Inlägg från: Anonym (singelmamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (singelmamma)

    Finns barnlösa singelkvinnor på Familjeliv som längtar efter familj?

    Anonym (vill ha en mini-me) skrev 2016-06-29 17:02:40 följande:

    Yes, det är min plan. Det finns fler nackdelar än fördelar för mig att ha en partner. Jag vill exempelvis att mina barn ska vara just mina, jag vill inte att en annan människa ska ha rättigheter till dom. Jag vill inte behöva dela mina barn med en annan människa ifall ett förhållande skulle gå isär. Jag vill kunna lägga all fokus på mig och mina barn, tex sova när dom sover, ha egentid när jag har barnvakt osv. Jag vill inte känna mig tvungen att ha sex med en man för att hålla vårt förhållande vid liv. Jag vill inte behöva vänta på att hitta rätt man. Jag vill bestämma allt själv, från inredning till kläder till leksaker till namn, gudföräldrar, kost, tv/film, husdjur och uppfostran själv. Jag vill inte behöva kommer överens om allt jag vill göra, kompromissa och tjafsa om saker jag vill göra. Jag vill ha all tid för mina barn. Jag slipper dessutom träffa en mans familj och behöva träffa dom vid högtider osv. Jag kan fokusera på min egen familj.


    De enda nackdelarna jag ser är att barnen i framtiden kanske vill veta vem deras biologiska pappa är, att min familj inte kommer att förstå, att jag bara kommer ha en inkomst (men samtidigt slipper jag en mans utgifter som tex mat och kläder som ändå skulle ta upp en del av hans inkomst), och att jag kommer behöva ta allt själv på gott och ont. Ingen sovmorgon där mannen tar barnen, inget komma hem till en middag lagad av barnen och min man osv. Men jag är så självständig jämt att jag inte tror att jag skulle må bra i ett förhållande, jag vill bestämma allt och skulle bli tokig om en man gjorde saker med mina barn som jag inte gillade.


    Långt svar men ville förklara varför lite. :) Sen finns det ju dom värsta fall där pappor dödat sina fruar och sina barn, våldtagit eller misshandlat sina barn, kidnappat sina barn, fått vårdnaden om sina barn själv osv osv. Nu är ju inte alla män sådana tack gode gud, men varför riskera det? :)


     


    Eh... 
    Barnen kommer inte vara "just dina", de kommer att vara sina egna, och du kommer aldrig mer få bestämma något alls från den dag de föds.
    I övrigt håller jag med dig att det är en enorm fördel att skaffa barn på egen hand jmfrt med en man (har testat båda), men jag har hört att det _kan_ bero på mannen i fråga
  • Anonym (singelmamma)
    Anonym (vill ha en mini-me) skrev 2016-06-29 17:26:59 följande:

    Jo, mina barn är mina enligt lag tills dom blir myndiga. Jag kommer bestämma vad dom ska äta, vilka kläder som ska köpas, vilka leksaker som ska köpas, hur deras rum ska inreda, vilken förskola dom ska gå på, vilken skola dom ska gå på, när dom ska gå och lägga sig, hur länge dom får se på tv, vilka sporter dom ska gå på, hur dom ska sköta sin hygien osv osv. Ett spädbarn bestämmer ingenting själv? 


    Gjorde du inseminering? :)


    För mig var det en verklig chock att inse att ett spädbarn bestämmer precis allt, innan trodde jag att det var något slags metafor men så är det inte. Spädbarnet bestämmer när du får sova, när du får äta, när du får sitta när du måste stå, när du kan gå ut, när du kan gå på muggen, när du kan duscha - rubbet. SÄRSKILT om du är ensam förälder.
    Givetvis bestämmer du över större och viktiga saker, men om du ska försöka få igenom allt kommer du aldrig göra annat än att bråka med barnet. Uttrycket "att välja sina strider" får en helt ny innebörd när man väl sitter där.
    Jag gjorde insemination med andra barnet då pappan till första inte ville ha fler och vi gled isär rätt omgående efter första barnets ankomst.
  • Anonym (singelmamma)
    Anonym (vill ha en mini-me) skrev 2016-06-29 20:27:52 följande:

     


    Hur och var gjorde du insemination? Hur har det funkat? Har folk undrat mycket? Är barnet stort nog att förstå det? :)


    Jag åkte till Storkklinik i Köpenhamn, tog sig på första försöket 2ggr (första blev ett MA). Har funkat jättebra. Jag har alltid varit öppen med det och aldrig träffat på någon som sagt något negativt, eller någon som frågat särskilt mycket alls för den delan. Mest typ "var det en jobbig procedur", "vad vet du om donatorn". Barnet är nu 3,5 och vet att det inte finns någon pappa (men "lånar" storasyskonets pappa ibland) och har även träffat ett halvsyskon i samma ålder som har samma donator. H*n har inte förstått fullt ut, men jag tar det som det kommer och tänker att det ger sig. Jag har samlat så mycket info jag kan om den anonyma donatorn och reggat mig på olika ställen för att få kontakt med halvsyskon (har hittat ett hittills)
  • Anonym (singelmamma)
    Anonym (vill ha en mini-me) skrev 2016-06-30 22:16:30 följande:
    Hur gammal var du när du gjorde insemineringen om man får fråga? Kunde man välja att få se bilder på donatorerna? Vad har du fått veta? Är barnet likt dig? :)
    Jag var 40 när jag gjorde den första och 41 när jag gjorde den andra. Man fick inte välja utifrån foton, det är bara i amerikanska filmer det är så, utan man fick ange önskemål om utseende.
    I mitt fall ville jag ha någon med blå ögon och max 180cm lång eftersom sonens pappa är kort med blå ögon, i övrigt brydde jag mig inte så jag minns inte vad det är mer man kan välja utifrån. Men det är typ ögonfärg, hårfärg, längd och vikt. Jag fick även veta yrke och blodgrupp, så det kanske man också kan lämna önskemål om. 
  • Anonym (singelmamma)
    Anonym (vill ha en mini-me) skrev 2016-06-30 22:16:30 följande:
    Hur gammal var du när du gjorde insemineringen om man får fråga? Kunde man välja att få se bilder på donatorerna? Vad har du fått veta? Är barnet likt dig? :)
    Och barnet är en kopia av mig Jag har senare fått tag på fler uppgifter om donatorn, bla familjehistoria så jag tror att barnet fått sitt tjocka lockiga hår och stora fötter från hans sida Det finns även ett halvsyskon som är jättelik sin mamma men också har det tjocka lite lockiga håret
  • Anonym (singelmamma)
    Anonym (vill ha en mini-me) skrev 2016-07-01 18:25:45 följande:

    Men om man väljer öppen donator (som är dyrare) så får man väl namn och allt på personer och därmed kan se hur han ser ut? Eller är jag hetl ute och cyklar? Är dock rätt säker på att mina barn kommer likna mig för mina familjs gener är väldigt dominerande :) Har en halvbror och han är verkligen en kopia av mig, så min pappas gener är jättestarka och det hoppas jag att mina är också. :)


    Tack för allt info :D


    Öppen donator betyder att du får mer information om donatorn, samt att barnet får rätt att kontaka honom en gång när barnet fyllt 18. Du får inget namn eller foto, men förmodligen lite mer familjeinformation, kanske ett bebisfoto och kanske ett personligt brev. Denna information kan du begära ut efter att barnet är fött, så du får inget av det i förväg. När barnet har fyllt 18 kan barnet begära att få veta identiteten på donatorn för att ta kontakt, men donatorn har inga krav på sig att bygga någon form av relation med barnet.
    Jag valde anonym donator för att barnet inte skulle gå runt och hoppas på att få en pappa när h*n fyller 18, men det finns inget rätt eller fel där utan du måste ju göra det val som känns bäst för dig, det som DU tror är bäst för DITT barn.
Svar på tråden Finns barnlösa singelkvinnor på Familjeliv som längtar efter familj?