BF maj 2017

Min mage idag, v.26+5. Känns som om detta börjar bli lite jobbigt. Tungt att andas, myrkryp i benen och en diffus kissnödighetskänsla fast jag inte är kissnödig. :(

Så fin du är!
Håller helt med. Samma vecka och dag för mig ju,och nu börjar verkligen magen bli stor och tung.
Haha, jag var överviktig från start och gått upp ca 16 kg. Har inga problem med att vara fet i sig, men är klart ovan vid att vara så tung. Och behövt köpa massa nya kläder i väldigt stora storlekar helt plötsligt.
Min mage för snart en vecka sen nedan,undrar också hur stor den kan bli i slutändan. :D
Här är min mage i v 27. Är i v 28 nu. Jag har också blivit en valross som tar 5 min på mig att resa mig upp från golvet. Foglossningen gör det inte bättre heller.
Usch här kommer ett riktigt gnällinlägg. Jag är TRÖTT! Jag driver ju firma Familjen AB med man och två barn (11 och 8). Och när mamman är trött är det liksom ingen som fattar att man ska hjälpa till lite mer. Mannen hade inte märkt att diskmaskinen borde köras i går kväll när han styrde med kvällsmat. Jag hade gått och lagt mig redan klockan sju för jag hade foglossningar och sura uppstötningar som bara gjorde mig otrevlig. Därför fanns det inga rena frukostatteraljer i morse när jag gick upp och skulle göra frukost till alla. Han skulle iväg på möte både idag och igår en kvart tidigare än vanligt och sket då i att fixa sånt som normalt ligger på honom (väcka barnen, packa dotterns frukt och se till så sonen har sin mobil i väskan). Det kan ses som småsaker men jag gör ALLT annat, tar fram kläder till barnen, tjatar att de ska komma på, gör frukost till alla, gör frisyr på dottern, packar gympaväskor/skridskoväskor/badkläder. Nu var det det där andra med, väcka barnen, skölja frukten och packa den och leta upp sonens mobil med honom. I min värld går man upp lite tidigare om man ska i väg tidigare så att man hinner med det man ska göra, samt att komma iväg.
Detta ledde till att jag var sur och när jag skulle göra frisyr på dottern och hon bara gnällde på mig (slå mig inte i huvudet mamma, sluta prata i örat på mig, måste du prata med Elliot när du borstar mig) så stod jag inte ut längre, utan sa att hon fick gå så till skolan. (utsläppt hår till midjan). Då blev mannen arg på mig och tog över dotterns frisyr. Sonen började gråta för att mannen vrålade åt mig och jag fick ta hand om honom.Till slut stod både sonen och jag och grät, mannen åkte till sitt möte och jag kunde ta ett snack med barnen att mamma är så trött. Jag orkar inte bära bort allas frukosttallrikar från bordet (även mannens gröttallrik var lämnad med äggskal bredvid över hela bordet), barnen släpper pyjamasarna där de står i vardagsrummet, plockar inte bort sina böcker och leksaker och jag fixar det inte längre! Mina stackars barn fick dåligt samvete fast jag egentligen känner att det är fadern jag måste prata med. Jag jobbar fasen heltid. Hämtar och lämnar barnen fyra dagar i veckan. Har hela ansvaret för deras läxor. Det mannen gör är middagen. Jag gör tvätt och städ, och gör jag det inte blir det inte gjort. :(
Mitt i mitt humörutbrott får jag näsblod och får trycka upp en vadd i näsan när jag åker till jobbet. Vet inte vad som skulle hjälpa, kanske borde jag gå ner i tid, men då blir det så lite pengar ju. :( Vill bara vara mitt vanliga glada jag!
Men usch vad tråkigt och jobbigt! Känner så med dig.
Min man var lite så för några veckor sedan, tills jag blev riktig dålig och sängliggande, då fattade han och började göra allt hemma. Dom verkar liksom inte fatta!! Otroligt i mina ögon. Mitt förslag är att du sätter dig ner med honom vid en lugnt tillfälle där,du berättar hur du mår och att om du ska orka måste han ta mer ansvar!
Jag hoppas de hjälper för så där kan du inte ha det om du ska hålla ihop <3[/quo
[quote=77461439][quote-nick]Bäbiiiis skrev 2017-03-02 12:19:01 följande:[/quote-nick]Att gå ner i tid innebär ju tyvärr ofta att man istället få ta mer av hushållsarbetet och kanske även att det blir stressiga på jobbet beroende på vad man har för jobb. Men nu gör ju du redan det mesta hemma så kanske skulle det ge lite vila till dig. Annars kanske mannen kan gå ner i tid och hinna hämta barnen, städa packa väskor m.m.
Prata med honom om hur du mår. I v 8-12 kände jag mig ofantligt trött och utsliten. När min man väl förstod det efter att jag brutit ihop och börjat gråta och uttryckt att jag var rädd att bli utbränd kunde vi omfördela uppgifterna lite. Jag fick då lämna på förskolan istället för hämta vilket även innebar en lugnare morgon för mig med långfrukost ihop med sonen och att mannen fick ansvara för att handla o laga mat under tiden jag jobbade. Det blev stor skillnad och sen när jag var piggare kunde vi byta tillbaka.
Sen tycker jag det är ok att sänka kraven lite när man är gravid o trött vad gäller städning och matlagning etc. Kanske kan gröt o ägg bytas mot yoghurt o macka de dagar du har mycket annat att fixa. Gör det så enkelt som möjligt för dig själv.
Nu börjar det faktiskt närma sig på på riktigt... mindre än 10 veckor kvar, Gaaaah
Önskar bara så innerligt att denna tös kommer på BF eller straxt innan, var sååå jobbigt att gå över tiden..
Nu har jag varit hos BM i vecka 30 (29 säger hon för hon räknar fulla veckor). Allt bara bra! Känner mig som värsta friskus fast jag är 38 år.
Vikt 66 kg (+8 sen inskrivningen)
HB: 122 (får dra ner på multivitaminerna till en om dagen och behöver inte bli nervös om jag glömmer järnet ibland)
Snabbsocker: 4,3
Fosterljud: 132
Urinprov: u.a
Blodtryck: 120/80
Bebisen ligger med huvudet uppåt och fötterna nere vid urinblåsan (tell me about it). Ingen fara än då livmodern är rätt så stor (tredje barnet då är den van att tänjas ut och växer snabbare sa bm.) och det finns bra med plats för min lille kille att vända sig än.
Kändes rätt härligt. Hade dessutom med mig hela familjen, så nu har de båda syskonen fått höra lillebrors hjärtljud.