• Anonym (Oroliga och ledsna barn)

    Våran pappa struntar i oss barn :(

    Vi är 3 syskon i åldern 18. 21 och 22 Vår pappa lämnade mamma han hade hittat en annan kvinna. Han kommer inte och hälsat på och han ger oss några hundra när vi fyller år men den kvinna han bor ihop med hon har en dotter och till henne köper han saker.

    Det som är jobbigast är att han glömt oss vi som är hans barn. Mitt syskon tar studenten snart och vi tror inte han kommer då heller för nu är det mer än 4 månader sen han kom till oss. Vi bor med mamma och vi älskar henne men vi vill ha våran pappa också. Han bor 28 mil från oss men är ute och reser och vi vet att han har varit i närheten där vi bor men kommer inte till oss ändå. När mamma och pappa bodde ihop och vi var en familj då hade vi det bra även om våra föräldrar bråkade ibland det var inga allvarliga bråk dom hade lite olika syn på saker ibland bara.

  • Svar på tråden Våran pappa struntar i oss barn :(
  • Anonym (Bortskämda barn)
    Anonym (Vuxenansvar) skrev 2016-05-23 15:26:35 följande:

    Ni som skriver att TS och syskonen skall sluta följa pappans nya och hennes barn (16-åringen) på FB. Jag skulle ju gissa på att det inte är dem TS är "vänner" med utan sin pappa och att det är när han gillar/kommenterar deras statusar som det syns i TS flöde.

    Så i så fall är ju alternativet att sluta vara vän med pappan på FB...


    Om pappan sitter och trycker ''gilla'' när den nya skriver skit om ts och hennes mamma så är det väl rätt att sluta följa sin pappa också?
  • Anonym (Oroliga och ledsna barn)
    Anonym (Vuxenansvar) skrev 2016-05-23 15:26:35 följande:

    Ni som skriver att TS och syskonen skall sluta följa pappans nya och hennes barn (16-åringen) på FB. Jag skulle ju gissa på att det inte är dem TS är "vänner" med utan sin pappa och att det är när han gillar/kommenterar deras statusar som det syns i TS flöde.

    Så i så fall är ju alternativet att sluta vara vän med pappan på FB...


    Så är det och vi har pratat om att ta bor honom som vän.
  • sextiotalist
    Anonym (Vuxenansvar) skrev 2016-05-23 15:26:35 följande:

    Ni som skriver att TS och syskonen skall sluta följa pappans nya och hennes barn (16-åringen) på FB. Jag skulle ju gissa på att det inte är dem TS är "vänner" med utan sin pappa och att det är när han gillar/kommenterar deras statusar som det syns i TS flöde.

    Så i så fall är ju alternativet att sluta vara vän med pappan på FB...


    Fast jag kan inte se vad mina vänner gillar för statusar, bara att de gör det. Ts och hennes syskon kan blockera den nya och den nyas dotter, så slipper de något de skriver alls i deras flöde.
    För övrigt så kommer aldrig sådana saker i mitt flöde, utan ligger på sidan på skärmen.
  • Anonym (Bortskämda barn)
    Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 15:22:13 följande:

    Vi uppvaktar varandra i familjen och det är inga barnkalas.

    Vi har inga morföräldrar för dom lever inte.

    Vi är hans biologiska barn även om vi nu är vuxna.

    Mitt syskon som tar studenten har köpt en del kläder till det själv.

    Vi gör ansträngning för att träffa honom men henne vill vi inte se och han verkar bara vilja se oss på det stället dom bor på.


    Du missar helt poängen. Surar ni på *infoga valfritt firande* om * infoga valfri släkting* köper dyrare och fler presenter till *infoga valfritt barn under 18*?

    Är det inte förbannat småaktigt att som vuxen kräva dyra presenter och jämföra priser med presenter som barn får? Att dessutom kräva presenter av föräldrar som inte har råd.

    Att köpa egna kläder som student är väl fullt normalt?

    Ni vill att han ska komma hem till er. Han vill inte träffa sitt ex. Han vill att ni ska komna hem till honom. Ni vill inte träffa hans nuvarande. Vad är skillnaden?
  • sextiotalist
    Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 15:22:13 följande:
    Vi uppvaktar varandra i familjen och det är inga barnkalas.
    Vi har inga morföräldrar för dom lever inte.
    Vi är hans biologiska barn även om vi nu är vuxna.
    Mitt syskon som tar studenten har köpt en del kläder till det själv.
    Vi gör ansträngning för att träffa honom men henne vill vi inte se och han verkar bara vilja se oss på det stället dom bor på.
    Jag tror inte ni är några dåliga eller slarviga personer, men eftersom situationen är som den är, så måste ni räkna bort er pappa, som den pappa ni en gång hade och ni bor hemma hos er mamma, då måste ni se till att ni delar hushållets kostnader gemensamt, efter förmåga givetvis. Ni måste tänka om lite.
    Dvs ni måste bli vuxna nu, hantera er pappa som vuxna, även om han själv inte hanterar det som en vuxen.
    Så ta ett familjeråd, se vad alla kan bidra med.
  • Anonym (Oroliga och ledsna barn)
    sextiotalist skrev 2016-05-23 10:35:46 följande:
    Han har valt att inte vara en del av er kärnfamilj, ni är inte längre detta. Den biten måste du acceptera. Hur gärna du vill att det ska vara annorlunda, så måste du acceptera verkligheten.
    Läs den här tråden, då förstår du att du inte kan förändra din pappa. Vi var ändå massor som försökte få honom att inte vara sin nya kvinnas ägodel.
    (vem vet, det kan vara din pappa).
    http://www.familjeliv.se/forum/thread/76463980-barnen-eller-den-nya
    sextiotalist skrev 2016-05-23 10:35:46 följande:
    Han har valt att inte vara en del av er kärnfamilj, ni är inte längre detta. Den biten måste du acceptera. Hur gärna du vill att det ska vara annorlunda, så måste du acceptera verkligheten.
    Läs den här tråden, då förstår du att du inte kan förändra din pappa. Vi var ändå massor som försökte få honom att inte vara sin nya kvinnas ägodel.
    (vem vet, det kan vara din pappa).
    http://www.familjeliv.se/forum/thread/76463980-barnen-eller-den-nya
    Har läst en del och tyvärr stämmer det in på pappa :´(

  • Redcat

    Det är tråkigt att läsa hur det blivit för er. Men som jag ser det har ni tre val. Vill ni ha kontakt med er pappa så får faktiskt ni fixa den kontaketen (utan att klaga på att han inte gör det), avsluta den kontakten helt eller ha bara kontakt på stora tillställningar. Jag och min syster har en pappa som knappt hör av sig (högst några få gång per år) och vi har gjort olika val. Hon valde att kämpa för den kontakten och jag sket i det, jag träffar min pappa på födelsedagar och vid jul (förra året träffade jag han 2 gånger). Han får reda på saker om mitt liv genom min syster och blir jag bjuden på något så går det 99% utav gångerna genom henne. Han har en ny tjej som hatar min mamma och hon har även stora problem med mig (jag liknar min mamma väldigt mkt både fysiskt och psykiskt). Jag hatar den kvinnan men han har valt att vara med henne så jag måste acceptera det och träffa henne också. Jag är 24 år och mina föräldrar gick isär när jag var 2år, dom kunde inte vara i samma rum/ställe fram tills jag va ungefär 15år och även efter det så var det väldigt spänt och otrevligt varje gång dom var nära varandra. Man måste lära sig att ens föräldrar är som vilka vanliga människor som helst, dom gör fel och dom har brister som vem som helst. Jag säger inte någonstans att det är rätt det han gör men ni får göra det valet om ni orkar med en sådan pappa som han är nu eller om ni väljer att släppa det. Jag valde att släppa för att det är med skadligt för mig psykiskt att ha min pappa nära mig än när jag håller han på avstånd, ringer han mig bara för att kolla läget med mig så finns det en stor chans att jag börjar gråta efter samtalet på grund utav att jag vet att även fast jag skulle vilja ha en bättre kontakt med min pappa så kommer det aldrig att funka. Första gången jag sa till han att jag inte ser han som min pappa och att jag inte vill ha någon kontakt med han var när jag va 17, svaret jag fick tillbaka va att han sa okej bra och la på luren. Så ni ska inte hoppas på att han blir bättre, det ända jag tycker att ni ska hoppas på är att det iallafall inte blir sämmre och för att det inte ska bli det så måste ni få en bredare bild på hur han verkligen är.

  • sextiotalist
    Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 15:39:12 följande:
    sextiotalist skrev 2016-05-23 10:35:46 följande:
    Han har valt att inte vara en del av er kärnfamilj, ni är inte längre detta. Den biten måste du acceptera. Hur gärna du vill att det ska vara annorlunda, så måste du acceptera verkligheten.
    Läs den här tråden, då förstår du att du inte kan förändra din pappa. Vi var ändå massor som försökte få honom att inte vara sin nya kvinnas ägodel.
    (vem vet, det kan vara din pappa).
    http://www.familjeliv.se/forum/thread/76463980-barnen-eller-den-nya
    Har läst en del och tyvärr stämmer det in på pappa :´(

    Ponera att det är din pappa, då vet du hur han tänker (men så var det detta med att han arbetade på samma ställe som hans exfru och gav henne sparken och fick sedan sparken, det kanske inte stämmer in på din pappa).
    Men du läste väl svaren, ingen ansåg att den mannen gjorde bra val, utan försökte få honom att inse att han endast blev en slav under denna kvinna.
    Ingen i den här tråden anser att din pappa gjort bra val, men vi försöker ge råd så du och dina syskon kan hantera detta och må bra.
  • Anonym (Oroliga och ledsna barn)
    sextiotalist skrev 2016-05-23 15:43:40 följande:
    Ponera att det är din pappa, då vet du hur han tänker (men så var det detta med att han arbetade på samma ställe som hans exfru och gav henne sparken och fick sedan sparken, det kanske inte stämmer in på din pappa).
    Men du läste väl svaren, ingen ansåg att den mannen gjorde bra val, utan försökte få honom att inse att han endast blev en slav under denna kvinna.
    Ingen i den här tråden anser att din pappa gjort bra val, men vi försöker ge råd så du och dina syskon kan hantera detta och må bra.
    Mamma fick sparken av pappa :(
    Jag har läst en del men inte allt för det var så många sidor och vi har den känslan att han egentligen inte vill vara där utan att han kanske blivit manipulerad av henne, detta är jobbigt för oss alla och vi är inte arga på pappa, mamma är inte heller arg på pappa.
  • EnAnonumius
    Anonym (Oroliga och ledsna barn) skrev 2016-05-23 14:31:44 följande:
    Det var nog fel av mej att skriva på denna sida. Två av oss har studielån och det kostar med kurslitteratur, resor till tentor och föreläsningar.
    Ursäkta?
    Ni är knappast de enda som har "levt på studielån". Och JA det är ingen picknick att leva på studiemedel. Jag själv har levt på studiemedel och jag bodde i lägenhet själv då så och fick lägga 38% av mitt studiemedel på enbart hyran. Studiemedel när jag hade dem var på c:a 7750kr.
    Jag satt och räknade att jag hade ett underskott på 500kr i månaden om man skulle gå på socialens norm för den tiden också, och man fick INTE komplettera på socialen alls. Så jag fick lära mig att "koka soppa på en spik", och kurslitteraturen den fick man köpa begagnad.

    Ni bor för böflen kvar hemma. Ändå bidrar ni INGET med er del av familjens sammanlagda utgifter. Ja kurslitteratur kostar och resor kostar det vet varje människa som levt på studiemedel. Men de slukar knappast hela studiemedlet med detta.

    Dock så är det faktiskt ändå inte för mycket begärt av VUXNA människor att betala lite för kost och logi oavsett om de bor i studentkorre ELLER hemma hos mamsingen.

    Studiemedel ligger på IDAG, c:a 9904kr (jag har kollat på CSN nyligen under veckan), och att lägga c:a 2500-3000kr i månaden VARDERA hemma för kost och logi borde ju faktiskt inte vara så otroligt för mycket begärt av vuxna myndiga barn att göra. 
    Då har ni mellan 7404- 6904kr kvar på månaden. Det borde ju ni klara av att betala månadskort, kurslitteratur, och era mobiler för utan problem och ha ändå pengar kvar för att kanske även unna er en öl eller två öl på studentpuben.

    Ni är vuxna ni är myndiga ni har ansvaret att försörja er själva, det är INTE eran mamma jobb att försörja er fast ni dra in 9904kr i månaden.
    Ni är inte barn längre s.a.s. Så det är på tiden att ni slutar att agera barn och tar ert eget vuxenansvar.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
Svar på tråden Våran pappa struntar i oss barn :(