Naiva föräldrar?

Har du berättat för din sambo om din inställning innan ni beslöt er för att flytta ihop? Att du inte ser det som att du bor med barnet, att du inte riktigt gillar det och att barnet är något som bara kommer med på köpet?Alla människor, oavsett ålder, mår dåligt av att tvingas vistas tillsammans med någon som avvisar dem. Barn är extra känsliga och det kan sätta djupa spår i dem i form av känsla att inte vara önskad etc. Hemmet ska vara en trygg och kärleksfull plats - inte ett ställe där man känner sig ivägen och oälskad.

Som vuxen har man ett ansvar att inte försätta ett barn i den situationen.

Tycker att du har en rätt störd syn på din situation. Du är själv naiv om du tror att någon alls i familjen kommer må bra av att leva efter ditt förhållningssätt i förlängningen. Uppenbart att du inte varit ett skilsmässobarn.

Jag flyttar ihop med sambon. Med sig har han ett barn. Barnet är inte mitt och tillhör honom. Utan honom inget barn. Gör vi slut finns inget barn. Barnet är själklart ett bihang till honom.

Fattar fortfarande inte vad jag ska göra åt det. Föräldrarna har valt att splittra familjen och det ska mycket till att de kan få en ny familj med diverse utomstående som funkar felfritt. Vilken familj är felfri och 100% perfekt? Vad är oddsen att en styvfamilj är det?

Jag visste ju inte hur det skulle vara att leva med hans barn innan vi flyttade ihop. Dock har jag under tidens gång varit öppen med min ovilja att vara en bonusmamma med allt vad det innebär. Inga hemlisar här inte.

Den största otryggheten barnet har är att dennes föräldrar valde att splittra familjen. Det om något sätter väl djupa spår. Och den separationsångest som barnet känner varenda vecka när en ska åka mellan mamma och pappa. Behöver barnets kompisar, vars föräldrar är ihop, det? Nej. Man berövar barnen en del av deras trygghet när man separerar och den kommer aldrig försvinna oavsett hur glatt det är på ytan i respektive hem.

Barnet tillhör inte honom! Det är ingen pryl vi pratar om. Barnet är sitt alldeles egna. Din sambo vårdar barnet och ansvarar för det. Nu när du bor med barnet har även du ett visst ansvar för att det ska må bra.

Du har flyttat ihop med två personer - inte en vuxen och hans hobbypryl.

Det finns oändligt många människor som är kapabla till att ta till sig sin partners barn och som har en vilja att göra det så bra som möjligt. Du verkar inte ha den förmågan så du borde vara ärlig mot din sambo och lämna honom. Det enda rätta i denna situationen.

Nej jag har inte varit skilsmässobarn. Vad är naivt i fråga om att barnet tillhör en förälder med allt vad det innebär? Det är ju fakta

Men det är väl inte ett skäl till att du ska göra det etter värre - snarare ett skäl till att du borde hjälpa barnet att få en så trygg uppväxt som möjligt, trots föräldrarnas separation?