När räknas det som att ett barn knäckt läskoden?

Hen har inte knäckt koden men är på god väg. Fortsätt leka fram ord, läs mycket tillsmmna och ha ordlekr är min tips.

Och mitt tips är att sluta med allt sådant. Jag blev skoltrött i princip när jag började skolan och redan kunde allt. När min äldsta började läsa som treåring så började jag intressera hen för annat istället som hur kretsloppet fungerar, hur uppstår regn, hur funkar det med sol- och månförmörkelse, vad händer i kroppen när man bryter benet osv. På det sättet så fick hen ändå utlopp för sin nyfikenhet och vilja att lära.

Så fick hen börja skolan med exakt de läskunskaper som hen lärt sig på egen hand utan uppmuntran från mig och har haft ett väldigt stimulerande år där hen gått från att läsa enstaka ord på samma sätt som vid treårsåldern till att läsa högt i prattempo och tyst i långa kapitelböcker på kvällarna.

J ag kan förstå din inställning. Min son kunde läsa när han började sexårs och där började de om med bokstäver på en mycket låg nivå - även om större delen av klassen redan kunde läsa. Vi har jobbat som dårar för att han ska kunna utvecklas vidare och inte bara stagnera eller tappa lusten att lära.  Tyvärr har ju inte skolan speciellt bra resurser för barn som ligger före utan bara för dem som har det svårt så nu tycker sonen att skolan är tråkig och meningslös. Han är dessutom säkert ganska ifrågasättande och det upplevs då att han stör andra och att han är överlägsen eftersom han redan kan "allt". Och han ska snart börja i tvåan... så sorgligt att det går att förstöra nyfikenheten bara efter två år.  Nu byter vi skola och ser om det kan bryta den negativa trenden. Han behöver utmaning

Och mitt tips är att sluta med allt sådant. Jag blev skoltrött i princip när jag började skolan och redan kunde allt. När min äldsta började läsa som treåring så började jag intressera hen för annat istället som hur kretsloppet fungerar, hur uppstår regn, hur funkar det med sol- och månförmörkelse, vad händer i kroppen när man bryter benet osv. På det sättet så fick hen ändå utlopp för sin nyfikenhet och vilja att lära.

Så fick hen börja skolan med exakt de läskunskaper som hen lärt sig på egen hand utan uppmuntran från mig och har haft ett väldigt stimulerande år där hen gått från att läsa enstaka ord på samma sätt som vid treårsåldern till att läsa högt i prattempo och tyst i långa kapitelböcker på kvällarna.

Vi valde medvetet att inte öva så mycket med barnen efter att de knäckt koden (båda två vid fem år) utan vänta på att intresset kom mer från dem. Och sonen som nu är 5.5 år märker jag att han allt oftare försöker läsa någon skylt osv.

Så vi har uppmuntrat hela vägen men inte pushat och övat.

Och som svar på din fråga, i början kunde de nog bara ljuda lättaste orden men sen lossnar det mer och mer.

Ett tips är bokserien "extra lätt att läsa". Vi har ett antal sådana hemma och de är perfekta att börja läsa i, versaler och korta enkla meningar. Sen kan man fortsätta med "lätt att läsa-serien".

J ag kan förstå din inställning. Min son kunde läsa när han började sexårs och där började de om med bokstäver på en mycket låg nivå - även om större delen av klassen redan kunde läsa. Vi har jobbat som dårar för att han ska kunna utvecklas vidare och inte bara stagnera eller tappa lusten att lära.  Tyvärr har ju inte skolan speciellt bra resurser för barn som ligger före utan bara för dem som har det svårt så nu tycker sonen att skolan är tråkig och meningslös. Han är dessutom säkert ganska ifrågasättande och det upplevs då att han stör andra och att han är överlägsen eftersom han redan kan "allt". Och han ska snart börja i tvåan... så sorgligt att det går att förstöra nyfikenheten bara efter två år.  Nu byter vi skola och ser om det kan bryta den negativa trenden. Han behöver utmaning

Man kan ju välja att börja första klass när man är 6 år istället för att gå sexårs. Sedan tänkte vi att han ska få börja i Montessoriskola. Där ska det tydligen vara så att man utgår från var barnet är, och alla får jobba på sin egen nivå utifrån vad man är intresserad av just nu. Det kanske skulle vara nåt för er också?

Kruxet med att låta barnet börja skolan med de som är ett år äldre är att barnets sociala färdigheter inte nödvändigtvis är på samma nivå bara för att exempelvis matte, läs och skriv är på samma nivå...

Min bror var otroligt smart, kunde matte på åtta åringars nivå vid fem års ålder, kunde läsa böcker (bildböcker med 4-5 meningar per sida) vid tre år och kunde skriva på ungefär den nivån vid fyra års ålder. Så han blev extremt uttråkad i skolan. Jag, den "normaldumma" ungen, är den som i slutändan fick toppbetyg, medan han blev skoltrött på en gång...

Så mina föräldrar önskar att de inte hade pushat honom så mycket som litet barn.

Pusha tycker jag absolut inte att man ska göra. Men sen känns det inte rätt att bromsa barnet i utvecklingen bara för att man oroar sig för hur det ska gå sen. Det *måste* inte gå dåligt.