Hej! Hoppar in här från juli-tråden. Inga barn sen tidigare. Försökt i över ett år. Jag 35, killen 31. Han har inte heller några barn från tidigare. Vi har gjort utredning och inga fel hittades så nu gör vi några tafatta försök här innan det är dags för ivf i vinter. Hoppas på att plussa naturligt förstås, men chansen känns ganska liten. BIM 7/8 nästa gång! Lycka till allihopa!
Jag slog på stort denna månad med symtom. Nya symtom som gjorde att jag till och med testade mig igår på mensdag 2. Jag hade liksom stickande, varma bröst. Ömma bröstvårtor, har aldrig upplevt det innan mens förut. Bröst som var ömma även efter BIM. Det plus noll mensvärk och en väldig trötthet gjorde att jag började undra om det var mensen jag hade fått. Testet var negativt så klart men alltså... Kroppen (hjärnan?) är en elak motherf*cker som hittar på nya pms-symtom så man går och hoppas och tror fast det inte är något alls.
Pratade lite med killen idag och vi är inne på samma spår. Det vill säga, inte tvångsmässigt ligga runt ÄL utan försöka slappna av och ha lite roligt nu framöver. Han vill inte känna pressen av att vi MÅSTE. Det vill inte jag heller och jag blir dessutom så himla besviken varje månad. Jag tror han blir det också utan att säga det och vårt förhållande mår inte alls bra av detta. Jag är lite så där i tanken att det kanske skulle kunna leda till att det tar slut mellan oss. Någon som känt så? Eller som varit med om det? Tråkigt läge men nu gäller det bara att fokusera på kärleken tror jag. Försöka ha roligt, leva som vanligt och sen hoppas på att mensen inte dyker upp inom närmsta året.
Jag känner igen lite i det... Jag blir så negativt påverkad från mensen till ägglossningen, då vet jag ju säkert att jag INTE är gravid. Alla negativa test tär dessutom så fruktansvärt mycket! Jag har mått skit sen mensen kom i onsdags, och det har påverkat vår relation. Jag har gråtit, skrikit och varit arg. Vi har semester båda två nu, och det var inte så här det skulle bli... Blev plötsligt iskall av rädsla, tänk om det tar slut??? Tror att min sorg, ilska och panik grundar sig i att jag vill ha tillbaka barnet vi förlorade. För varje månad med negativt test och mens, känns hoppet om ett barn längre och längre bort... Jag ska försöka fokusera på vår kärlek nu! Och hoppas det inte är för sent
Jag äter bara tabletten Mitt Val Kvinna. Innehåller allt en kvinna behöver tydligen. Sen gör jag inget annat. Är lite sugen på att börja smörja med progesteronkräm ifall det inte tar sig om några månader. Vet inte om det funkar men ska hjälpa ägglossningen i alla fall. Jag tror man smörjer från mens till ÄL. Eller var det från ÄL till mens? Haha, bra koll!
Jag tror också det är slumpen som avgör om man hade sex varje dag/flera gånger om dagen eller om man hade det några få dagar i veckan när man blev gravid. Det är ju ett litet tidsspann på några få timmar när det faktiskt går att befruktas, så jag tror egentligen att ÄL-tester och liknande är felvisande. Har också "prickat" flera olika månader men det tar sig ändå inte. Ägget ska ju vara fräscht och bra också, och spermierna ska vara pigga och inte förbrukade, det som kommer ut.
Är det någon mer som är lite rädd för att skaffa barn? Som ska ha första barnet? Jag är grymt rädd... Vet inte varför men i min värld känns det onaturligt att bära på ett annat liv, och det känns läskigt och skrämmande att den där lilla ska ut ur kroppen. Att man ska behöva åka akut till sjukhuset, det har jag aldrig gjort förut, haha! Kan vara min rädsla som stoppar mig från att bli befruktad. För att inte tala om hur ens förhållande ska bli påverkat! Hjälp mig!
Det löser sig nog när det väl sker men jag måste släppa rädslan jag har. Jag förstår ju att det är alldeles underbart också och en ovillkorlig kärlek och något man inte känt förut, annars skulle jag nog inte ens försöka. Lite som meningen med livet tror jag, med barn.
Nu är det två personer som är mediala som har sagt att det inte dröjer heller... Det pirrar i hela kroppen. Även om jag inte tror på sånt, haha!
Håller med, lite läskigt känns det. Men mest spännande!
Tror inte heller på mediala personer eller liknande, men hoppas ändå de har rätt ;)
Tror min ägglossning var igår, fått till det alla dagar senaste veckan förutom just igår... ;) Men det ska ju räcka ändå. Tror som du säger att det är mycket annat som spelar in, hur ägget är, att det lyckas fästa osv... inte bara exakta tidpunkten för sex i relation till ägglossningen.
Någon annan som märkt att de faktiskt blir mer sugna på sex runt omkring ägglossning? Jag har inte funderat på det så mycket förut, men nu och förra månaden tycker jag verkligen det varit skillnad. Och det är ju praktiskt, hehe ^^
Vet ni om man kan ha pms innan eller i samband med ägglossning? Mitt humör är åt skogarna och jag har haft en sån huvudvärk hela morgonen, men hade mens den 11 juli så det är ju ett tag kvar tills nästa bim..
Mitt BIM hoppar fram och tillbaka. Trodde jag hade en mycket kort mens den 13/7 men nu idag, den 20/7 kom mensen, utan tvekan. Måste ha varit någon skum mellanblödning, aldrig haft sån förut,
Jag kör med P Tracker-appen (tror den heter "menskoll" på svenska) nu för att få koll. Är det någon som testat den i kombination med ÄL-tester och vet om den brukar stämma?
Har haft en mental skitmånad hittills. Hoppas att det är pms för jag mår riktigt dåligt och vill göra slut med sambon etcetera.
Nu har vi samtalat lite och ska fortsätta... Ja herregud. Hoppas inte det är hormonerna, eller jo, hoppas det! För annars har jag det riktigt dåligt 
Igår kom ÄL-flytningarna för första gången denna månad. Har aldrig haft så sent förut! Annars brukar det komma runt dag 9-10 och hålla i sig tills ÄL. Jag hade dock smärta i magen för några dagar sen, så nu vet jag inte alls hur jag ska tänka... ÄL idag? ÄL redan varit? (I och med smärtan?). Vi har inte sexat så mycket den här perioden. Hoppas att det räcker!