Er fru / man

En bekants man blev sjuk och sängliggande, hon stannade. Hans personlighet ändrades dock med tiden, på slutet låg han bara i sin säng och skrek på henne och deras barn att de skulle göra saker åt honom, eller vara tystare och sluta störa. Tillslut dog han. Hon berättade då skamset att hon var väldigt lättad att han dött. För henne och deras barn hade mannen hon älskat dött flera år tidigare och kvar var bara monstret på övervåningen.

I det fallet hade jag inte velat vara kvar.

Om min man däremot var rullstolsbunden men i övrigt samma glada, humoristiska underbara människa hade jag utan tvekan stannat.

Men visst finns det en gräns där jag hade lämnat.

Först: Rullstolsburen. Inte bunden. Ytterst få är bundna i sina rullstolar.

Min man har ett funktionshinder som bland annat gör honom rullstolsburen.

Jag är inte kär i hans ben, utan personligheten! Så ja, ett fysiskt funktionshinder spelar mig ingen roll. Det är personligheten som gör allt!

Sen var det någon som skrev om LSS och personlig assistans. Det är svårt, mycket svårt att få assistans godkänd nu. Reglerna för vem som är godkänd för att få assistans är stenhårda och helt oflexibla. Kan du föra en sked från tallriken till munnen själv så får du troligast inte assistans. Spelar ingen roll att du inte kan laga mat eller ta fram mat ut skåpen, bara du kan äta själv..

Assistans bestäms efter "grundläggande behov", dvs äta, gå på toaletten och sköta din hygien. Kan du utföra dom momenten själv så får du inte assistans.

Observera att andas inte är ett grundläggande behov enligt gällande regler!

Jag hade inte stannat och blivit min mans personiga vårdare för resten av livet. Så det beror på handikappet. Om han typ förlorar benen i en olycka skulle jag antagligen stanna eftersom rehabilitering kan göra mycket och han kan fortfarande bli självständig. Om han fick t ex cancer skulle jag förstås inte överge honom. Om han fick t ex en allvarlig stroke och inte kunde prata eller röra sig så skulle vårdhem vara bästa alternativet.

Beror på exakt funktionshinder och om personligheten ändras. Stött på flera såna fall via mitt jobb, både där partnern stannat och där det blivit skilsmässa. Även om jag velat svara att "självklart stannar jag" så känns det inte så tvärsäkert när jag sett och vet det jag upplevt idag på nära håll.

Preferenser? Menar du vilken funktionsnedsättning jag skulle föredra att min tänkta partner (har ingen fru/man) skulle ådra sig? Frågan ter sig rätt oklar/märklig så jag vet inte vad jag ska svara på det.

Vad fick dig att starta tråden? Var det något särskilt du tänkte på?

Nyfiken bara, helt enkelt.

Vid brännskada då?

Livet hen lever är väl ganska bundet (läs; knutet) till sin rullstol, därav namnet?

Tycker du förresten inte att det vore väldigt mentalt krävande att behöva praktiskt ta hand om ens egen man?

Nej, jag menar typ en gräns där du känner att du ändå vill lämna henne / honom.