ni mammor som lämnat era män, hur gick det?

Hej.

Jag är 26 år, har två småbarn med min sambo som är 32. Barnen är 1 och 2 år. Vi har varit tillsammans i fem år.

Sen första barnet föddes har han börjat jobba mer och mer. Från tre dagar i veckan, och sen andra barnet kom så har han legat borta på jobb från söndag till fredag varenda vecka. På helgerna går han bl.a ut och festar eller åker bort på andra tillställningar, vilket gör att han kan vara hemifrån i två ibland tre veckor i sträck. Om han är hemma och inte festar en helg så vill han sova till kl typ 11-12 och sen bara ligga på soffan eller gå ut på stan, han har varit i lekparken med dem EN gång och då fick jag nästan tvinga iväg honom dit. Han retas med äldsta barnet. Knuffas och tar nappen, kastar runt med henne fast hon säger sluta och blir ledsen. Ger minstingen stark mat för han tycker det är så kul när hon gör grimaser, sen att hon får ont i magen struntar han i. Han visar aldrig någon uppskattning till mig, tar allt för givet och är ändå aldrig nöjd. Får bara höra hur fel allt är och att jag borde banta och bidra mer ekonomiskt.

Han har gjort slut tre ggr under dessa år men tagit tillbaks mig efter någon vecka. Vi tjafsar jämt, varje dag, om småsaker. Och om jag blir ledsen så säger han att det är mitt eget fel och att jag ska sluta tjura. Förra veckan kom han hem en kväll mitt i veckan pga arbetsbrist. Då gick vi ut på stan och åt mat, och han drack åtta öl så att han vart berusad. Han beställde även drinkar och vin till mig trots att jag inte ville ha. Att dricka alkohol när man är med sina barn är helt emot mina principer. Vi har pratat länge om att separera, och han säger att när han har barnen (vilket då blir varannan helg) så kan de gå ut på restaurang och kröka. Sen kan jag inte förstå hur han kan välja att sitta och dricka öl på restaurang med oss istället för att leka med barnen, när han fick en extra eftermiddag och kväll hemma.

Jag vet inte vad jag ska säga om allt. Helst av allt vill jag fortsätta leva med honom för trots allt så tycker jag om honom oerhört mycket, men samtidigt är han världens största idiot och ibland ångrar jag något så förbannat mycket att jag bildade familj med en sådan jäkla mansgris. Han sa senast ikväll att det inte spelar honom någon roll om jag och barnen flyttar. Men en timme senare kan han prata framtidsplaner som innefattar mig.

Så nu till min fråga, ni mammor (främst mammor men även pappor får såklart svara) som lämnat era partners, hur gick det sen? Ångrade ni er nånsin? Träffade ni någon ny bättre? Ångrade sig partnern att han/hon varit som han/hon varit? Vet att alla fall är olika men det skulle vara skönt att höra om någon har blivit lyckligare efter att ha separerat. Jag är 99,9999% säker på att jag kommer lämna honom. Känns inte som att det finns någon anledning att stanna.