Finns det förlossningsrädda barnmorskor?

Vänligen definiera vad "skada" och "bestående men" är!

En rädsla blir en fobi först i kombination med ett irrationellt undvikande. Är man rädd för huggormar till den grad att det hindrar en från att göra saker man är det precis det man behöver göra. Sitta med en orm i knäet. Är man rädd för att flyga är det flyga man måste göra. Även om det potentiellt är farligt.

Jag skulle gissa att "(arg)" haft en väldigt jobbig och negativ upplevelse med förlossningsvården och därav den starka reaktionen. Gör det kanske inte rätt, men det kan bringa upp många känslor som är svåra att hantera. Jag kan iallafall garantera dig att jag verkligen inte tror att barnmorskor är ute för att jävlas eller njuter av att kvinnor skadas under förlossning!

Angående studierna, så finns det några olika. Finns en studie från SBU [1] som uppger att 80% av förstföderskor drabbas av bristning grad 1 och 7% av grad 3 eller 4. Problemet är dock, att dessa skador ofta upptäcks för sent eller inte alls. Framförallt skadorna som inte är superallvarliga eller väldigt lätta, "mellanskador" alltså. Forskare uppskattar att 50-60% av alla kvinnor som föder barn får en bristning av grad 2 [2].

Det är jättebra att ni alltid känner efter sfinkterskada, men det är stora skillnader på rutiner på olika platser i landet. Visste du t.ex. att för bara 20 år sedan, 1996 alltså, så hade bara 1 av 10 förlossningsläkare formell utbildning i att sy analsfinkterskador? Och en studie uppger att 

Dessutom vittnar kvinnor om hur de dragit sig i flera år för att söka hjälp eller fortfarande inte gjort det då de skäms över skadorna som någon tidigare bedömt som "normala" eller inte upptäckt. Som en konsekvens uppskattar man att det finns ett stort mörkertal av kvinnor som har någon form av förlossningskada de inte fått vård för.

Du har därav delvis rätt i att de flesta kvinnor har en bra förlossning. Rent statistiskt så har de flesta en bra förlossning enligt sjukvården, där även förlossningar som upplevs traumatiska och som innebar bristningar grad 1 och 2 anses vara "normala" och komplikationsfria. Andra studier visar också att närmare 50% av kvinnor lider av skador långt efter förlossning och inkluderar urininkontinens, avföringsinkontinens, framfall och sexuella störningar [3][4][5]. Men problemet är ju igen att vi inte vet egentligen hur många som faktiskt lider, men vi vet att åtminstone hälften upplever besvär. Så det finns ju en möjlighet att även du har haft en kvinna som inte vågat berätta? Kanske inte, men kanske. 

Mitt syfte är inte alls att skrämma upp kvinnor, men jag tycker inte att vi gör kvinnor en tjänst genom att behandla de som sköra varelser som inte kan hantera vetskapen om alla möjliga risker. Det är ändå rimligt att man ska få vara medveten om att 80% får en grad 1 bristning, 50-60% en grad 2 bristning osv. men att dessa förmodligen läker snabbt och enkelt, men gör de inte det så ska de säga till så de kan få vård - för de ska inte behöva gå runt och lida. För om vi inte pratar om det för att "inte skrämma upp förstföderskor" så skapar vi ju just den tillvaro där folk känner sig lurade och otrygga i förlossningsvården då den vaginala förlossningen oftast bara pratas så himla positivt om, det gör också att mammor som kanske råkade ut för dessa saker får en extra negativ bild av sin förlossning då de inte var tillräckligt förberedda på vad som kunde hända - något som hade kunnat motarbetats om de visste och kunde processa risken innan förlossningen. Genom att inte prata om dessa siffror på förlossningsskador och dess innebörd så bidrar vi också till att så många kvinnor går runt och lider så onödigt länge då de tror att det är "normalt".

Ytterligare en anledning till att vi måste prata om dessa skador och risker är för att annars kommer vi aldrig få en förändring. Studien som visade på att 50% av kvinnor lider av skador från förlossning var en avhandling av en doktorand som följde upp med kvinnor angående deras skador. Varför? För vården för ingen statistik på det själva. Och det är ett problem. För om vården inte självt (och jag menar inte dig eller andra barnmorskor personligen nu, utan vårdsystemet) gör detta så är de inte medvetna om hur vanliga dessa skador faktiskt är. Det i sin tur kan negativt påverka att det missas skador hos kvinnor, för om man tror att något inte är särskilt vanligt så kommer man inte leta efter det om det inte finns mycket starka skäl att göra det. Som i sin tur leder till att kvinnor lider i det tysta då de tror deras skador är normala och vården fortsätter vara ovetandes om omfattningen av skador och letar därav heller inte efter några lösningar för att minska skador. För det går att minska skador, Sverige ligger nästan sämst till bland OECD länderna när det kommer till förlossningsskador och har mycket mer förlossningsskador jämför med Finland som ligger bland de bästa. Norge hade ungefär samma problem som Sverige för flera år sedan, men började aktivt jobba med olika tillvägagångssätt och har nu minskat andelen förlossningsskador. Så det går att minska och jobba med, men det kräver att vi erkänner att det är ett problem först och främst och sedan kartlägger det på riktigt. 

[1] www.sbu.se/contentassets/8f420f86f61348509911d63499aac99c/analsfinkterskador_forlossning_20162.pdf
[2] www.vardfokus.se/webbnyheter/2016/juni/outforskad-kroppsdel/
[3] gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/31701/1/gupea_2077_31701_1.pdf
[4] link.springer.com/article/10.1007%2Fs00192-015-2663-3
[5] www.svt.se/nyheter/inrikes/nastan-varannan-vaginal-fodsel-leder-till-skador

Men tycker du att någon annan ska tvinga en till det? Binda fast en rädd person i en stol och lägga en orm i knät utan dess medgivande? Eller helt sonika lyfta in en flygrädd person på ett plan trots att denne skriker nej?

Om kvinnan har gått på samtal men ändå känner att hon inte klarar av att genomgå en vaginal förlossning på grund av sin rädsla, varför ska man då tvinga henne till det?

Fast det är ju inte riktigt samma sak. Om du ska opereras för något så är det ju förmodligen nödvändigt? Och oavsett så informerar de dig ju om riskerna inför en operation, sen att du inte behöver veta varenda detalj är för att det är inte du som utför operationen. Men grejen här är ju att oftast så tar man ju en operation för att det är det alternativet som finns.

Med förlossning finns det fler alternativ, kejsarsnitt eller vaginalt. Människor må vara inställda på att se faror, men endast de vi är evolutionärt utvecklade att reagera på (höjd, värme osv.) och de vi lärt oss att reagera på (bilar t.ex). Att välja förlossningssätt är inte alls likadant som dessa två saker. Du skriver att ju mer vi läser om förlossningar desto mer kommer vi överskatta risken att något allvarligt inträffat, det är ju inte riktigt sant. Det är sant om det enda vi hör om dessa risker är enskilda historier, men jag pratar om att informera om faktiska siffror och statistik. Det är inte samma sak. Du kan läsa mitt svar ovanför till (F), där går jag in mer detaljerat i de sista två paragraferna varför det är viktigt att vi pratar om förlossningsskador och risker.

Att efter 5 år, 10 år eller 20 år fortfarande ha problem med urininkontinens, analläckage, smärtor i underlivet, framfall, sexuella störningar m.m. Har länkat till en del av studierna i mitt svar till "(F)" här ovanför om du är intresserad av att läsa vidare.

Nja nu är det ju inte så det går till. Man måste ju ha information om hur man blir av med ångest. Med ormar är det ju lätt: vi har ett val antingen utrota alla ormar i världen eller vänja sig vid/acceptera att ormar finns genom att gradvis utsätta sig för dem.

Det finns familjer som aldrig kan sitta i trädgården och grilla för att någon i familjen är rädd för ormar. Är det rimligt att låta sån ångest styra?

Nej det är inte så det går till, som tur är, men personen jag började diskussionen med tyckte att det var rimligt att tvinga kvinnor att föda vaginalt mot deras vilja och trots deras rädsla. Därav min argumentation gällande andra rädslor.

Självklart ska kvinnan först erbjudas samtal och sedan efter det ta ett beslut. Dvs en form av "att gradvis utsätta sig". Något annat har jag inte sagt.

Det är konstigt att alla trådar som handlar om förlossning ska kapas av kejsarsnittsförespråkare. Det går verkligen inte att diskutera någonting utan att det ska länkad till samma rapporter varje gång.

De här 80% som skadas under förlossningen, vad får de för skador? Är det allt från minsta spricka eller?