne lika lite som pappan vill träffa sitt ex.

  • sextiotalist
    Anonym (Vuxenansvar) skrev 2016-05-23 08:27:47 följande:

    Ni som tolkar det som att TS och hens syskon bara vill träffa pappan i sitt eget hem och att det är därför som relationen strandat -tycker ni inte att pappan då borde föreslå att de träffas på neutral plats? Att han skulle förklara att "det känns inte rätt att åka hem till er mamma för att ses, så jag kan väl få bjuda er på fika på stan/picknick i parken" osv.

    Han har trots allt varit vuxen bra mycket längre än dem och borde alltså kunna bete sig mer moget än vad många här förväntar sig att hans barn skall göra.

    Varför skulle TS och syskonen åka och hälsa på hemma hos honom och hans nya? De kanske vill träffa henne lika lite som pappan vill träffa sitt ex.


    Tja, det är det som kallas som vuxen. Dvs de är så vuxna nu att även de kan börja bidra till att bibehålla sin relation till sin pappa.
    Om man är så vuxen att man kan rösta, handla på systembolaget, ta körkort, ingå affärskontrakt, gifta sig, en del påstå sig vara så mogna att de kan skaffa egna barn. Då borde man vara så vuxen att man gör sitt för att bibehålla en relation med sin förälder, eller så erkänner man rakt ut, att jag är inte intresserad av en dubbelriktad relation, utan jag vill fortfarande vara barn och mina föräldrar tar hand om mig.
    Visserligen anser jag nog att pappan ska uppvakta sitt barn på studenten (men födelsedagar, när man är i den åldern så firar man väl det med sina vänner och fixar festen själv)
  • Anonym (Vuxenansvar)
    sextiotalist skrev 2016-05-23 08:34:08 följande:

    Tja, det är det som kallas som vuxen. Dvs de är så vuxna nu att även de kan börja bidra till att bibehålla sin relation till sin pappa.

    Om man är så vuxen att man kan rösta, handla på systembolaget, ta körkort, ingå affärskontrakt, gifta sig, en del påstå sig vara så mogna att de kan skaffa egna barn. Då borde man vara så vuxen att man gör sitt för att bibehålla en relation med sin förälder, eller så erkänner man rakt ut, att jag är inte intresserad av en dubbelriktad relation, utan jag vill fortfarande vara barn och mina föräldrar tar hand om mig.

    Visserligen anser jag nog att pappan ska uppvakta sitt barn på studenten (men födelsedagar, när man är i den åldern så firar man väl det med sina vänner och fixar festen själv)


    Läste du ens vad jag skrev???

    Om barnen tar kontakt och vill träffas (vilket de verkar ha gjort). De föreslår att pappan skall komma hem till deras boende hos mamma (som en del tolkar TS inlägg) och han inte vill det -borde inte det ligga på HANS vuxenansvar att föreslå att de skulle träffas på en neutral plats?

    Varför kräver du mer ansvar av barnen än deras pappa? Tror du inte att män klarar av att ta sin del av ansvaret för en relation, eller är det bara för att det är barnen från en tidigare relation som hör av sig som det är ok för en förälder att skita i dem?

    ..och du tycker att pappan NOG skulle uppvakta sitt barn på studenten... Det är alltså inte självklart för dig att han skall ha ska uppvakta? Med tanke på att syskonen är äldre har han ju troligtvis uppvaktat dem på deras studentdag, annars skulle de nog redan ha gett upp tanken på hans deltagande där redan efter mellansyskonets student...

    Men bara för att han avslutat relationen med deras mamma så kan han strunta i sitt yngsta barns student?

    Sen kan du nog inte ta ditt/din familjs sätt att fira födelsedagar som allenarådande. När jag var i TS ålder hade jag slutat fira födelsedagar över huvud taget medan min väns familj såg varje födelsedag som en chans att samla släkten, så även om DU skulle firat med vänner kanske TS familj har andra vanor.
  • Anonym (Oroliga och ledsna barn)

    Ja det är så att ingen av oss vill åka till dom om pappa hade bott själv hade vi åkt men den han bor ihop med hon har skrivit så mycket dumt och elakt om våran mamma det är mobbning på högsta nivå så henne vill vi inte se eller träffa hon är inte bjuden till studenten heller och det för allt hon gjort. Och hur vi kan veta vad hen får är för att vi sett det på FB. Sen behöver inte pappa komma till vår bostad utan vi skulle kunna träffas hos farmor och farfar men han hälsar inte på dom heller. Vi känner inte igen våran pappa och han har sagt till oss att han inte har några pengar att fixa presenter till oss men tydligen har han det för om han inte hade pengar skulle han inte kunna köpa allt till den han inte är pappa till :( Vi är inte avundsjuka men vi vill att det ska vara rättvist och mamma får fortfarande betala någon räkning åt honom för både mamma och pappa står på räkningen och han har inte råd att betala och mamma betalar för vill inte hamna hos kronofogden :(

  • Anonym (Klipp känslomässigt)

    Klipp känslomässigt så fort du klarar av det.
    Betér han sig så här nu så kommer det inte att ändras.
    Bygg upp ett nytt liv utan honom.

  • Anonym (Vuxenansvar)
    Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 08:52:37 följande:

    Ja det är så att ingen av oss vill åka till dom om pappa hade bott själv hade vi åkt men den han bor ihop med hon har skrivit så mycket dumt och elakt om våran mamma det är mobbning på högsta nivå så henne vill vi inte se eller träffa hon är inte bjuden till studenten heller och det för allt hon gjort. Och hur vi kan veta vad hen får är för att vi sett det på FB. Sen behöver inte pappa komma till vår bostad utan vi skulle kunna träffas hos farmor och farfar men han hälsar inte på dom heller. Vi känner inte igen våran pappa och han har sagt till oss att han inte har några pengar att fixa presenter till oss men tydligen har han det för om han inte hade pengar skulle han inte kunna köpa allt till den han inte är pappa till :( Vi är inte avundsjuka men vi vill att det ska vara rättvist och mamma får fortfarande betala någon räkning åt honom för både mamma och pappa står på räkningen och han har inte råd att betala och mamma betalar för vill inte hamna hos kronofogden :(


    Beklagar er situation TS. Det låter som om ni gjort det ni kan för att få relationen att funka med er pappa men att han inte är intresserad just nu. Ni kan inte ändra på honom, det enda ni kan göra är att ändra ert förhållningssätt till honom för att slippa känna er besvikna hela tiden.

    Strunta i att räkna med honom, håll kontakten med farmor och farfar, hjälp er mamma med så mycket praktiska saker ni kan tills ni kan bidra ekonomiskt till hushållet och satsa på att ha en relation med dem som vill vara i era liv.

    Er pappa kommer kanske en dag inse vad han gjort och vilja reparera relationen, då är det upp till er om ni vill ta honom tillbaka i era liv.
  • Anonym (S)
    Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 08:52:37 följande:

    Ja det är så att ingen av oss vill åka till dom om pappa hade bott själv hade vi åkt men den han bor ihop med hon har skrivit så mycket dumt och elakt om våran mamma det är mobbning på högsta nivå så henne vill vi inte se eller träffa hon är inte bjuden till studenten heller och det för allt hon gjort. Och hur vi kan veta vad hen får är för att vi sett det på FB. Sen behöver inte pappa komma till vår bostad utan vi skulle kunna träffas hos farmor och farfar men han hälsar inte på dom heller. Vi känner inte igen våran pappa och han har sagt till oss att han inte har några pengar att fixa presenter till oss men tydligen har han det för om han inte hade pengar skulle han inte kunna köpa allt till den han inte är pappa till :( Vi är inte avundsjuka men vi vill att det ska vara rättvist och mamma får fortfarande betala någon räkning åt honom för både mamma och pappa står på räkningen och han har inte råd att betala och mamma betalar för vill inte hamna hos kronofogden :(


    Ts. Jag tycker att du fått en hel del orättvisa svar här. Jag förstår din känsla. Att bli sviken av en förälder gör lika ont och är lika fel om man så är 5 år som 20 år. Fattar man inte det så har man aldrig varit med om det själv. Kram på dig!
Svar på tråden Våran pappa struntar i oss barn :(