Hjälp, hur få vuxen dotter med add att fungera?

Det låter som att det är dags för dottern att lära sig att varje handling får en konsekvens. Som någon skrev, kasta grejerna när hon inte plockar undan efter sig och låt henne inte gå ut ur huset tills hon städar.

Bra skrivet. Dessutom till TS, sluta tvätta hennes kläder o laga inte mat åt henne - om hon inte ens försöker bidra aktivt. Har ni ställt henne i bostadskö än? Om, o isåfall vilka konsekvenser har ni gett henne hittills när hon är så här?

Jag har i alla fall aldrig mått bra när folk försökt "tvångshjälpa" mig. Det är det få som gör.

Det kanske är så enkelt så att hon inte har någon livslust? Alltså hon har inga mål i livet, hon vill ingenting? Annars kan ni kolla upp på 1177 hemsidan vad ADD är för en diagnos.

Men jeez. Ts dotter är vuxen och ts ska inte längre försöka uppfostra henne. Den tiden är förbi. Det är dags för ts dotter att börja uppfostra sig själv och den uppfostran har ts inte med att göra.

Jodå, tänk att det är just vad hon ska göra - eftersom hon bor i TS hus. Du vet, så länge du bor hemma får du göra som vi säger. Annars flytta. Ungefär så.

Som du säkert har läst gör dottern absolut ingenting för att uppfostra sig själv eller komma vidare på annat sätt, alltså måste nån annan göra nåt. Och hon är ändå 23 år.

Det du beskriver i översta stycket handlar inte om 'uppfostran' (vilket gräsligt begrepp) utan om personlig gränssättning.

Fattar ni trögt eller? Hennes självuppfostran är och kommer att vara en seg livsprocess som precis börjat. Hon har en funktionsnedsättning om ni har missat det. Och har med all uppenbarlighet inte fått rätt hjälp, stöd och verktyg under sin uppväxt.

Hur har du tänkt att ts ska 'uppfostra' henne? Hon vill ju själv inte.

Men jeez. Ts dotter är vuxen och ts ska inte längre försöka uppfostra henne. Den tiden är förbi. Det är dags för ts dotter att börja uppfostra sig själv och den uppfostran har ts inte med att göra.

Kanske du behöver högre förväntningar på dig så du blir motiverad eller så är din frontallob inte färdigutvecklad ännu

Eftersom hon är vuxen är det ju ännu viktigare att hon tvättar och lagar sin egen mat själv samt flyttar hemifrån.

Nej min frontallob är inte optimalt utvecklad. Skulle du komma på tanken på att att fälla en liknande kommentar till någon som uppenbarligen saknar armar och ben? Eller har downs syndrom?

Det betyder att du är under 25 år och då förstår jag dina omogna svar. Däremot beror inte det alltid på funktionshindret. Min sextonåring med grav Add dvs alla nio kriterierna i kategori ett och tre kriterier i kategori två resonerar mer vuxen än du. Allt beror på individen också.

Jo då, jag läser fortfarande, även det har spårat ur lite....

Självklart så accepterar vi inte att hon lånar pengar av sina syskon, de har nog fattat själva nu också.

Hon får inga pengar alls av oss, inte till busskort eller mobil. Men hon verkar inte bry sig särskilt.

Vi ska ta ett samtal med henne i morgon när hon kommer hem från en kompis så får vi se hur det går...

Vi har en vuxen dotter med add som bor hemma. Hon fick sin diagnos för 7-8 år sedan, och fick efter den medicinering och klarade efter det skolan ganska bra (gick ut med i alla fall fullständiga betyg).

Nu däremot går det inte alls bra. Hon har egentligen inte gjort något vettigt sedan hon slutade skolan, och vi börjar tröttna på situationen som den ser ut.  Hon har slutat ta sin medicin, för hon tycker inte att hon behöver den.
Hon började plugga på komvux för att läsa till/läsa upp, men vi tror inte att hon blev klar. Vi har inte fått se något betyg eller liknande, hon kommer bara med undanflykter. Sedan har hon haft några jobb sedan gymnasiet, men hon får alltid sluta efter ett tag. 
I våras fick hon, efter att hon slutat på komvux, ett jobb. Då gjorde vi en deal med henne att hon skulle börja betala hemma eftersom hon skulle börja tjäna egna pengar (vi har haft samma deal tidigare när hon haft jobb, men det har som sagt aldrig blivit långvarigt). Likadant med det nya jobbet, hon har varit borta från jobbet mycket, och fick meddelande förra veckan att hon inte får vara kvar. 
Vi börjar tröttna på det här. Hon bor hemma, betalar inget, hjälper heller inte till hemma, plockar inte ens undan efter sig själv. Börjar man ställa krav på henne så drar hon iväg till kompisar, eller går och lägger sig under täcket. 

Vad kan vi göra? Hon vägrar som sagt medicin, jag har tagit kontakt med habiliteringen i kommunen men hon vill inte ha hjälp med något. Jag tror inte att hon egentligen har accepterat sin diagnos fullt ut. 

Men vi kan inte ha det så här hemma längre. Vi har andra barn hemma som börjar bli stora, vilka vi ställer krav på, och det går inte att ha en storasyster hemma som inte hjälper till. Plus att det ständigt är tjafs hemma, samtliga i familjen mår dåligt av situationen.

Vi vill ju att hon ska komma vidare i livet, med arbete, boende etc, men jag vet inte hur vi ska göra. Hon är vuxen och vägrar hjälp. När jag läser igenom min text så verkar det inte så illa, men det är det verkligen och resten av familjen håller på att gå sönder.