Styvbarn

Vill flickan inte komma till sin pappa mer så är det för att HON inte vill det. Har inget med mamman att göra. Hon är 12 år, stor nog att bestämma själv.

Jag vägrade också att åka till min pappa i den åldern, min mamma kämpade dom en galning för att jag skulle åka.

Så glöm mamman i detta - det är flickans eget beslut!

När min sambo pratar med sin flicka här är det inga problem. När hon kommer till mamman drar hon en helt annan historia varpå mamman ringer och säger att min sambo måste sova på madrass. För mig spelar det ingen roll var han sover men han själv tycker inte det känns ok att sova på madrass. Han tycker han har ställt upp och försökt men inget duger.

Först, mamman har inte ett skit med att göra vilka regler eller hur ni väljer att göra hemma hos er, nästa gång hon ringer, snoppa bara av henne med orden att det där sköter ni själva tack och så lägg på luren om hon inte ger sig.
För det andra tänker jag att i den åldern dottern är så brukar dom själva vilja vara mer på ett ställe, inte för att dom föredrar den ena föräldern framför den andra, utan för att dom har större bitar av sitt sociala liv där dom är mest, kompisar, intressen och så vidare.
Det är inget ovanligt och fullt naturligt, ju större dom blir desto viktigare blir världen utanför hemmet, dom frigör sig helt enkelt som dom ska.
Kan det vara så att dottern här har hittat något att hänga upp det på istället för att behöva stå för att hon faktiskt vill vara mer hos sin mamma?
Hur som helst, jag skulle inte falla till föga och sova på en madrass för att hon vill det, sånt ska inte hon bestämma.
Men jag skulle heller inte strida för att hon absolut måste komma till oss.
Vad mamman gör kan ni inte styra eller påverka.
Men ni kan påverka dottern genom att ständigt påminna henne om att hon alltid är välkommen hem till er, när hon vill och med jämna mellanrum ringa coh fråga om hon inte vill komma till helgen och delta i det ni nu planerar.
Kanske ska ni grilla eller hitta på något annat, inkludera henne då, fråga om hon vill hänga med, var envisa och släpp henne inte.
Förr eller senare kommer hon att komma till er. 

Alltså ett barn på tolv år ska inte bestämma vart pappan ska sova. Punkt! Ger man efter för utpressning så har man betydligt värre problem än att barnet inte vill komma en (lång) period. Hjälper det inte att prata så får man vänta ut barnet. Hon är tillräckligt gammal för att bestämma själv vad hon vill. 

När min sambo pratar med sin flicka här är det inga problem. När hon kommer till mamman drar hon en helt annan historia varpå mamman ringer och säger att min sambo måste sova på madrass. För mig spelar det ingen roll var han sover men han själv tycker inte det känns ok att sova på madrass. Han tycker han har ställt upp och försökt men inget duger.

Sara: Det är ju det som är så svårt att veta. Mamman hävdar att hon inte vågar vara öppen med oss. Idag var i alla fall lilla flickan här efter skolan, blev hämtad av mamman när hon slutade jobbet. Stora flickan fortfarande sur. Suck...