Bostadskrasch?

Jag har ingen direkt uppfattning om framtiden men vi har några goda vänner som tänkte som du, för 10 år sedan.

Vi köpte då vårt hus för 2 miljoner med mannen i den familjen trodde hela och tror tiden att kraschen snart kommer så de har aldrig velat köpa. Så nu bor deras familj med tre barn i en för trång lägenhet och väntar fortfarande på kraschen...

Värdet på vårt hus har under tiden stigit till ca 3,5 miljoner, så för oss spelar det inte så stor roll om priserna skulle gå ner en del.

Det viktigaste i historien är väl att både vi och vännerna har stabila, fasta löner och klarar de kostnader vi har. Skulle vårt hus sjunka i värde så skulle det teoretisk sett vara trist, men vi vill ju bo här oavsett och är tacksamma att vi får bo här med små barn.

Sen kan ju alltid livet ändra sig, och någon bli långtidssjukskriven eller arbetslös och då kan det ju hända att vi skulle få sälja, men då har vi fått bo bra medan barnen var små.

Jag tänker att man ska välja att bo på ett sätt som gör att man klarar av sina månadsutgifter men samtidigt trivs.

Tänk om kraschen kommer, men inte förrän 2030, orkar du då har väntat på husköp ända tills dess?

(och min amatöruppfattning är nog inte att det kommer någon bostadskrasch i storstadsregionerna inom 4-5 år, och då pga av att det finns så stor efterfrågan, stor inflyttning och för lite byggande). 

Jag har ingen direkt uppfattning om framtiden men vi har några goda vänner som tänkte som du, för 10 år sedan.

Vi köpte då vårt hus för 2 miljoner med mannen i den familjen trodde hela och tror tiden att kraschen snart kommer så de har aldrig velat köpa. Så nu bor deras familj med tre barn i en för trång lägenhet och väntar fortfarande på kraschen...

Värdet på vårt hus har under tiden stigit till ca 3,5 miljoner, så för oss spelar det inte så stor roll om priserna skulle gå ner en del.

Det viktigaste i historien är väl att både vi och vännerna har stabila, fasta löner och klarar de kostnader vi har. Skulle vårt hus sjunka i värde så skulle det teoretisk sett vara trist, men vi vill ju bo här oavsett och är tacksamma att vi får bo här med små barn.

Sen kan ju alltid livet ändra sig, och någon bli långtidssjukskriven eller arbetslös och då kan det ju hända att vi skulle få sälja, men då har vi fått bo bra medan barnen var små.

Jag tänker att man ska välja att bo på ett sätt som gör att man klarar av sina månadsutgifter men samtidigt trivs.

Tänk om kraschen kommer, men inte förrän 2030, orkar du då har väntat på husköp ända tills dess?

(och min amatöruppfattning är nog inte att det kommer någon bostadskrasch i storstadsregionerna inom 4-5 år, och då pga av att det finns så stor efterfrågan, stor inflyttning och för lite byggande). 

Jag köpte en bostadsrätt för 15 000 för 25 år sedan. Mina grannar hade då betalat 2-300000 för sina lägenheter... Jag sålde med god vinst under uppgången. Idag är samma bostäder värda många miljoner. Min bror löpte några år innan dess en liten brf för 130000. Priserna rasade och han träfade sin fru, de köpte hus. Han fick 10000 för lägenheten. De betalade 350000 för huset. Idag säljs liknande hus för 2 800000-3 300000. Det är alltid en risk men man måste även bo någonstans.

Precis som du säger så går det ner så går det även upp över tid.

Även om priserna går ned så förlorar man heller inget föränn och köper man nytt i samma marknad så köper man  när det är billigt.

Alltså säg att bopriserna generellt skulle rasa med 50%. Innebär inte det att endast de med en belåningsgrad < 50% kan byta bostad då?

Fast precis som TS skriver (nedan) så gäller det att se till att man har egna pengar kvar efter ett ras så att man inte måste sälja och står kvar med ett lån efter försäljningen.

Det är alltså bra att inte ligga på sin absoluta marginal vad gäller kostnaderna. Du vill kunna klara en ränteuppgång. Jag räknar dock själv med att räntan kanske max uppgår till 6%. Det viktiga är att inte tvingas flytta pga höga kostnader utan du vill kunna rida ut en eventuell värdeminskning så att du klarar av att köpa nytt i samma marknad om dina behov ändras.

Man har pratat om det de sista fem åren. Ändå höjs fastighetsvärdena. Ingen kan sia om framtiden så det är bara att köra på :)

Med det nya amorteringskravet har ju bostadsmarknaden mättats något.... Svårt att säga vad det blir för effekter av det på lång sikt. Hade jag varit du hade jag avvaktat till nästa år. 
24finans.se/bostadsmarknaden-har-tappat-takten-efter-amorteringskravet/

Priserna har mättats i städer men ökat ofantligt i förorter. Mitt boende gick upp 50% i värde på ett år då köpstarka inte hade råd med stan längre och sökte sig till närbelägna orter

Ska man diskutera skuldsättningsgrad (skulder i relation till inkomst) ska man också nämna hur mycket folk faktiskt sparar. Många förräntar sina pengar istället för att amortera så mycket. Om räntorna höjs kan man engångsamortera. Att bara diskutera skulder ger ingen komplett bild.

jJag upplever att olyckskorparna sitter i hyreslägenheter och leker dystra makroekonomer.

5år??? Man har pratat om det i minst 31år då jag köpte min första insatslägenhet, säkert länge innan dess också.

Det är ofta avundsjuka personer som inte äger sitt boende som tjatar om det. Det har varit 2 dippar på marknaden, men priserna har snabbt ökat igen.