Maken lämnar mig för en PAUS

Ja :(

Nej verkligen inte, hoppas jag hittar vägen och styrkan att komma till ro

Låter ju lite som du redan lever det förtryckta liv du beskriver i öppningstexten i så fall?

På "den tiden" hade mina föräldrar ett ganska trångt synsätt och dem är helt annorlunda nu, dem verkar till o med skylla på sig själva (vilket är inte helt fel, men jag kunde ju ha lämnar han för länge sen så myt är väl att skylla på mig själv).

Jag lever nog förtryckt även om jag kämpar dag in o ut med att inte göra det genom att "stå på mig"

Det är iallafall inget dåligt att han reser bort

Ja du det kan nog bli aktuellt så som allt verkar te sig just nu

"Har fyllt i svaren ovan och inser hur dum o naiv man faktiskt är"

Nej, du är inte inte alls dum och naiv, du har bara fastnat i en vardag som sakta har krupit sig på dig.

Känner du till "den kokande grodan"? Om man sätter ner en groda i en kastrull med kokande vatten så försöker givetvis grodan hoppa ur kastrullen för att inte kokas ihjäl. Men om du däremot sätter ner grodan i en kastrull med kallt vatten och sedan sakta värmer vattnet tills det kokar så sitter grodan kvar och låter sig kokas.

Tror att det har blivit på samma sätt för dig. Om din man hade betett sig på det här viset från början så hade du aldrig gått med på det. Du hade troligtvis aldrig ens blivit tillsammans med honom. Sakta men säkert har det här blivit din vardag. Lite i taget. Till slut har du inte sett hur hela bilden ser ut och hur mycket det påverkar dig.

För din egen lyckas skull och för att barnen inte ska få en skev bild av hur ett sunt förhållande ska se ut, så bör du tänka över vad som är ok i ett förhållande och inte. Om du inte kan acceptera hans beteende så är det kanske dags att röra sig vidare?

En sak till... Det här med att han tar ansvar, respekterar dig, behandlar dig och barnen bra och visar dig hänsyn "när han känner för det", betyder inte att han är en kärleksfull, omtänksam, ansvarstagande man med respekt för sin fru och sina barn.

När han gör saker "när han känner för det" så gör han det bara för att han själv ska känna sig duktig. Han gör det alltså inte för din eller barnens skull, utan för att få en känsla av att vara bra trots att han inte är det. En egoboost alltså. Det har inget med kärlek att göra.

wow, låter som en riktig prins det där

Fattar inte hur man kan finna sig i sådana situationer.

Ja nu har han dragit och jag mår blandat

En klump i halsen har jag och får massa ångest över allt. Jag vet att jag måste ta mig samman å leva och ta hand om barnen. Det e så mycket att stå i. Har ett eget företag med personal som oxå ska tas hand om som små barn. Fan, känns tungt men jag kommer fixa det. Har tagit bort alla hans bilder i hemmet så jag Skipper se eller tänka på han. Vi får se vad som händer under dessa månader han är iväg, antingen hittar jag styrkan och drar eller inte.

Jag saknar inte honom utan jag saknar ett liv att dela med någon. Hopps jag hittar någon snart

Bortskämd.

Har gått nu ca 10dagar sen han åkte och jag vet fan inte hur jag mår. Jag gör väl lika mycket sysslor som förut men allt känns jobbigare med en sorgehjärta. Ångesten på natten/innan läggdags är värst. Allt känns så jävla tomt. Jag kommer nog inte förlåta honom för det här. Jag kommer inte bli den jag var. Jag måste dra vidare. Önskar jag kunde hitta en lösning som gjorde att jg enkelt kunde flytta med barnen. Jag är så trött.. Så trött! Fyfan vilken jävla skitstövel till man jag har. Att det går att vara så jävla självisk?! Man lär sig något nytt varje dag om den här världen.