Värsta dramat- gift och nykär

Utifrån mitt perspektiv som nu genomgår en skilsmässa:

Kompromissa aldrig med dig själv, någonsin. Dina känslor och det som är du är PRECIS lika viktigt som andras.

Har du gått all in med AB Familjen och därmed satt dig själv sist (även om du nånstans känt dig nöjd) så kommer förr eller senare något som gör att det krackelerar.

Det som är nu att det aldrig mer kan bli som det varit. Du har öppnat en dörr i ditt liv och insett att det finns mer i ditt liv att få och som du är värd att få. Och som du garanterat kommer sakna hädanefter om du försöker kväva det/glömma det.

Ska ni ta steget att fortsätta skilsmässan så gör det utifrån din aha-känsla om dig själv och vad du själv tycker att du är värd och behöver och saknar.

Du är inte den du trodde, du blev något din man inte trodde om dig, ni i ert äktenskap blev något ni inte känner igen.

Tittar ni framåt vet ni inget om framtiden men ser ni tillbaka vet ni att det aldrig mer kan bli vad ni hade.

Håller med, kvinnor (för det tycks mest vara kvinnor) som lämnar bra relationer bara för en förälskelse och för att "följa sina känslor" borde mista vårdnaden över barnen! Retar mig också på skitsnacket att om en kvinna går in för AB Familjen så sätter hon alltid sig själv sist och blir någon hon inte är.  De kvinnor jag känner är långtifrån självutplånande och har ett eget liv och yrke trots familj. Det är bara en undanflykt för att de blivit kåta på en annan man.

Jag har varit den andra kvinnan i snart tre år. Jag är älskarinna fullt ut med en sexuell relation . Han är också gift.

Och det är en av anledningarna till att jag ligger i skilsmässa. Jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Men vad är det du säger. Tror du att om du bara hhade fått vara otrogen så hade allt blivit bra. Sjuka ideer du har.

Hade du inte valt din familj sa du? Verkar inte så. Stackars din man.

Gräset är inte så mycket görnare på andra sidan. Hur tror du att ni skulle ha det om ett år? Bo ihop och han är dina barns bonuspappa varannan vecka? Skulle han vara bra på det? Hur skulle ni ha det om 5, eller 10 år? 

Antingen får man ju gilla läget och de val man gjort, eller så gör man nya val.

Otrohet är sällan en bra lösning.

Om TS nu inte kan skapa den där passionen, projicera förälskelsen, fast det blir ju kanske svårt när hon nu blev avslöjad, med sin man och uppenbarligen inte vill försöka, så borde hon ju tänka om.

Men att inte ha hjärnan med sig är sällan bra. Sex, kåthet och passion blir oftast ocjså lite bättre om man har hjärnan med sig.

För mig så är det ena beroende av det andra dvs ingen sex, kåthet, passion och åtrå utan kärlek. Om man inte känner åtrå och passion är det alltså något som saknas i det man tror är kärlek.

Förstår inte hur människor väljer att leva i något halvbra eller något som duger, jag skulle aldrig nöja mig utan att känna och få allt.

Jag tror säkert att gräset kan vara grönare på andra sidan, men inte alltid. Det är inte alltid bättre att stanna bara för att. Men ibland målar man också upp en bild av en annan människa som inte är så som man trott från början, när verkligheten faller på efter förälskelsen. Men ibland varar den förälskelsen för alltid.

Det finns inga rätta svar, bara att det inte alltid är så enkelt och att TS måste ta ett beslut, hon kan inte välja båda, och göra det på ett sådant sätt att hon sårar så lite som är möjligt. Samtidigt inte dra ut på det, då det oftast leder till att livet väljer åt henne istället.

Jag förstår inte hur det du skrev relaterar till det jag skrev