Finns det förlossningsrädda barnmorskor?

Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 18:02
70 svar

Citera Återställ Anmäl

Finns det förlossningsrädda barnmorskor?

Anonym (Skitsnack) skrev 2016-08-12 16:08:12 följande:
Jag har ändå väldigt svårt att tro att övervägande delen av alla mammor får svåra skador!
Jag har aldrig fått det efter mina förlossningar, ingen jag känner som har barn har heller fått det. Vi har pratat rätt ingående om förlossningarna i vänkretsen efter våra barn fötts.

Jag vill på intet sätt förminska er som har råkat illa ut, absolut inte, det är tragiskt att vissa kvinnor drabbas så hårt och framförallt är det tragiskt att eftervården för dessa kvinnor är så dåligt, det ska absolut belysas och krävas större respekt och mer hjälp!

Däremot så har ju kvinnor i alla tider fött barn! Och om 80 % av alla skulle skadas svårt så skulle ju vården vara bättre förberedd på det och kvinnor skulle vägra föda fler barn. Så NEJ jag tror defintivt inte på den siffran.

Det finns så många fina och bra , problemfria förlossningar så att bara prata om de som går fel gör ju inte saken bättre när man pratar med en förlossningsrädd kvinna!

Bättre då att peppa och prata om alla de som faktiskt går bra och är det naturliga.
Att få ett KS för att man är lite rädd o osäker.. det är inte rätt väg att gå. då det är mycket större risker med ett KS än en vanlig förlossning såvida man inte har komplikationer sen tidigare eller andra problem. Men en vanlig problemfri graviditet mår bäst av en vanlig vaginal förlossning.

Har man däremot råkat ut för en jobbig skräckförlossning med första barnet då tycker jag helt klart man ska bli beviljad snitt om man väljer att få fler barn. Men inte som förstföderska för att man är rädd för smärtan eller att spricka.
Smärtan hör till den är svårt att komma ifrån, jag kan förstå rädslan att spricka men tala om det för BM som jobbar, de gör allt de kan för att det ska bli så lite som möjligt. Och lite på barnmorskorna, de vet vad de gör!

Spelar ingen roll om du har svårt att tro, rapport har visat att 80% av förstföderskor skadas och 50% av alla kvinnor som föder vaginalt får bestående men. Spelar ingen roll att din krets inte upplevt det, detta är statistiken. Statistiken trumpar din personliga upplevelse, så är det bara. Det är inget du kan välja att "tro på" eller inte, det är vad det är oavsett vad tycker om det.

Problemet är att det är inte vården i sig som tagit fram dessa rapporter. Alltså det är forskare som jobbar vid sjukhus som sammanställt det i en studie, men vården själva gör det inte. Många förlossningar loggas som "normala" fastän de var traumatiska för föderskan och hon skadades. Det är problem ett. Problem två är att vården pushar till kvinnor till vaginal förlossning över kejsarsnitt (kostnad spelar nog in i anledning varför), så därav tar de inte upp riskerna och siffrorna. Bara igår pratade jag med en kvinna som vill ha kejsarsnitt pga stark förlossningsrädsla och överläkaren ljög henne rätt upp i ansiktet och sa att det finns inga risker alls med vaginal förlossning. Problem tre är att eftervården är katastrof. Kvinnor blir tillsagda att "allt ser normalt ut där nere" fastän de har konstant smärta, inte kan ha sex, inte kan springa utan att läcka urin och har svårt att hålla tät med avföring. Så de tas inte på allvar och får fighta länge för att ens få vård. En del ger upp och lär sig leva med det, en del tröttnar och bekostar det privat . Så där har du tre stora problem till varför trots att 80% av alla förstföderskor skadas så är inte vården varken bättre förberedd och kvinnor får inte tillräcklig information om vad som kan hända.

Du utgår ifrån din egna (vad det låter som) komplikationsfria förlossning och antar att majoriteten ser ut så. Det finns absolut förlossningshistorier som är helt fantastiska och både mamma och barn mår prima, men samtidigt är det alltför många som inte delar den erfarenheten. Du skriver att du inte vill förminska de som råkat illa ut, men det är precis det du gör ju. Du rent av säger att du inte tror på statistiken om skadade.

Jag tycker absolut att om man vill ha kejsarsnitt pga förlossningsrädsla så ska man få det, oavsett om man fött tidigare eller inte. Med tanke på hur förlossningsvården ser ut i dag, den stora risken för skador och bestående men och den kassa eftervården så har jag full förståelse för att det finns kvinnor som säger "nej, det här vill jag inte gå igenom". Att argumentera emot detta med att "kvinnor har alltid fött barn", eller "det är naturligt" är inte de bästa argumenten. Naturligt är inte alltid lika med bra. Om vi skulle behandla förlossningar "naturligt" på riktigt skulle det innebära att inte ge något smärtstillande, inte använda några verktyg såsom sugklockor, inte använda hjälpmedel för att hålla kolla på bebis hjärtslag - ingenting. Man kan inte påstå att "något är naturligt" och "kvinnor är gjorda för att föda" och sedan använda dessa saker, de är inte ett dugg naturliga. Konsekvensen skulle bli att gravt många mer kvinnor och barn skulle skadas och dö. Det är naturligt, samma sak hos djur. Men naturen ä grym, så därav använder vi oss av de hjälpmedel och alternativa sätt vi kommer på för att minska grymheten.

Tror inte heller på att som du säger att man ska prata bara med de som haft bra förlossningar så man inte blir skrämd. Ett problem försvinner inte för att man ignorerar det. Istället tror jag på att behandla kvinnor med respekt och som vuxna individer som klarar av att ta emot information om för- och nackdelar och risker med båda förlossningssätten och utifrån det ta et eget beslut angående sin kropp. För majoriteten av kvinnor vill trots allt fortfarande föda vaginalt och uppleva det, så jag ser ingen anledning att tvinga de kvinnor som inte vill det till en traumatisk vaginal förlossning när det finns andra alternativ.

Och då är det väl någon som säkerligen nu kommer komma med argumentet att "kejsarsnitt är faktiskt mycket sämre för barn och/eller mamman och mer riskfyllt än en vaginal förlossning". Svaret på den frågan är mer komplicerat och därav varför jag tycker kvinnor ska få tillgång till rättvis och riktigt information om båda förlossningssätten (för så ser det inte ut idag i vården).
Att ett kejsarsnitt är mer komplicerat beror på vad du syftar på. Det är ju en bukoperation, så det krävs ju helt klart mer resurser och personal jämfört med en vaginal komplikationsfri förlossning. I övrigt vad det gäller t.ex. risker för mamman, barnet osv. så är ofta dessa risker och komplikationer rätt överdrivna när man pratar om kejsarsnitt. Det finns såklart, men överdrivs ofta och möjliga komplikationer vid en vaginal förlossning lyfts inte alls på samma sätt (för de finns också och drabbar många). En viktigt grej när man pratar om ökad risk vid olika förlossningssätt är att inte bara stanna vid ?en ökad risk?. En ökad risk kan betyda väldigt olika saker. T.ex. så är ett vanligt argument mot kejsarsnitt att det finns en ökad risk för att barnet ska få astma. Men då måste vi ställa oss frågorna hur stor ökad risk? Och hur stor är den ökade risken i praktiken? För i praktiken så är risken för astma bland barn förlöste med kejsarsnitt på 2,6% och bland de förlösta med vaginal förlossning 2%. Det är alltså inte en särskilt stor skillnad, men ändå gör vi ofta misstaget att prata om ökad risk utan att egentligen prata om vad det innebär.

Samtidigt finns det en del risker som minimeras eller elimineras vid kejsarsnitt. Mer om faktiska risker vid kejsarsnitt kan man läsa ingående här: här www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/nationella-indikationer-kejsarsnitt-moderns-onskan.pdf
En översikt av dessa risker (och minskade risker) finns här: mirijam.blogspot.se/2015/04/risker-vid-planerat-kejsarsnitt-siffror.html

Blev ett långt inlägg, men jag blir så fruktansvärt frustrerad när folk fortsätter upprepa samma myter angående kejsarsnitt och fortsätter hylla vaginala förlossningar som det ultimata och sedan dessutom vägrar ta åt sig riktigt fakta för de "inte tror" på det.
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 18:15

#19

Citera Återställ Anmäl

Anonym (hej hej) skrev 2016-08-08 23:10:06 följande:
Japp. Jag har har smärtproblematik i underlivet och är livrädd för att inte klara av en förlossning, eller framförallt undersökningarna. Dessutom är jag en riktig kontrollmänniska och vet att man måste släppa på kontrollen för att inte få panik av värkarna och det gör mig livrädd. Och även om jag vet att vaginala förlossningar är väldigt säkra och för det mesta positiva upplevelser så är det såklart svårt att inte tänka på att få en jobbig förlossning, en bristning i ändtarmen, förlora en massa blod osv. Barnet är jag inte så orolig för eftersom jag vet hur extremt bra koll mina kollegor och läkarna håller på det om något tar överdrivna försiktighetsåtgärder. Då är jag mer orolig nu, för att något ska hända i magen utan att jag eller bm på MVC upptäcker det och så är det för sent när vi väl är på förlossningen.

Men samtidigt så ser jag inte snitt som en lösning heller. Dels riskerna, mkt större risk för stor blödning (apropå det), men också för blodpropp, smärtor efteråt, infektion, behöva kateter... och då får jag ju garanterat en jättestor "bristning", vid vaginal förlossning har jag ju åtminstone en chans att slippa :P . Sen dels för efterförloppet, att det är större risk att barnet blir påverkat så att vi inte får vara tillsammans direkt (vill ju att barnet lyfts direkt ur mig upp på min mage/mitt bröst, inte behöver ligga och stimuleras och få andningshjälp i flera minuter först), att amningen strular och att återhämtningen blir värre. Även om en del nysnittade studsar ur sängen så är det överlag betydligt tuffare att hämta sig för dem. Och jag hoppas på att få gå på tidig hemgång, blir det snitt går inte det.

Så... sitter lite i skiten så att säga! Men å andra sidan så vet jag att för de allra, allra flesta så blir det bra i slutändan hur ungen än kommer ut, så jag kan iaf trösta mig med det :)

Vet inte om du är gravid nu, tror inte det men kan ha missuppfattat :)

Iallafall, om du skulle landa på planerat kejsarsnitt i slutändan hur känner du inför att ta upp det? Förstår om detta kan vara en känslig fråga då du tycker detta känns svårt och så, så du behöver inte alls svara om du inte vill.

Men av vad jag har förstått så är synen på planerade kejsarsnitt väldigt delade inom förlossningsvården. Finns en del som tycker att det är bättre att ge kejsarsnitt till en förlossningsrädd kvinna än att tvinga henne igenom en vaginal förlossning, men finns också en del som är helt anti planerade kejsarsnitt och gör allt i sin makt för att se till att det inte blir det. För jag tänker att du som barnmorska måste de ju förstå är insatt i risker osv. vilket man aldrig kan veta med någon som inte är verksam inom förlossningsvården. Så på ett sätt tänker jag att det kanske skulle vara lättare för dig att få ett planerat kejsarsnitt och stöd för detta, men att det också skulle kunna vara värre för just dig om du stöter på den senare sorten som tenderar att se ner på de som vill ha planerat kejsarsnitt.

Skulle du vända dig till den avdelning/sjukhus du arbetat på, eller skulle det kännas konstigt?
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 20:13

#24

Citera Återställ Anmäl

Anonym (hej hej) skrev 2016-08-12 18:51:29 följande:
Jo jag är gravid, i vecka 37 så har inte långt kvar! :) Så nu är det försent att ta upp frågan om kejsarsnitt hur som helst, om jag hade bestämt mig för att det var det jag ville. Men kan ju spekulera lite.

Med tanke på mina underlivssmärtor så tror jag nog att det inte hade setts som något konstigt om jag velat föda med kejsarsnitt istället, även om det rent medicinskt inte är något hinder för att föda. Ingen aning om ifall det hade beviljats dock, läkarna som beslutar kanske hade tyckt att det räckt med en särskild förlossningsplan eller nåt sånt. Men andra med samma/liknande problematik har fått kejsarsnitt beviljat så jag antar att jag också hade fått det? Tror dock inte det spelat in att jag är barnmorska. Kan ju ha fel förstås.

Hade jag velat göra planerat kejsarsnitt tror jag att jag hade velat göra det på samma klinik som jag jobbar, men jag vet inte. Är inte helt säker på att jag vill föda där som det är nu heller, å ena sidan känns det tryggt att känna dem som tar hand om oss, å andra sidan är jag helt ärligt rädd att mina kollegor (en del av dem iaf) kommer tycka att jag är skitmesig. Inbillar mig inte på något sätt att jag kommer vara en sådan föderska som beskrivs som "helt fantastisk", kommer nog vara ganska patetisk. Men jag hoppas oavsett på att hitta ett annat jobb tills det är dags att börja jobba igen, så det gör inte så mycket om jag gör bort mig :P

Men måste säga att jag inte kan komma ihåg att jag träffat på någon kollega som ser ner på någon som gör planerat kejsarsnitt p.g.a. förlossningsrädsla. Visst finns det de som tycker att en del kvinnor har en förskönad bild av kejsarsnitt och samtidigt en orealistiskt negativ syn på vaginal förlossning, men den allmänna åsikten (vad jag upplevt iaf) är snarare att det är hemskt att "vi" (alltså förlossningsvården) gör ett så dåligt jobb att kvinnor inte känner sig trygga med att föda.
Grattis till graviditeten och snart en bebis också! :)

Tack för svar! Intressant att höra hur någon som är inom förlossningsvården tänker kring sin egen förlossning!

Det där med att du skulle vara mesig hoppas jag du kommer slippa känna. Att föda barn, oavsett förlossningssätt, är ju en sån sjuk grej egentligen. Så stort. Det är helt omöjligt att vara mesig som föderska tycker jag, bara för hur omesig hela grejen är. Haha, förstår du hur jag menar? Alla har ju olika upplevelser och smärttröskel osv. såklart, men någon som går igenom en förlossning är allt annat än mesig!

När du skriver att du hoppas på att hitta ett annat jobb, är det att du vill lämna förlossningsvården helt eller enbart den avdelning eller det sjukhus du jobbar på? Är det någon speciell anledning varför du vill jobba? Tänkte bara för att hur många larm det kommit om hur förlossningsvården (sjukvården överhuvudtaget, men förlossningsvården framförallt) går på knäna, hur det inte finns tillräckligt med resurser osv. om det var en anledning.

Det är bra och skönt att höra! Tyvärr finns det de som inte är så, möjligt att de är i minoritet, men de tenderar ju att göra mest väsen.
Jag vet att många känner sig otrygga med att föda, men jag känner inte att det är något man kan direkt skugglägga personal och vårdare för. De som jobbar inom förlossningsvården har ju i flera år slagit larm om hur det behövs mer resurser för att minska arbetsbördan och stressen. Tänker på t.ex. denna krönikan av en anestesissjuksköterska. www.aftonbladet.se/debatt/article17107952.ab
Situationen ä ohållbar, men den kan liksom inte lösas med att ni inom vården ska slita ännu hårdare, så förstår inte varför skulden skulle ligga på er där. Det krävs en strukturell förändring i vårdsystemet.
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 20:18

#25

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mamma) skrev 2016-08-12 20:05:16 följande:
Nu kan ju inte vården garantera komplikationsfria kejsarsnitt heller. De rekommenderar vaginal förlossning i normala fall. Men det vill vissa inte lyssna på.
Naturligtvis inte, men poängen är ju att låta varje kvinna få ta del av all information - alla fördelar, nackdelar och risker med respektive förlossningsätt - och därefter själv ta ställning till vilka risker hon känner sig mest bekväm med.

Det finns de kvinnor vars värsta mardröm är att behöva få ett kejsarsnitt då det är en bukoperation och de vill ha upplevelsen av att föda vaginalt. Sedan finns det kvinnor vars värsta mardröm är att föda vaginalt pga olika anledningar (stark rädsla att spricka, rädd att barnet ska fastna osv.). För en del är båda sätten som att välja mellan pest och kolera. Men oavsett så borde vi hjälpa kvinnor att föda på det sätt de känner sig absolut tryggast med, trots att vi aldrig kan garantera 100% riskfritt.
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 20:20

#26

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mamma) skrev 2016-08-12 20:05:16 följande:
Nu kan ju inte vården garantera komplikationsfria kejsarsnitt heller. De rekommenderar vaginal förlossning i normala fall. Men det vill vissa inte lyssna på.
Glömde en sak, tror faktiskt att de flesta visst vill lyssna på vårdens rekommendation till vaginal förlossning. De flesta kvinnor vill trots allt föda vaginalt. Men sedan finns det de, relativt få ändå, som verkligen inte vill det. Då handlar det inte om att de inte vill lyssna på vårdens rekommendation, men att den rekommendationen inte fungerar för de.
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 21:36

#33

Citera Återställ Anmäl

Anonym (F) skrev 2016-08-12 18:41:36 följande:
Tycker det är för jävla trist att så fort man som bm kommer in i en tråd så får man en massa skit. Det är som att en del tror att vi barnmorskor är ute för att jävlas och njuter av när kvinnor skadas under förlossningen. Så satans kränkande att jag blir både arg och ledsen.

Vet inte vad för studie som visat vad och hur de kommit fram till det. Vad som inkluderas i "problem" efter förlossning? Att man får försvagad muskulatur pga dåligt med knipövningar skulle säkert ses som "problem" hos många.

Vad jag VET med många års erfarenhet är att DE ALLRA FLESTA förlossningar går bra! Med nöjd och välmående mamma efteråt. Tycker en del som skriver i såna här trådar beter sig som skit.

Det är fruktansvärt tragiskt när det blir allvarliga komplikationer-både vid vaginalt och sectio. Men ER hemska historia väger inte upp för att medvetet sitta och skrämma ihjäl blivande mammor..mammor som har en högre chans till en BRA förlossningsupplevelse än till en dålig.

Vi känner ALLTID analt för att upptäcka ev sfinkterskada. Även om man inte ser en bristning på utsidan. OM det upptäckt en skada får kvinnan lång och effektiv uppföljning med sjukgymnast. MYCKET få får bestående men. Tragiskt i de fallen. Dock rättfärdigar det INTE att sitta och skrämmas på internet. För era siffror stämmer inte. Det ger jag min högra hand för. Forskning kan vinklas på alla sätt, det vet man om man är någorlunda normalfungerande.

Och ja..jag har fött fyra barn. Efter det sista blev jag rädd då det gjorde så fruktansvärt ont. Men jag hade ändå valt den smärtan igen framför snitt. För personligen är jag mer rädd för att öppna upp buken än föda vaginalt. Vad andra väljer bryr jag mig inte om.

Jag skulle gissa att "(arg)" haft en väldigt jobbig och negativ upplevelse med förlossningsvården och därav den starka reaktionen. Gör det kanske inte rätt, men det kan bringa upp många känslor som är svåra att hantera. Jag kan iallafall garantera dig att jag verkligen inte tror att barnmorskor är ute för att jävlas eller njuter av att kvinnor skadas under förlossning!

Angående studierna, så finns det några olika. Finns en studie från SBU [1] som uppger att 80% av förstföderskor drabbas av bristning grad 1 och 7% av grad 3 eller 4. Problemet är dock, att dessa skador ofta upptäcks för sent eller inte alls. Framförallt skadorna som inte är superallvarliga eller väldigt lätta, "mellanskador" alltså. Forskare uppskattar att 50-60% av alla kvinnor som föder barn får en bristning av grad 2 [2].

Det är jättebra att ni alltid känner efter sfinkterskada, men det är stora skillnader på rutiner på olika platser i landet. Visste du t.ex. att för bara 20 år sedan, 1996 alltså, så hade bara 1 av 10 förlossningsläkare formell utbildning i att sy analsfinkterskador? Och en studie uppger att

Dessutom vittnar kvinnor om hur de dragit sig i flera år för att söka hjälp eller fortfarande inte gjort det då de skäms över skadorna som någon tidigare bedömt som "normala" eller inte upptäckt. Som en konsekvens uppskattar man att det finns ett stort mörkertal av kvinnor som har någon form av förlossningskada de inte fått vård för.

Du har därav delvis rätt i att de flesta kvinnor har en bra förlossning. Rent statistiskt så har de flesta en bra förlossning enligt sjukvården, där även förlossningar som upplevs traumatiska och som innebar bristningar grad 1 och 2 anses vara "normala" och komplikationsfria. Andra studier visar också att närmare 50% av kvinnor lider av skador långt efter förlossning och inkluderar urininkontinens, avföringsinkontinens, framfall och sexuella störningar [3][4][5]. Men problemet är ju igen att vi inte vet egentligen hur många som faktiskt lider, men vi vet att åtminstone hälften upplever besvär. Så det finns ju en möjlighet att även du har haft en kvinna som inte vågat berätta? Kanske inte, men kanske.

Mitt syfte är inte alls att skrämma upp kvinnor, men jag tycker inte att vi gör kvinnor en tjänst genom att behandla de som sköra varelser som inte kan hantera vetskapen om alla möjliga risker. Det är ändå rimligt att man ska få vara medveten om att 80% får en grad 1 bristning, 50-60% en grad 2 bristning osv. men att dessa förmodligen läker snabbt och enkelt, men gör de inte det så ska de säga till så de kan få vård - för de ska inte behöva gå runt och lida. För om vi inte pratar om det för att "inte skrämma upp förstföderskor" så skapar vi ju just den tillvaro där folk känner sig lurade och otrygga i förlossningsvården då den vaginala förlossningen oftast bara pratas så himla positivt om, det gör också att mammor som kanske råkade ut för dessa saker får en extra negativ bild av sin förlossning då de inte var tillräckligt förberedda på vad som kunde hända - något som hade kunnat motarbetats om de visste och kunde processa risken innan förlossningen. Genom att inte prata om dessa siffror på förlossningsskador och dess innebörd så bidrar vi också till att så många kvinnor går runt och lider så onödigt länge då de tror att det är "normalt".

Ytterligare en anledning till att vi måste prata om dessa skador och risker är för att annars kommer vi aldrig få en förändring. Studien som visade på att 50% av kvinnor lider av skador från förlossning var en avhandling av en doktorand som följde upp med kvinnor angående deras skador. Varför? För vården för ingen statistik på det själva. Och det är ett problem. För om vården inte självt (och jag menar inte dig eller andra barnmorskor personligen nu, utan vårdsystemet) gör detta så är de inte medvetna om hur vanliga dessa skador faktiskt är. Det i sin tur kan negativt påverka att det missas skador hos kvinnor, för om man tror att något inte är särskilt vanligt så kommer man inte leta efter det om det inte finns mycket starka skäl att göra det. Som i sin tur leder till att kvinnor lider i det tysta då de tror deras skador är normala och vården fortsätter vara ovetandes om omfattningen av skador och letar därav heller inte efter några lösningar för att minska skador. För det går att minska skador, Sverige ligger nästan sämst till bland OECD länderna när det kommer till förlossningsskador och har mycket mer förlossningsskador jämför med Finland som ligger bland de bästa. Norge hade ungefär samma problem som Sverige för flera år sedan, men började aktivt jobba med olika tillvägagångssätt och har nu minskat andelen förlossningsskador. Så det går att minska och jobba med, men det kräver att vi erkänner att det är ett problem först och främst och sedan kartlägger det på riktigt.

[1] www.sbu.se/contentassets/8f420f86f61348509911d63499aac99c/analsfinkterskador_forlossning_20162.pdf
[2] www.vardfokus.se/webbnyheter/2016/juni/outforskad-kroppsdel/
[3] gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/31701/1/gupea_2077_31701_1.pdf
[4] link.springer.com/article/10.1007%2Fs00192-015-2663-3
[5] www.svt.se/nyheter/inrikes/nastan-varannan-vaginal-fodsel-leder-till-skador
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 21:42

#35

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mamma) skrev 2016-08-12 20:54:00 följande:
Ta del av all information? Nej tack! Vi är predisponersde att se faror. Ju mer vi läser om förlossningar desto mer kommer vi att överskatta risken att något allvarligt inträffar. Om jag ska opereras för något läser inte jag på om allt som kan gå snett. Jag vill att någon med kompetens på området gör en bedömning.
Fast det är ju inte riktigt samma sak. Om du ska opereras för något så är det ju förmodligen nödvändigt? Och oavsett så informerar de dig ju om riskerna inför en operation, sen att du inte behöver veta varenda detalj är för att det är inte du som utför operationen. Men grejen här är ju att oftast så tar man ju en operation för att det är det alternativet som finns.

Med förlossning finns det fler alternativ, kejsarsnitt eller vaginalt. Människor må vara inställda på att se faror, men endast de vi är evolutionärt utvecklade att reagera på (höjd, värme osv.) och de vi lärt oss att reagera på (bilar t.ex). Att välja förlossningssätt är inte alls likadant som dessa två saker. Du skriver att ju mer vi läser om förlossningar desto mer kommer vi överskatta risken att något allvarligt inträffat, det är ju inte riktigt sant. Det är sant om det enda vi hör om dessa risker är enskilda historier, men jag pratar om att informera om faktiska siffror och statistik. Det är inte samma sak. Du kan läsa mitt svar ovanför till (F), där går jag in mer detaljerat i de sista två paragraferna varför det är viktigt att vi pratar om förlossningsskador och risker.
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 21:43

#36

Citera Återställ Anmäl

Haskel skrev 2016-08-12 21:12:11 följande:
Vänligen definiera vad "skada" och "bestående men" är!
Att efter 5 år, 10 år eller 20 år fortfarande ha problem med urininkontinens, analläckage, smärtor i underlivet, framfall, sexuella störningar m.m. Har länkat till en del av studierna i mitt svar till "(F)" här ovanför om du är intresserad av att läsa vidare.
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 23:36

#43

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Mamma) skrev 2016-08-12 22:45:14 följande:
Det är konstigt att alla trådar som handlar om förlossning ska kapas av kejsarsnittsförespråkare. Det går verkligen inte att diskutera någonting utan att det ska länkad till samma rapporter varje gång.

Fast, kom igen. Till att börja med är detta inte bara en tråd som handlar generellt om förlossning, tråden var inriktad på förlossningsrädsla och möljiga kejsarsnitt. Sen så började det med att en person inte höll med någon annan angående att majoriteten av kvinnors förlossningar går bra och hänvisade till diverse rapporter,varpå nästa person efterfrågade dessa rapporter för hen trodde inte på det.

Jag är inte kejsarsnittsförespråkare för att jag pratar om risker vid vaginal förlossning och kejsarsnitt. Jag förespråkar att kvinnor ska få tillgång till rättvis och fullständig information och deras rätt att ta beslut om deras kroppar. Det är allt.
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 23:38

#45

Citera Återställ Anmäl

Notetur Nomen skrev 2016-08-12 23:24:19 följande:
De här 80% som skadas under förlossningen, vad får de för skador? Är det allt från minsta spricka eller?

80% gäller förstföderskor, inte alla förlossningar. Det brukar vara lite mindre skador vid ytterligare förlossningar. Men de 80% hänvisar till bristning grad 1, vilket inte är superallvarligt - de läks oftast relativt snabbt och bra. Bristning grad 2 uppskattas drabba 50-60% av alla kvinnor som föder vaginalt.
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 23:45

#46

Citera Återställ Anmäl

Notetur Nomen skrev 2016-08-12 23:38:33 följande:
Okej. Jag har svårt att bli upprörd över att många behöver sy ett par stygn. So what liksom, bara det följs upp på ett bra sätt (vilket det inte verkar göra iofs). Jag är av den fasta övertygelsen att alls kvinnor ska få välja själva, så länge det är ett informerat val. Men att generalisera skador så grovt att man gruppar ihop lätta bristningar med sfinkterrupturer eller framfall eller inkontinens känns faktiskt som skräckpropaganda.

Bestående men verkar också lite oklart som begrepp. Jag hoppas iaf att eftervård kommer erbjudas i mycket större utsträckning än nu och att det kommer lösa en stor del av kvinnors lidande.
Men det är ingen som generaliserar och använder som skrämselpropaganda. Se mitt svar till (F) längre upp, jag redogör exakt vad det innebär. Problemet handlar inte om hur svår skadan är, för du har helt rätt i att den inte är alltför farlig utan läker oftast mycket bra. Problemet är mer att vi inte pratar om det alls, bristningar av grad 2 (som kan innebära några fler komplikationer om de inte behandlas) förs inte ens statistik över t.ex. och man tror att man missar många grad 3 och 4 rupturer, vilket är rätt allvarligt. Så problemet ligger i att vi inte tar upp det och informerar kvinnor som ska föda om hur riskerna ser ut. Jag tror helt ärligt inte att vara mer transparent och tydlig om risker skulle leda till att många fler kvinnor skulle vilja ha kejsarsnitt, utan istället kan skapa mer tillit till förlossningsvården då man känner att man dels är medveten och förberedd samt att man känner att vården är ärlig och vet vad de gör. Personligen kan jag ju säga att jag blev riktigt mörkrädd när en överläkare hävdade gång på gång att "det finns inga risker med vaginal förlossning". Det inger ingen tillit liksom.

Bestående men har jag också skrivit i tidigare inlägg vad det innebär. Men i korta drag är det att kvinnor 5 år, 10 år, eller till och med 20 år efter förlossning fortfarande lider av urininkontinens, analläckage, smärtor i underliv, framfall och sexuell störning (alltså alla lider inte utav allt detta, en del av bara en andra kombination av olika). Det som är sorgligt med detta är att om vi tog dessa skador på allvar och pratade om det kunde många fler få hjälp och må mycket bättre!
Anonym (fakta)

Äldre 12 Aug 23:59

#48

Citera Återställ Anmäl

Anonym (F) skrev 2016-08-12 23:47:43 följande:
Nej precis. Bristning grad 1 är inte "superallvarligt". Minsta rispa i labia dokumenteras som bristning grad 1. Då känns plötsligt siffran 80% "får skador" en aning överdriven.

Inte i sig, men det är det ingen som har påstått. Det blir däremot en kontrast mot att man skulle hävda att det inte finns några risker, vilket är vad jag ställde mig emot från början. Och igen, det är inte med syfte att skrämma någon - för jag tror inte tydlig och rättvis information leder till rädsla utan istället tillit och trygghet.

För övrigt, av allt jag skrev till dig som svar var det alltså detta du valde att poängtera? När jag dessutom själv skrev att dessa skador inte är lila allvarliga och läker oftast rätt bra av sig självt. För det var ju bra mycket mer jag tog upp än just denna siffra.
Anonym (fakta)

Äldre 13 Aug 00:03

#49

Citera Återställ Anmäl

Anonym (F) skrev 2016-08-12 23:47:43 följande:
Nej precis. Bristning grad 1 är inte "superallvarligt". Minsta rispa i labia dokumenteras som bristning grad 1. Då känns plötsligt siffran 80% "får skador" en aning överdriven.

Som tillägg vill jag bara säga att jag inte tycker det överdrivet att beskriva det som "får skador". I vilket annat sammanhang som helst hade ju en skada där man måste sy ett par stygn ansetts vara just en skada. Är inget fel i att beskriva det som en skada för det är vad det är. En skada som kan läka mycket bra och rätt snabbt, men en skada trots allt.
Anonym (fakta)

Äldre 13 Aug 00:15

#53

Citera Återställ Anmäl

Anonym (F) skrev 2016-08-13 00:05:37 följande:
Men att det kan innebära skrapsår och till och med bristningar av att föda ett barn är nog de allra flesta rätt medvetna om. Att sitta och trycka på att minsann 80% får skador är så urbota dumt och endast i syfte att skrämma. Så ja, det är det enda jag tänker kommentera. Vet att man aldrig kommer någonstans med denna diskussionen ändå. De som är ute efter att skrämmas kommer alltid med samma "fakta".

Men nu har du ju bara bestämt dig för att inte lyssna? Jag skriver ju själv gång på gång att det inte är en allvarlig skada, men en skada. Jag skriver även vad för andra risker man bör prata om och massor med annat. Jag har inget som helst för att skrämma någon, jag tycker det är fantastiskt att man får föda vaginalt om man vill det och få föda med kejsarsnitt (förhoppningsvis) om man vill det. Jag har ingen preferens, jag lägger ingen personlig värdering i vad jag anser vara bäst. Men som forskare gör det mig tokig när folk ignorerar fakta och inte vill förmedla fakta till de det berör. Det enda jag är intresserad av är att kvinnor har rätt till information och rätt till val. Vad det valet är angår inte mig eller någon annan.
Anonym (fakta)

Äldre 13 Aug 00:20

#54

Citera Återställ Anmäl

Anonym (F) skrev 2016-08-13 00:12:04 följande:
Här skriver du om "att vi ska informera om faktiska siffror och statistik". Tycker du att det är det du gör när du lägger fram "fakta" om att 80% får skador. När dessa 80% i själva verket kan ha fått skrubbsår och ytliga bristninga som kanske inte ens behövt ett stygn. Du sätter det i relation till en öppen bukoperation. Men det många ser är endast siffran 80%. Fruktansvärt missvisande och skrämmande.

Men såhär är det, jag kan inte påverka reglerna för hur man definierar en grad 1 bristning. Kanske behövs det fler kategorier så en kategori fångar skrubbsår och en annan ett par stygn. Men man får ju jobba med vad man har. Och när dessa båda saker nu ingår i en kategori kan jag omöjligt veta andelen av varje. Som så får jag behandla de som en enhetlig grupp "skador". Skador som läker bra, men trots allt skador. Om det inte var något märkvärdigt med dessa skador så skulle de inte behöva loggas som skador. Förstår du hur jag menar? Det måste vara okej att säga "80% får skador i form av grad 1 bristning, men dessa läker rätt snabbt och bra" för att om risken inkluderar ett par stygn ärendet något jag anser vi bör informera om.
Anonym (fakta)

Äldre 13 Aug 12:39

#64

Citera Återställ Anmäl

Anonym (niva) skrev 2016-08-13 10:27:06 följande:
Jag har sett de här siffrorna på fler håll, men jag förstår de inte riktigt. Om 80 % får bristning grad 1 så kan ju inte 50-60% få grad två, utan det borde då vara nånstans mellan 0 och 20% som får det... Eller?

Eller räknar man att de 80% som får grad 1 får grad 1 eller värre?

80% handlar om förstföderskor enbart, siffran 50-60% refererar till alla förlossningar. Därför ser siffrorna lite konstiga ut om man plussar de :)
Anonym (fakta)

Äldre 13 Aug 12:54

#65

Citera Återställ Anmäl

Anonym (hej hej) skrev 2016-08-12 20:58:02 följande:
Tack! :)

Jo jag förstår vad du menar, och jag håller ju med egentligen, men är väldigt bra på att tänka negativa tankar om mig själv och att föda, tyvärr!

Det är ju lite OT, men jag vill framförallt komma bort från sjukhusvården, hade gärna hittat ett helt annat jobb inom något annat än vården. Det är ju som du säger kris i förlossningsvården (eller vården över huvud taget) och det är så tröttsamt att alltid känna sig utsliten. Särskilt när jag sen kommer ha ett barn hemma. Dessutom vill jag hellre ha mer normala arbetstider, inte jobba kvällar, helger och storhelger.

Och det hänger ju ihop lite med det sista. Jag märker ju på mig själv hur stor skillnad det är på den vård jag ger när jag har ett ok pass arbetsmiljömässigt och när jag inte har det. Sen är det i sin tur ledningen och politikernas fel, helt klart. Som du säger behövs en strukturell förändring. Jag tillbringar t.ex. mycket tid åt att beställa taxi/sjuktransport, tolk, boka återbesökstider, ringa runt för att ta reda på vart remisser tagit vägen o.s.v. Arbetsuppgifter som mycket väl hade kunnat ligga på någon annan så att jag kunde lägga min energi direkt på patienterna istället. Rent slöseri med resurser och kompetens!

Har du fått erbjudande att prata hos Aurora eller liknande för att kunna bearbeta de farhågor du har?

Sen vill jag också bara säga att allt som jag har pratat om i kommentarer till andra, alla statistik, rapporter osv. Det är i respons till de som inte trodde på de siffrorna och nekade att det hände. Jag vill bara att alla kvinnor ska få tillgång till samma och riktig information om båda förlossningssätten utan att behöva vara kunnig i hur man läser igenom och tolkar en 40-sidig studie med medicinska och statistiska termer som många är obekanta med. Allt detta för att själva kunna ta ett informerat beslut angående sin egen kropp.

Men, när man väl har valt som du har så är ju energin bättre spenderad på att peppa sig själv inför förlossningen och möjligen läsa på om sätt man kan minska olika risker om det finns. För som du säger, du är ju redan medveten om riskerna och oddsen är ju ändå att du kommer klara dig bra ifrån några allvarliga skador.

Hoppas du får en fortsatt fin graviditet sista veckorna nu! :) och hoppas också du hittar ett jobb du kan trivas i!
Anonym (fakta)

Äldre 13 Aug 14:53

#68

Citera Återställ Anmäl

Alvsten skrev 2016-08-13 14:30:40 följande:
Tack för att du skrev detta gällande statistiken! Är livrädd inför min första förlossning och går in i vecka 30 på måndag. Har också sett dessa siffror med 80% och känt mig så uppgiven! Har gråtit vet inte hur många gången under graviditeten för att jag är så rädd. Men är dessvärre lika rädd för ett ks så därför känner inte jag att det på något vis skulle vara bättre val för mig.

Känner mig lite mer hoppfull nu :)
Grattis till graviditeten och bebis du med! :)

Det här blir ju lite problemet med hela denna grejen, att för att vi inte pratar särskilt bra om risker och sådant så får man ta del av det på forum såsom här t.ex. och det kan bli knasigt. Inläggen som jag andra har skrivit har inte vart riktade till att informera kvinnor som ska gå igenom en förlossning, utan till personer som säger sig inte "tro" på siffrorna eller statistiken alt. hävdar att det inte förekommer och att majoriteten av alla förlossningar sker utan några problem. Det gör att tonen och hur ingående man diskuterar vad en viss risk eller skada innebär inte är densamma som om man skulle prata med en kvinna som ska föda barn. Hade vart 100 gånger bättre om man faktiskt informerade kvinnor om allt detta i vården istället för att hävda att det inte finns några risker, på så sätt kan man processa det på ett bättre sätt än att känna sig uppskrämd här online.

Den där siffran på 80% refererar till bristning grad 1, en skada som för det allra mest läker jättefint och bra och snabbt! Den är alltså vanlig och inte särskilt farlig alls, att vi nämnde den är för att den trots allt registreras som en skada och drabbar de flesta, därav kan man inte hävda att majoriteten inte får skador. Men - den är ofarlig och går bra att läka. Vad det gäller riskerna för de andra sorters skadorna så se bara till att vara på din bm och/eller läkare om du känner att du har ont eller att något inte står rätt till efter förlossningen. För det är den största konsekvensen av att vi inte pratar om hur många det drabbar, att skador inte upptäcks och/eller inte tas på allvar. Risken är fortfarande mindre att du ska drabbas av en sådan skada än att du kommer drabbas av en sådan skada, men om det skulle hända är det bra att veta att du har all rätt till vård och lindring och att det inte är något "normalt" man ska räkna med.

All lycka till med allting och hoppas du får en bra fortsatt graviditet som du kan njuta av :)
Anonym (fakta)

Äldre 13 Aug 17:57

#70

Citera Återställ Anmäl

Anonym (hej hej) skrev 2016-08-13 10:25:51 följande:
En annan sak som slog mig... Nu har jag inte orkat läsa alla länkar i tråden, men om jag inte minns fel så är det absolut 50% som har bestående men efter vaginal förlossning, men samtidigt så är det ju inte 0% i gruppen som fött med kejsarsnitt eller inte ens fött barn alls. Jämför man t.ex. urininkontinens så lider 40% av kvinnor som förlösts vaginalt av urininkontinens 20 år efter förlossningen, men motsvarande siffra för dem som fött med kejsarsnitt är 30%.

Sen måste jag bara påpeka en sak som jag inte tycker framkommit i tråden. Det är ju inte så att all den här forskningen på något sätt går förlossningsvården förbi. Det jobbar jättemycket med förbättra både förlossningsteknik, diagnostisering och suturering. Och iaf på min klinik har det gett positivt resultat i statistiken :)

Precis! Verkligen inte. Dessa bestående men förekommer vid kejsarsnitt också då en del saker kan man drabbas av pga graviditeten i sig. Kateter kan också framkalla just t.ex. urininkontinens. En annan sak angående den studien är att de endast undersöker kvinnor som genomgått en förlossning och inga fler. Jag förstår varför de gjorde så rent metodiskt, men det innebär ändå att det finns en möjlighet att studien innehöll fler kvinnor som valde att inte skaffa barn pga sina skador jämfört med hela populationen.

Ja, det finns massor som tar del av denna forskningen och arbetar aktivt för att minska skador. Och det är jättebra! Jag vet flera förlossningskliniker som t.o.m. halverat antalet allvarligare skador för att det arbetat med andra tekniker och sätt. Det är fantastiskt! Så absolut, de finns! Problemet är ju att tyvärr inte alla gör det, finns fortfarande relativt många som kör linjen "det finns inga risker, detta är normalt". Så orättvist egentligen att det kan bero så mycket på var man bor och vad det finns till tillgång just där, i Sverige borde det inte spela någon roll var man bor.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Finns det förlossningsrädda barnmorskor?

Finns det förlossningsrädda barnmorskor?

INNEHÅLL