Fler som hatar att vara gravida?

Nu håller jag bokstavligen på att dö...

1,5v kvar typ..

Men nu är mina hemorrojder värre än värst!

INGENTING HJÄLPER... Nu skiter jag bokstavligen tegelstenar så varje bajsbesök innebär tårar och blod ifrån rumpan. Vet inte om jag spricker eller om det är hemorrojderna som går sönder....

Det gör riktigt jävla ont nu! :'(

Jag tillhör kategorin som absolut inte får klaga. Efter en kamp med att ens bli med barn och flera IVF-försök så ska man ju bara le och se tacksam ut. Klart jag är glad och tacksam, men ibland måste jag väl få gnälla också?

Törs inte ens berätta för min man att jag är så trött på att må illa, ha ont, se ut som en heffaklump och varje morgon ha värsta kampen med vad jag ska ha på mig.

Bara att få tillbaka sitt underliv vore underbart. Kunna ansa lite, slippa tryck och värk, slippa kissa 557372 ggr om dagen och känna sig svullen och konstig.

Och vad är det med dessa mammakläder?! Vem vill ha tvärrandigt och klänning utan ärm när man är stor som ett hus?!

Klart du oxå får klaga. Kan tänka mig att en ivf i sig är påfrestande...

Ja mammakläder ja...

Prickiga saker, präktiga volanger osv och som du säger, ränder på tvären så man ser ännu bredare ut...

Åhhh... Värdelöst..

Jag är den som är gärna lite rockigt klädd, vill inte se ut som en prickig gräddbakelse direkt!

Jo IVF är definitivt väldigt påfrestande, både fysiskt och psykiskt. Den pressen man lägger på sig som kvinna framför allt, eftersom att det är ju främst din kropp som ska prestera...

Det är ju just det med kläderna, att allt ska vara så förbannat gulligt! Jag har inget emot att byta klädstil under några månader om det nu inte går att hitta något i sin egen stil, men måste det vara så puttinuttigt? Har ingen lust att gå runt och se ut som en stor fluffig sockervadd...

Imorgon är det tillbaka till jobbet efter 4 veckors semester.. Jag fasar för det! Att igen - och säkert ännu mer än innan - behöva ta emot kommentarer och prata om denna graviditet!! Jag vill inte och jag orkar inte. "Svara artigt och kort" är det enda jag har och komma med, helst skulle jag bara vilja sitta instängd på mitt kontor och jobba. Men kan inte det i mitt jobb tyvärr.

Värst enligt mig är nog alla kommentarer om hur stor magen har blivit. Som om att jag hade missat det... När "är du säker på att det inte är tvillingar" kommer ihop med ett fyndigt leende så är jag redo att sätta mig på vederbörande och glömma bort att jag har någon under min gigantiska bak...

Eller - "Va stor du har blivit!" VAD svarar man på det?!!

Man ler vänligt och kontrar med ett trevligt "Detsamma!"

"Så socialt inkompetent du har blivit!"

Hahaha!

Usch, jag jobbar första dagen idag efter 5 veckors semester. Gick bra på förmiddagen men nu är det bara för mycket... För mycket kommentarer och ingående frågor om mitt privatliv, min kropp och min partner, jag är ganska privat av mig och vill inte prata om allt med kreti o pleti. Jag orkar inte! :(

Precis min känsla!!
Har jobbat en vecka nu så jag har väl kommit förbi det värsta. Kanske blir det värre när det börjar närma sig sen.
Jag har också tänkt att det är ju deras verklighet. Snart kommer en vikarie som de ska arbeta med i 10 månader...

Vecka 34. Nös nyss våldsamt och hastigt och hann inte knipa. Kissade lite i trosorna. Nu är jag trött på det här...

Ja, det ä väl deras sätt att processa, det blir nog bättre när alla har hunnit fälla sina kommentarer och "tröttnat" på att snoka, måste bara komma på något bra svar att ha till hands, plus stålsätta mig för att orka igenom den här veckan..

Men fattar inte hur folk tänker, kan de inte håla sig till ett "Grattis, vad kul!" o sluta gå in på sånt som man normalt sett inte pratar med kollegor om liksom.

Bävar för kommentarerna om magstorleken som garanterat kommer, är i vecka 31 och är redan ganska stor, är rätt kort och kommer att få en riktigt stor mage innan jag går hem. :(

Woop woop!

Nysnittad idag.. Ont så in åt helvete har jag, men ingen mera halsbränna...

Nu blir det inga fler barn..

GRATTIS!! :D
Vad underbart!!!!
Undrade just hur de hade gått för dig, med tanke på att du hade så kort tid kvar. Nu slipper du detta elände! Lycka till med bebis och njut över att få din kropp tillbaka!

Idag var jag på första chefsträffen för hösten på förvaltningen (vård och omsorg) och folk som jag knappt pratat med skulle med bestämdhet veta om jag visste kön och kommentera att "här växer det".. (svar: "ja det ska ju göra det tydligen..")

och det värsta av allt - Min chef ska att jag "tjockat till mig". VARFÖR ska man behöva ta allt detta. Jag blir faktiskt ledsen. Fråga hur jag mår är väl tröttsamt men det är ju också snällt. Men att kommentera mitt utseende och använda ordet stor eller tjock är inte ok tycker jag!

Nej det är inte ok, det är oförskämt! Men det är som att allt plötsligt är ok, även om de aldrig annars skulle kommentera någons kropp eller vikt, så är det fritt fram bara för att man är gravid. Man blir liksom reducerad till en mage, så känner jag.

Dessutom får jag närgångna frågor om min privata familjesituation som jag inte fått förut, känns som respekten för mig är som bortblåst!

I vecka 33 nu, med ytterligare påfrestningar.
Börjar bli riktigt tung, trött, andfådd och klumpig. Orkar typ inte böja mig för att hämta något från golvet, att sätta på (stöd)strumporna tar 10 minuter..

Bäbisen sparkar som besatt, gör riktigt ont ibland.

Sover typ 4 timmar per natt, sen vaknar jag och är klarvaken.

Kissnödig igen 20 min efter att jag har varit på toa, går på toa och kissar tre droppar.

Hungrig jämt men inte sugen på något.

Trött och håglös...

Och så börjar nervositeten inför förlossningen öka, borde läsa på och förbereda mig men jag orkar liksom inte..