Hur ska jag få min man att förstå att mammaledighet är en dygnet runt sysselsättning?

Hej igen.

Och nu när vi har konstaterat att du halkat ner i kvinnofällan, hur kan du då komma ur den? Om du vill det, vilket jag ändå uppfattar?

Här några förslag, baserat på en 3-barnspappas (mig) erfarenheter:

* Kräv att din man hämtar varannan dag på dagis. Det löser mycket av jämställdhetsproblemet - för den som kommer hem först är den som tvättar, plockar undan, lagar mat, tömmer diskmaskinen och tar hand om barnet den dagen.
- Det ger er bättre arbetsfördelning i hemmet, det ger dig även möjlighet att jobba mer, dvs du tappar mindre i livslön, självständighet och framtida pension.
- Tappar din man arbetstid då? Ja absolut, några timmar i veckan. Men då får han antingen delegera ut arbetsuppgifter på sitt företag (ja, sånt går oftast om man vill), eller jobba längre varannan dag.

* Kräv att ni ansvarar för hushållet varannan helgdag. Lördagar är din lediga dag. Då tar mannen hand om hushåll och barn, och lagar en fantastisk middag för att uppvakta sin kvinna! ;) Och söndag hans lediga dag.
OBS: Speca bara vilka arbetsuppgifter som ingår, t ex tvätt, städ, matlagning, så du inte står med allt sen på söndagen.

* Kräv att ni delar på vabbningen. För den kommer, så snart ni sätter knatten på dagis...

* Du ser att jag skrivit "kräv" - och det kommer du att behöva göra. För din man kommer vääldigt lindrigt undan med den "traditionella" (läs: gravt ojämställda) arbetsfördelning som ni har nu, och som ni kommer att ha även framöver - om ni inte gör ordentliga förändringar. Du kommer att få ta en fajt för detta.

Men i grunden handlar detta om att din man är en lika viktig förälder som du är, och att ditt arbete är lika viktigt som hans. :)

Därför är det så viktigt att pappan också är föräldraledig, om ens åtminstone några månader. Jag lovar att förståelsen ökar då.

jag är mammaledig just nu med nr 2 och tycker det är rena semestern eftersom hen är så lugn, sover bra på natten och syster är på förskolan. Jag tar hand om hemmet, men detta är endast möjligt pga av att lillan sover mycket och pappan tar barnet en stund när han kommer hem. Efterso han var hemma 6 mån med första barnet så skulle det aldrig falla honom in att klaga om jag inte hunnit med disken. Aldrig.

Att din man jobbar så mycket obekväma tider när ni har ett sådant litet barn tycker jag är obegripligt. Småbarnstiden är så kort, jobba mycket kan man göra sen. Du behöver avlastning. Att då sova så osammanhängande som du gör kommer urholka all din ork och energi. Du måste få vila ut lite

Tack för jättefina förslag av (Man 40)! Roligt att läsa :)

Till de mindre konstruktiva kommentarerna kan man skratta... Att jag hinner med att sitta här kan förklaras med att:

1. Jag klarar av att ha mobilen i ena handen samtidigt som jag ammar min son eller leker med honom på golvet. Lämnar jag rummet för att t.ex ta hand om disken eller duscha så strejkar han däremot.

2. Det är mitt första besök på Familjeliv och att sitta såhär varje dag skulle inte funka men just idag valde jag att prioritera det framför alla hemmasysslor, känns riktigt bra ;)

Ni som inte har egna barn eller själva varit föräldralediga behöver inte kommentera. Som Man40 skriver, den som inte varit hemma med barn kan inte förstå. Jag trodde jag skulle hinna med att jobba några timmar om dagen, haha, fick planera om ganska snabbt.

Visst jag har satt mig i situationen själv, men om alternativet varit att inte skaffa barn så är jag ändå glad för det jag har och min situation. Jag ville bara höra hur andra gör vilket jag fått göra. Tack för det!

Skyll dig själv.

Man 40 har bra förslag.
Vi har delat på alla lämningar o hämtningar och föräldramöten och utvecklingssamtal och vab och skjuts till träning och hämta hos kompisar osv osv (och föräldraledigheten förstås) vilket innebär att vi båda har haft en god löneutveckling, inte halkat efter i karriären och numera kan styra våra arbetstider helt själva och ändå har hämtat barn senast 16

Till skillnad från många kvinnor i min bekantskapskrets där mannen inte kunnat va föräldraledig, inte kunnat vabba, inte kunnat gå på föräldrasamtal, luciatåg, körkonserter, träningar mm...

Och! En av de bästa sakerna är att min man är en sån chef som är en god rollmodell för sina medarbetare, uppmuntrar männen att vara hemma, ser till att ingen frågar "men var är barnet" när kvinnor börjar jobba igen efter 10 månader, inget gnäll vid vabb eller så. För ingen är oumbärlig.