• Anonym (Förtvivlad)

    Hjälp, hur få vuxen dotter med add att fungera?

    Vi har en vuxen dotter med add som bor hemma. Hon fick sin diagnos för 7-8 år sedan, och fick efter den medicinering och klarade efter det skolan ganska bra (gick ut med i alla fall fullständiga betyg).

    Nu däremot går det inte alls bra. Hon har egentligen inte gjort något vettigt sedan hon slutade skolan, och vi börjar tröttna på situationen som den ser ut.  Hon har slutat ta sin medicin, för hon tycker inte att hon behöver den.
    Hon började plugga på komvux för att läsa till/läsa upp, men vi tror inte att hon blev klar. Vi har inte fått se något betyg eller liknande, hon kommer bara med undanflykter. Sedan har hon haft några jobb sedan gymnasiet, men hon får alltid sluta efter ett tag. 
    I våras fick hon, efter att hon slutat på komvux, ett jobb. Då gjorde vi en deal med henne att hon skulle börja betala hemma eftersom hon skulle börja tjäna egna pengar (vi har haft samma deal tidigare när hon haft jobb, men det har som sagt aldrig blivit långvarigt). Likadant med det nya jobbet, hon har varit borta från jobbet mycket, och fick meddelande förra veckan att hon inte får vara kvar. 
    Vi börjar tröttna på det här. Hon bor hemma, betalar inget, hjälper heller inte till hemma, plockar inte ens undan efter sig själv. Börjar man ställa krav på henne så drar hon iväg till kompisar, eller går och lägger sig under täcket. 

    Vad kan vi göra? Hon vägrar som sagt medicin, jag har tagit kontakt med habiliteringen i kommunen men hon vill inte ha hjälp med något. Jag tror inte att hon egentligen har accepterat sin diagnos fullt ut. 

    Men vi kan inte ha det så här hemma längre. Vi har andra barn hemma som börjar bli stora, vilka vi ställer krav på, och det går inte att ha en storasyster hemma som inte hjälper till. Plus att det ständigt är tjafs hemma, samtliga i familjen mår dåligt av situationen.

    Vi vill ju att hon ska komma vidare i livet, med arbete, boende etc, men jag vet inte hur vi ska göra. Hon är vuxen och vägrar hjälp. När jag läser igenom min text så verkar det inte så illa, men det är det verkligen och resten av familjen håller på att gå sönder.
  • Svar på tråden Hjälp, hur få vuxen dotter med add att fungera?
  • Anonym (....)
    Anonym (Damp-bruden) skrev 2016-07-31 13:04:10 följande:

    Det jag menar är att behovet av att engagera sig mer än alla andra för att få ett likvärdigt liv som alla andra innebär nåt annat än att 'leva precis som vanligt'.


    Det behöver man inte göra när man väl lärt sig leva med det på en normal nivå.
  • Anonym (....)
    Anonym (Damp-bruden) skrev 2016-07-31 13:05:07 följande:

    Då har du per definition ingen funktionsnedsättning längre.


    Min adhd diagnos kommer jag alltid att ha, även om jag lärt mig att leva med det och hantera det.
  • Anonym (Damp-bruden)
    Anonym (....) skrev 2016-07-31 12:56:15 följande:

    Och du förstod inte vad jag menade....

    Det kräva mycket engagemang i början men när man väl lärt sig att hantera de olika sakerna/situationerna så kan man leva ett fullt normalt liv utan att man måste engagera sig onormalt mycket. Ingen av mina jobbarkompisar vet eller märker att jag har adhd. Så ja, det går alldeles utmärkt att leva ett fullt normalt liv även med funktionsnedsättningar.


    Jag är också välutbildad, jobbar och har familj. Men det kräver jättemycket av mig. Är bland annat extremt stresskänslig och måste ta hand om mig själv minutiöst för att jag ska orka med ett 'normalt liv'. Har anpassat mitt liv efter min funktionsnedsättnig istället för mina personliga preferenser. Och har varit utbränd två gånger. Men nej, mina jobbarkompisar märker inte heller att jag har adhd.

    Jag hävdar att det är befängt att påstå att ens liv inte påverkas av en funktionsnedsättning. Och att det bara är att skärpa sig. Eller nåt liknande.
  • Anonym (....)
    Anonym (Damp-bruden) skrev 2016-07-31 13:23:16 följande:

    Jag är också välutbildad, jobbar och har familj. Men det kräver jättemycket av mig. Är bland annat extremt stresskänslig och måste ta hand om mig själv minutiöst för att jag ska orka med ett 'normalt liv'. Har anpassat mitt liv efter min funktionsnedsättnig istället för mina personliga preferenser. Och har varit utbränd två gånger. Men nej, mina jobbarkompisar märker inte heller att jag har adhd.

    Jag hävdar att det är befängt att påstå att ens liv inte påverkas av en funktionsnedsättning. Och att det bara är att skärpa sig. Eller nåt liknande.


    Jag har aldrig påstått att ens liv aldrig på eras av ex adhd. Men du påstår att man aldrig kan leva ett normalt liv med adhd, vilket helt befängd då det går alldeles utmärkt. Du vet, alla människor är olika. Personer med adhd är inte alla lika även om du tycks tro det. Pinsamt.
  • Anonym (Damp-bruden)
    Anonym (....) skrev 2016-07-31 13:10:34 följande:

    Min adhd diagnos kommer jag alltid att ha, även om jag lärt mig att leva med det och hantera det.


    Mitt arbetsminne blir i alla fall inte större vad jag än gör.
  • Anonym (....)
    Anonym (Damp-bruden) skrev 2016-07-31 13:27:42 följande:

    Mitt arbetsminne blir i alla fall inte större vad jag än gör.


    Nähä? Måste det bli det?
  • Anonym (Pass)

    Det låter som att det är dags för dottern att lära sig att varje handling får en konsekvens. Som någon skrev, kasta grejerna när hon inte plockar undan efter sig och låt henne inte gå ut ur huset tills hon städar.

  • Anonym (släpp!)
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2016-07-31 07:28:22 följande:
    Anonym(släpp): Det är ju just det vi vill, men hur gör man praktiskt? Ska jag bara säga att om x veckor så måste du flytta? Vilket jag inte tror att hon kommer att lyssna på idag, utan bara vänta ut. Vilket då alltså betyder att jag i stort sett måste packa hennes väska och ställa utanför dörren? Eller hur gör man? Ni som har "slängt ut" era barn? Hur gör man och hur blir relationen sedan. Jag vet att vi måste prioritera de andra barnen och göra det bästa för både dem och vår dotter. Men i bland är det ändå svårt.

    Du kanske kan hjälpa henne att fixa annat boende? Det skulle också kunna få henne att fatta att det är allvar. Börja också sätta gränser hemma, släng hennes prylar om de ligger överallt osv. Förvarna först, men släng sedan. Hon kanske blir rasande och drar, men då får hon väl göra det. Hon är vuxen, och uppenbarligen har hon någonstans att ta vägen samt KAN klara sig själv, eftersom hon ibland är borta i flera dagar. Jag tror inte att hennes beteende beror enbart på hennes diagnos. Jag tror att hon gömmer sig bakom den för att slippa ta ansvar. Människor med npf-diagnoser kan ha svårt för vissa saker, men hon vill ju inte ens ta emot hjälp.
  • Anonym (Damp-bruden)
    Anonym (....) skrev 2016-07-31 13:26:21 följande:

    Jag har aldrig påstått att ens liv aldrig på eras av ex adhd. Men du påstår att man aldrig kan leva ett normalt liv med adhd, vilket helt befängd då det går alldeles utmärkt. Du vet, alla människor är olika. Personer med adhd är inte alla lika även om du tycks tro det. Pinsamt.


    Det är möjligt att leva ett normalt liv men det krävs en onormal ansträngning för att lyckas med det. Och det är inte samma sak som att leva precis som vanligt.
  • Anonym (....)
    Anonym (Damp-bruden) skrev 2016-07-31 13:33:49 följande:

    Det är möjligt att leva ett normalt liv men det krävs en onormal ansträngning för att lyckas med det. Och det är inte samma sak som att leva precis som vanligt.


    Det kanske krävs en onormal ansträngning för dig. Men alla är inte som dig.
Svar på tråden Hjälp, hur få vuxen dotter med add att fungera?