Värsta dramat- gift och nykär

Asterix366

Äldre 4 Jun 00:11
164 svar

Citera Återställ Anmäl

Värsta dramat- gift och nykär

Har varit gift i 20 lyckliga år. Tre skolbarn och en fin man som är bara bäst. Snäll, snygg, smart och passionerad. Har aldrig känt att jag saknat ngt, vi trodde att vi var lyckliga . Men jag blev kär, riktigt kär. I en arbetskollega som jag känt i många år , som jag alltid uppskattat, men sen helt plötsligt så började vi bekräfta varandra mer och mer, för varje dag, under ett års tid. När jag till sist frågade lite på skoj, lm vi flörtar med varandra, så blev svaret långt. Han har alltid haft " ett gott öga för mig", tyckt massa trevliga saker om mig ( lång lista och "dessvärre så är du väldigt attraktiv också"... Värsta romansen med det mesta man kan tänka sig- fast utan sex. Vi kom aldrig så långt... Min man kände att ngt var på gång och anlitade detektivbyrå . De kom åt mail, sms osv. Jag blev till sist tvungen att sluta på mitt jobb och avbryta all kontakt med min kollega. Vi saknar varandra, har pratat några gånger i telefon och sms:at men vi har inte setts på månader. Jag älskar min man och vill vara med honom och barnen, men kan inte glömma passionen, attraktionen, kemin , the connection och allt annat jag hade med den andra mannen. Så underbart magisk, tänk om jag aldrig får uppleva det igen? Han säger att han kan inte vara lösningen på mina äktenskapliga utmaningar och att det mest" kärleksfulla handlingen " han kan göra för mig är att låta mig vara ifred så jag kan ta hand om min realtion på hemmaplan. Han är särbo i dagsläget, skild sen innan. Han vill gärna träffa mig men är "rädd" för vad det kan leda till, eftersom det är en sån galen stark attraktion mellan oss. Han vill inte heller att jag skall vara "the other women", då han menar på att jag är " för perfekt" för att vara det. Så kluven och så svårt att förstå vad som händer. Någon i liknande situation?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-06-04 08:45
tillägg- inte gift i 20 år, utan tillsammans i 20 år...Vi är båda i 40-års åldern, och den andra mannen är tio år äldre...
- «
- ‹
- Sida 1 av 3
- 1
- 2
- 3
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Värsta dramat- gift och nykär
Asterix366

Äldre 4 Jun 08:18

#9

Citera Återställ Anmäl

Anonym (FTW) skrev 2016-06-04 06:43:13 följande:
Du menar att din man anlitande en detektivbyrå innan han pratade med dig?

Varför var du tvungen att sluta på ditt jobb?

Han frågade och frågade, om ngt var på gång. jag nekade såklart, jag förstod själv inte riktigt vad som hände,allting var så dimmigt och härligt och jag hade inga svar för honom. Tills sist så såg han ett mail, där min kollega skriver ngt trevligt till mig (bara lite oskyldigt alltså, inget sexuellt eller så).Så till sist var han så desperat att han gjorde det han aldrig trodde att han skulle göra- anlitade en byrå som kunde "bevisa otroheten" ( det är så de funkar, och kostar massa, massa pengar ;((

Jag fick sluta eftersom jag fick ultimatum av min man - det eller skilsmässa, så enkelt. Jag ville inte förlora honom och den andra blev också så rädd ( vi hade en viss överordnad situation, han var min chef (kind of)) så det var det enda rätta jag kunde göra, så pressad. Men det satte mig i en utsatt situation då jag är utan jobb nu ( och hade det riktigt, riktigt bra innan..:(....
Asterix366

Äldre 4 Jun 08:25

#10

Citera Återställ Anmäl

Anonym skrev 2016-06-04 07:10:55 följande:
man drömmer ibland om något man tror skulle vara så fantastiskt. "gräset är grönare" osv. ofta är det ju inte bättre (iaf inte om man ska tro på hur bra du har det med din man).

Mannen ifråga gör helt rätt som håller sig undan. Du är i obalans, ta reda på ordentligt om du verkligen vill stanna med din man, Vad som händer efter det är något annat.

Utan tvekan är det så som du skriver. Jag är i obalans, går i terapi nu. Det känns som att den andre mannen har "vaknat" ngt inom mig som jag inte ens visste att det fanns. En rebellisk sida som drömmer om att få vara fri, börja om på nytt. Men sen, när jag tänker på det lite mer, så blir jag så rädd. Jag vill inte vara utan mannen som jag delat halva mitt liv med.Jag vill inte vara förälder på halvtid. men jag kan inte heller glömma de starka, magiska känslorna...jag trodde aldrig att jag, som vuxen kvinna, skulle kunna känna så stark för någon annan - eller för den delen, att någon annan skulle kunna känna så för mig.Det kom verkligen som en stor, stor överraskning....
Asterix366

Äldre 4 Jun 08:59

#12

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Pohlman) skrev 2016-06-04 07:57:44 följande:
Om allt var så perfekt och bra med din man, varför föll du då för den andra? - Fråga nr 1 du allvarligt bör fundera på.

Varför anlitade din man en detektiv istället för att fråga dig rätt ut? Det är ju en form av svek gentemot dig. - Fråga nr 2 du har att fundera på.

Vill du stanna kvar hos din man och kämpa vidare med allt vad det innebär? - Fråga 3

Vågar du ta steget och bryta upp med allt vad det innebär och risken att även inte få den andra heller? - fråga 4

tack för riktigt bra, kloka frågor. Varför föll jag för den andra mannen, det har jag - tror mig- frågat mig varje dag sen dess. Allting kom så smygandes, jag försöker förstå. Men mycket handlar om hur han har fått mig att känna om mig själv- att jag blivit kär i mig själv igen, efter så många år där jag bara haft fokus på barnen...

Vi har ju känt varandra länge (7 år) men inte jobbat ihop tidigare, så allting började när vi började jobba ihop( han anställde mig). I början tyckte jag inte ens att han var snygg !? Men sen var det allt det han gav mig - inte minst bekräftelsen för mitt jobb - allting jag gjorde var "fantastiskt" - ngt jag inte upplevt tidigare i mitt arbetsliv. Han visade så mkt omtanke, uppskattning, respekt- och vi hade roligt ihop, sjukt roligt. MEN egentligen så hade jag allt detta med min man också, absolut inget jag saknade hemma.
Asterix366

Äldre 4 Jun 09:09

#13

Citera Återställ Anmäl

Anonym (FTW) skrev 2016-06-04 08:58:41 följande:
Då förstår jag honom på ett helt annat sätt, och troligtvis hade jag reagerat och agerat på liknande vis och ställt samma krav.

Att få känslor för någon annan när man är i ett förhållande är inte ovanligt eller fel. Felet kommer först när man spinner vidare och agerar utifrån de känslorna, som du så klart redan vet.

Kan det vara så att det här är första gången som du har känslor för någon annan än din man under ert äktenskap? För då är det inte så konstigt att du reagerar så starkt. Har man varit med om det förut så vet man att det är övergående om man inte spinner vidare på det.

En förälskelse kan vara en oerhört intensiv upplevelse om det var länge sedan man fick uppleva det.

Respektera din man, ert äktenskap och det beslut du har delgivit honom och hör inte av dig till den andre mannen igen. Så länge du fortfarande går och dagdrömmer om honom och ni hörs av då och då, så kommer det här inte att försvinna. Att det dessutom är något förbjudet gör att lockelsen blir ännu starkare.

Tänk så här... Om du hade gått vidare med den andre så hade även ni hamnat i en vardag så småningom. Han är ju inte mer än bara människa han också. En människa som kan bli trött och irriterad, snarkar, lämnar strumpor på golvet och aldrig skurar badrummet osv... Du förstår nog min poäng.
Ja, precis som du skriver....det var 20 år sedan jag hade sådana känslor. 20 år sedan...då var jag alltså 19 år....Och under alla dessa år tillsammans med mannen i mitt liv så har jag inte varit intresserad av ngn annan , inte det minsta. Jag har helt enkelt inte brytt mig, har haft 100% fokus på barn, man, familj, karriär. Men det är inte ofta att man får uppleva detta i livet, tänker jag. Alltså att hitta ngn som man har så stark kemi med, när vi var i samma rum så kändes det som att luften tog slut, vi kunde båda två knappt andas. Han darrade när han höll i min hand och sist när vi var tillsammans så viskade han med tårar i ögonen att han kommer aldrig, aldrig att glömma mig....och jag kommer aldrig, aldrig att glömma honom. problemet är att det finns en oerhört stor saknad inom mig, en sorg , en tomhet som gör att jag till och med känner mig olycklig i vardagen, fast jag har allt.

men det är sant, det du skriver...vi hade hamnat i en vardag vi också...men kanske efter 20 år, och då kanske är det värt att ta den chansen att uppleva allt på nytt? Men samtidigt min man är den finaste mannen i hela världen, han älskar mig på ett sätt som inte många kvinnor har fått uppleva. Jag vill inte vara utan honom heller.

Men återigen - stort tack för dina tankar, skall försöka tänka mer på just det du skriver i sista stycket Om jag kanske tänker mer på det så kan jag bara glömma bort honom )
Asterix366

Äldre 4 Jun 09:22

#14

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Pohlman) skrev 2016-06-04 07:57:44 följande:
Om allt var så perfekt och bra med din man, varför föll du då för den andra? - Fråga nr 1 du allvarligt bör fundera på.

Varför anlitade din man en detektiv istället för att fråga dig rätt ut? Det är ju en form av svek gentemot dig. - Fråga nr 2 du har att fundera på.

Vill du stanna kvar hos din man och kämpa vidare med allt vad det innebär? - Fråga 3

Vågar du ta steget och bryta upp med allt vad det innebär och risken att även inte få den andra heller? - fråga 4

Jag fortsätter med svar på dina frågor - jag berättade i ett annat inlägg varför han gick så långt. Men det är utan tvekan så som du skriver, jag känner mig sviken jag med, och känner att han har trampat på min integritet på alla sätt. Å andra sidan så vet han iaf att vi inte haft sex- för våra sms och mail handlade mest om våra fantasier om att kunna få göra det. men han menar att han känner ändå att jag varit otrogen, även om vi inte gick hela vägen...

fråga 3 och 4- vet inte riktigt just nu, teoretisk så vill jag såklart , men vissa dagar känns det som att jag är redo att ge upp och börja om, på nytt. För ngn månad sedan var vi dock på en fin semester tillsammans och allting var bara så underbart - precis som alltid. Vi hade roligt,mysigt, romantiskt,barnen är lyckliga. Så var spelar det för roll om jag inte är 100% lycklig just nu, tänker jag? Det får komma i efterhand. Jag kanske hittar tillbaka - till mig själv, till oss. eller kanske inte, min man är inte heller 100% på att vi kan fortsätta - vi har gett oss sommaren, sen får vi se vad som händer, hur vi mår. Vissa dagar vill han också ge upp. När han var som mest desperat och jag hade "checkat ut" ( varit lite hemma, varit frånvarande osv) så skickade han in skilsmässo- papperna. En stor besvikelse för mig , som har påverkat mig oerhört. Han ångrar det inte, men han säger att han ville att jag skulle "vakna" och inse allvaret.

Men ja...tanken på att vara utan både den ena och den andra skrämmer mig. Hur kan jag veta att den andre verkligen finns där för mig sen? .....
Asterix366

Äldre 4 Jun 11:44

#18

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Å) skrev 2016-06-04 11:35:51 följande:
Vad tycker dina barn?

De vet såklart inte exakt vad som händer, de är för små. Men de har hört oss prata separation, vi har ngn gång tom sagt till de att de kommer bo på två olika ställen...men sen har vi inte tagit upp det igen, och nu är allting som det ska ( för dem iaf). Vardagen fungerar, vi skrattar och leker med dem och de har det bra.
Asterix366

Äldre 4 Jun 11:50

#19

Citera Återställ Anmäl

vad anser ni om den andra mannens inställning - när han säger att " den mest kärleksfulla handlingen " han kan göra just nu för mig är att låta mig "vara ifred" - så att jag kan fokusera på min familj och det som går att rädda. Vad är en kärleksfull handling, egentligen? Jag hade önskat att han hade kämpat mer för att få mig, även om jag förstår varför han gör som han gör.....Men jag är rädd att jag känner mer för honom än han gör för mig, och att för honom var den starka åtrån och sexuella attraktionen starkare....
Asterix366

Äldre 4 Jun 15:47

#24

Citera Återställ Anmäl

Fjäril kär skrev 2016-06-04 09:46:21 följande:
Utifrån mitt perspektiv som nu genomgår en skilsmässa:

Kompromissa aldrig med dig själv, någonsin. Dina känslor och det som är du är PRECIS lika viktigt som andras.

Har du gått all in med AB Familjen och därmed satt dig själv sist (även om du nånstans känt dig nöjd) så kommer förr eller senare något som gör att det krackelerar.

Det som är nu att det aldrig mer kan bli som det varit. Du har öppnat en dörr i ditt liv och insett att det finns mer i ditt liv att få och som du är värd att få. Och som du garanterat kommer sakna hädanefter om du försöker kväva det/glömma det.

Ska ni ta steget att fortsätta skilsmässan så gör det utifrån din aha-känsla om dig själv och vad du själv tycker att du är värd och behöver och saknar.

Du är inte den du trodde, du blev något din man inte trodde om dig, ni i ert äktenskap blev något ni inte känner igen.

Tittar ni framåt vet ni inget om framtiden men ser ni tillbaka vet ni att det aldrig mer kan bli vad ni hade.

så fint skrivet, tack. Känner igen mig i dina tankar och resonemang. Vi vet båda att "bubblan sprack", tyvärr...Min man vill ha mig mer än jag vill ha honom, tror jag...Det har alltid varit han som tagit initiativ till intima stunder, jag har väldigt sällan känns WOW när det gäller vårt sexliv, men det har funkat. Det är så mkt annat underbart i vårt liv. Det livet som vi byggt tillsammans, våra älskade ungar. Jag har inte varit en "sexuell" person, tills nu.Helt plötsligt så har det väckts ngt inom mig, så kraftfullt, så magiskt. Men skall man äventyra allt man har bara för att uppleva det andra? Min man vill ge mig allt, allt han har, och lite till. Jag är oerhört bortskämd och älskad. Jag har sårat honom så, och han har gråtit många nätter. men din sista mening...ja...det stämmer nog....
Asterix366

Äldre 4 Jun 15:56

#25

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kille) skrev 2016-06-04 12:05:06 följande:
Den andre munnen drar sig undan för att du ska få tid att tänka o välja. Han vill inte att du gör ett impulsivt val som splittrar din familj. Han vill att du gör ett väl genomtänkt val, oavsett vad du kommer fram till. Han vill inte känna att han förstört din familj. Jag respekterar det valet och tycker det är fint av han att inte pressa dig.

Samtidigt finns ju risken som du säger att det för hans del mer handlar om sex. Sex som han idag får på annat håll. Med tanke på att han är särbo idag kan man ju fundera på om ni ens skulle bli sambo om du bryter upp?

Barn förstår massor. De plockar upp subtila kroppssignaler o tonfall, det är inte bara det sådant som de hör.

Han har alltid sagt " don't try me", " the best way to show you how much I care is to keep you out of trouble" osv...och har håller sig verkligen undan, vill inte "störa " mig ...Han har hört av sig en enda gång hela den här perioden ( halvår) vi varit ifrån varandra, och det var på min födelsedag, då han ringde och vi pratade en lång stund.Men då berättade han också att han och särbon är "på rätt väg" (de var i ett vägskäl när vi två inledde vår romans..)

Sen har jag skrivit/mailat några gånger, och han svarar såklart väldigt sött när jag skriver till honom.

En gång så skulle jag köra över honom på ett övergångsställe....han skulle över precis då. Vi såg varandra, men det var mitt i trafiken och vi kunde inte göra mkt mer,han gick vidare...Jag skickade ett sms till honom sen : " Damn it, you'r everywhere stop crossing my way!" Han svarar . " Stop stalking me " Jag blev såklart lite ledsen, skulle han verkligen tro det att jag stalkar honom? Skrev till honom och hans svar var: " Jag bara driver med dig, jag kan bara drömma om att få vara så viktig". Så jag vet inte hur jag skall tolka det....

«
‹
Sida 1 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Värsta dramat- gift och nykär

Värsta dramat- gift och nykär

INNEHÅLL