Ångrar mig inte och är nu +45. Egentligen vetat hela livet vad jag vill, bara korta stunder av tvivel. Har ett väldigt bra liv ändå och är inte ensam - har en make, har släkt och vänner och han har döttrar i 20-årsåldern. Jag har aldrig "längtar" utan haft fullt upp med jobb, studier, resor, vänner, intressen etc. Mår bra med mitt beslut!
Har aldrig varit intresserad av barn men vet att om jag skulle ha egna så skulle jag oroa ihjäl mig..eller stressa ihjäl mig. Jag har så mkt egna problem att det känns som jag gör barnet en tjänst att välja bort. Jag tycker inte Sverige känns lovande heller att växa upp i, händer skit varje dag och det verkar inte gå åt rätt håll. Jag ser nyblivna föräldrar som otroligt naiva. Ibland kan jag känna att jag nog kommer bli väldigt ensam som gammal men många är ensamma även i sällskap så, det får va.