• Anonym (Anonymmamma)

    Mina barn fick lvu

    För 9 månader sedan tog socialen mina två barn. Anledningen var att det var rätt stökigt hemma med massor av bråk mellan mig och min sambo. Vilket ingen av oss är stolta över. Under dessa månader har vi varit på par terapi ett flertal gånger vilket har gjort vårat förhållande så mycket bättre och starkare. Dessa 9 månader har varit så hemska och jobbiga men vi är mot rätt håll. Ett av mina barn är på väg hem igen och mitt andra kommer va placerat ett tag till eftersom pappan (har barn med två olika) vägrar sammarbeta och få hem honom igen. Ni som har barn med placering med lvu kan läsa min blogg där jag skriver om min kamp att få hem mina barn igen, mina umgängen och hur jag mår i allt detta.

    www.nattstad.se/alexsandraolsen

  • Svar på tråden Mina barn fick lvu
  • Anonym (Favorisera aldrig ett barn...)

    Har läst din blogg nu.. får lite känslan av att du favoriserar din dotter nått otroligt.. tex inlägget om att du saknar henne o missar hennes utveckling mm.. inte ett ord om Hugo? Tycker nog du borde sakna o vilja följa o få hem båda barnen? Tänk när han blir stor o själv kan läsa din blogg o ser alla inlägg om Pamela :(

  • Anonym (Anonymmamma)

    Hej! Detta har jag hört flera gånger och jag vet själv om detta. Vilket jag jobbar på. Det har blivit bättre om man kollar bakåt i tiden. Jo han växer och jag skäms över att jag inte känner samma sak för honom som jag gör för min dotter. Så tack att du påminde mig och för dina ord :)

  • Anonym (Favorisera aldrig ett barn...)
    Anonym (Anonymmamma) skrev 2016-09-27 08:46:47 följande:

    Hej! Detta har jag hört flera gånger och jag vet själv om detta. Vilket jag jobbar på. Det har blivit bättre om man kollar bakåt i tiden. Jo han växer och jag skäms över att jag inte känner samma sak för honom som jag gör för min dotter. Så tack att du påminde mig och för dina ord :)


    Men vad är det som gör att Du älskar dottern mer än sonen? Tror du att sonen känner av detta? Sett att du skrivit bl.a. att han blir ledsen o besviken om du inte sköter umgänget men sköter du inte umgänget med honom då? Läste oxå att du aldrig missat ett umgänge med dottern. Varför vill DU inte få hem din son,? Det hans pappa gjort är inget han rår för o vill bara bli älskad för den han är. Bra dock att du vet om det o därmed kan Jonna med det för det är aldrig nånsin ok att favorisera ett barn o framförallt inte när båda bor borta... kämpar för ens barnet men inre det andra? :(

    Tycker ärligt du ska gå till en psykolog p reda ut varför du känner som du gör för din son då de lan påverka er relation o anknytning..
  • Anonym (Kvinna)
    Anonym (Favorisera aldrig ett barn...) skrev 2016-09-27 11:41:00 följande:
    Men vad är det som gör att Du älskar dottern mer än sonen? Tror du att sonen känner av detta? Sett att du skrivit bl.a. att han blir ledsen o besviken om du inte sköter umgänget men sköter du inte umgänget med honom då? Läste oxå att du aldrig missat ett umgänge med dottern. Varför vill DU inte få hem din son,? Det hans pappa gjort är inget han rår för o vill bara bli älskad för den han är. Bra dock att du vet om det o därmed kan Jonna med det för det är aldrig nånsin ok att favorisera ett barn o framförallt inte när båda bor borta... kämpar för ens barnet men inre det andra? :(

    Tycker ärligt du ska gå till en psykolog p reda ut varför du känner som du gör för din son då de lan påverka er relation o anknytning..
    Kan bara skriva under på detta.

    Sköt umgänget med båda dina barn.
  • Anonym (Anonymmamma)

    Jag pratar med en psykolog redan. Som jag skrev innan så har det blivit bättre. Det är jobbigt att jag känner så och det är inget som jag är stolt över. Allt sjukt som hans pappa har gjort mot mig, det lägger jag på min son. Vilket är fel, jag vet.. Men jag vet inte ens själv hur jag ska sluta tänka så... :(

  • Anonym (Anonymmamma)

    Jag är liksom rädd när jag umgås med min son.. Vilket också är fel. När jag tittar på min son ser jag hans pappa och det blir automatisk att jag vill ta avstånd. Men jag träffar honom. Var med honom senast igår och han kommer hit på lördag igen. Jag vill ju va med honom men mitt huvud säger nej... Och sen älskar jag honom, det gör jag.

  • Anonym (Favorisera aldrig ett barn...)

    Fast tyvärr, din son börjar bli stor nu o börjar förstå saker så mkt mer än du kan förstå, och vad hans pappa gjort är aldrig någonsin hans fel.

    Han är ett oskyldigt litet barn som behöver sin mammas fulla kärlek!

    Det kan faktiskt vara skadligt för honom att DU känner som du gör gentemot honom.. Tydligen så gav inte psykologhjälpen så mkt eftersom du fortfarande känner så som du känner..

    så mitt förslag är fortsatt psykolog kontakt och ta kontakt med bup o köra raka ärliga kort så kan dom hjälpa er i eran relation..Finns många möjligheter för DIG att söka hjälp så du kan förändra synen du har på din son, medan de inre finns nånting för honom att göra mer än att törsta efter din kärlek o omtanke. Din rädsla/ditt ogillande lyser igenom o han är den första att märks detta!!

    Det är du som är den vuxna o måste agera, för din sons skull!! Så ta genast kontakt med bup o soc så kan Du få de du behöver för att slippa känna såhär.. du kan förändra dina känslor, han kan inte förändra sig själv...

    Men om de beror på sonens pappa som du säger så borde du ju ogilla din dotter oxå eftersom ni bråkade så mycket du o din nuvarande sambo att de valde art tvångsplacera henne oxå. Man kan aldrig lägga över problemen på sina barn.. din son behöver dig mer än nånsin nu när hans pappa inte ens träffat han en enda gång.. tänk vad åtsidosatt han måste känna sig ju längre tiden går o om dottern får flytta hem men inre han för att mamma inte vill??

  • Anonym (asdf)
    Anonym (Anonymmamma) skrev 2016-09-18 23:01:10 följande:

    För 9 månader sedan tog socialen mina två barn. Anledningen var att det var rätt stökigt hemma med massor av bråk mellan mig och min sambo. Vilket ingen av oss är stolta över. Under dessa månader har vi varit på par terapi ett flertal gånger vilket har gjort vårat förhållande så mycket bättre och starkare. Dessa 9 månader har varit så hemska och jobbiga men vi är mot rätt håll. Ett av mina barn är på väg hem igen och mitt andra kommer va placerat ett tag till eftersom pappan (har barn med två olika) vägrar sammarbeta och få hem honom igen. Ni som har barn med placering med lvu kan läsa min blogg där jag skriver om min kamp att få hem mina barn igen, mina umgängen och hur jag mår i allt detta.

    www.nattstad.se/alexsandraolsen


    Har ni hunnit på terapi ett flertal gånger på nio månader. Bra jobbat. Eller nåt.
  • Anonym (J)

    Jag tror tyvärr hennes son kommer växa upp och fatta att mamman inte älskar honom och det kommer göra att han känner förakt för henne. Tänk alla trådar som finns här på FL som vuxna har skrivit som handlar om att de vet att deras föräldrar alltid älskat det ena syskonet mer än en sjölv. Fy fan vad det sabbar ett barns självkänsla. En mamma ska älska barnet över allt annat, han kommer växa upp och känna sig värdelös. Bättre att låta honom växa upp i familjehemmet och ha dom som sin familj, de har åtminstone vett att behandla honom som han förtjänar.

    Och ts tänk på vad du skriver på nätet. Du är inte anonym.

  • Anonym (J)

    Har för övrigt print screenat dina svar här i tråden och några inlägg på bloggen. Har ju ditt namn och allt pga din blogg bara så du vet. Och nej detta är inget hot men det är klart soc måste få veta.

Svar på tråden Mina barn fick lvu