När räknas det som att ett barn knäckt läskoden?

För min son tror jag att det kommer att lösa sig...  Jag själv är ordblind som jag arbetat mycket med, så fokus har legat på huruvida barnen är det eller ej och därför lärde de sig läsa rätt tidigt. ( för att jag ville att vi skull börja arbeta med ordblindheten i tid i så fall) 

Jag tror precis som er andra att med rätt förutsättningar och en lagom uppmuntran så kommer det gå bra.  Dock är jag lite besviken att skolan inte lyckas ta hand om nyfikenheten som barn har. Jag tror nämligen att en stor del av skoltröttheten beror på att nyfikenheten dör.   

Och sen tycker jag också att OM  man måste välja så ska resurser gå till dem som har det svårast. Skulle bara önska att det kunde finnas uppdelningar över klassgränserna också som när vi var små så det var mer indelat efter kunskap inom klasserna också. Men jag har goda förhoppningar för den nya skolan så jag tror att sonen hittar nyfikenheten igen.

För att återkoppla till TSfråga: knäcka läskoden för mig är när de kommit lite längre än att bokstavera ord utan också kan förstå innebörden.

Men det allra viktigaste är att de hittar glädjen i att läsa och då tror jag på att man ska göra saker på rätt nivå. så skynda långsamt. Vi har använt oss av extra lätt att läsa böcker som vi läst tillsammans och pysselböcker där man läser och övar på bokstäver genom att skriva och rita och ringa in.  Även nu när de börjar kunna läsa själva läser jag kapitelböcker på kvällen där sonen läser 1-2 sidor och sedan upprepar jag det som hänt och fortsätter läsa till nästa kapitel. Lilla syster som också lyssnar får läsa kapitelnamnet. ( hon är 5 och är på ljudarstadiet)  På så sätt får alla vara med utifrån egna förutsättningar och vi har en mysig stund tillsammans samtidigt som vi läser en bra bok. 

I barnens skola hade de böcker med samma berättelse i olika nivåer. De kunde läsa bra när de började skolan men det var många i klassen som kunde det och det var inget problem. Man har roligt av att kunna läsa genom att kunna läsa böcker och spela spel och läsa texten på filmer, om man resonerar att de skulle bli uttråkade av att kunna läsa i skolan så ska man väl inte öva med dem i ettan heller, så att de inte lär sej för fort. Jag skulle absolut säga att ts barn har knäckt koden när hen kan läsa okända ord rätt. Sen behövs det förstås övning innan allt går flytande och fixa stj och så men så är det för alla oavsett när och hur man lär sej. Läsa flytande är en annan sak.

Man brukar säga att man knäckt läskoden när man kan ljuda sig igenom en text samt klarar det även med okända ord samt till viss del förstår vad man läser. Med andra ord inte när barnen kan läsa vissa kända ord, kan alla bokstäver eller dyl utan när barnet kan läsa en text hyggligt (även om han eller hon stakar sig lite).

Nyfiken fråga till er som vill bromsa, gäller det även om barnet skulle visa stor talang i tex fotboll? Typ inte låta barnet öva själv för att det inte ska bli uttråkat i lokala F10 laget? Tänk också på att dom kan råka bli bra på engelska av tv och vissa dataspel och då kan engelskan bli tråkig sen. ..

Man behöver inte BROMSA barnet, men kanske heller inte fokusera allt för mycket på att få upp barnets nivåer vad gäller läsning, matte och skrivning innan skolan. Uttråkad på fotboll är liksom helt okej, det behöver inte förstöra en hel skolgång. Skit i att träna fotti om det är trist liksom, att skita i skolan blir inte lika lyckat. Engelska kan barn läsa som modersmål istället för den vanliga engelskaundervisningen (även om barnet inte har engelska föräldrar/släkt) om nivån är nog hög där - det gäller inte de andra ämnena.

Intressant att du nämnde ordblindhet, för jag läste just att risken för dyslexi minskar om man lär sig läsa före 5 års ålder. Nu har iofs varken jag eller min man dyslexi, så barnen borde inte ha anlag för det, men man kan ju alltid vara på den säkra sidan iaf. ;)

Tack för tipsen förresten! :)

Tack för svar :)

Vill bara förtydliga att han alltså inte bara läser ord som han känner igen, utan även okända ord.

Ja precis... Det här med att bromsa känns inte som rätt väg att gå för oss i alla fall. Idag när vi skulle iväg och jag höll på med att packa min väska och sånt, då tog han fram en bok och satte sig i soffan med den och ljudade fram ord. Liksom, ska jag ta bort boken från honom då? Näe...

Han sitter och ljudar även när han leker med annat. T ex: "Det här är en mask. Mmm, aaaa, ssss, kkkk. Men inte mast, masttttt har tttttt". osv. Så även när vi gör annat så vävs det in, för han är så glad att han kommit på det. :)

Men bromsa är väl ingen som gör. Jag ville gärna att mina barn (som är födda sent på året) skulle ha kommit en bit när de börjar skolan. Jag kunde läsa när jag började och det är positivt att ha ett litet försprång, att känna sig duktig från start. Men jag ville inte pusha och hålla på, för det ska gå i deras egen takt och det får ju inte bli så att de kan allt redan när de börjar ettan, då blir det ju tråkigt. Så uppmuntra är en sak, men pusha och aktivt öva är en annan sak.

Fotboll är frivilligt... att gå 9 år i skolan är obligatoriskt och ytterligare 3 är nödvändigt. Många som lär sig snabbt är uttråkade i åratal för att skolan inte är flexibel. På min tid hade skolan tre strategier, extra hjälp till de som hade det svårt, extra läsebok till de som var allra snabbast och resten fick hålla till godo.. Så många elever som inte var bland de allra bästa fick snällt sitta där och lida.