Mina barn fick lvu

Det är de sista jag vill att han ska känna..

Men vet du hur det uppkom? Alltså när/varför du inte kände lika starkt för sonen? Var det pga nåt särskilt?

För han kommer ju känna och förstå att det görs skillnad på honom och systern. Barn är inte dumma. De snappar upp sånt. Även systern kommer se skillnaden.

Därför borde du jobba med detta inom dig, för det är bara dina egna känslor och tankar som kan/ska förändras. Sonen ska inte behöva vara annorlunda för att bli ovillkorligt älskad.
Det jag undrar är om du har älskat honom 100% förut, och isf varför det avtog, eller om du redan från start hade svårt att ta till dig sonen?

Det bedrivs verksamhet för att föräldrar och spädbarn ska kunna knyta an till varandra på ett bra sätt. Kanske kan du och din son delta i något liknande?

All bråk med hans far och gjort att jag har tagit avstånd. Men som jag skriver så börjar det bli bättre. Efter min son blev placerad har vi kommit varandra närmare :) Så det går framåt!

Och idag ska han sova här för första gången på ett är. Jätte lycklig grabb här hemma just nu!

Ett år? Placerades han inte o december? Roligt iallafall i hoppas du är lika lycklig som honom :)

Nästan ett år då :) Jodå det är jag allt :) Annars skulle jag inte ha honom sovandes här :)

Jag kan inte låta bli att tycka att det är sorgligt hur du hänger ut din son på internet. Förstår du att han alltid kan gå in och läsa detta? Att hans mamma kämpar med sina känslor för honom? Hur kan man vilja göra så mot sitt barn :(.

Tur du är perfekt :)

Perfekt? Så man är perfekt om man inte tycker att det är ok att öppet på nätet skriva att man har svårt med sina känslor för ett av sina barn?

Hur fan tänker du nu? Tycker du resonerat rätt moget och vettigt tidigare i tråden men nu rasade verkligen den bilden av dig.

Stackars barn.

Mina beslut. Om detta stör dig behöver du inte läsa :)

Dina beslut. Som kommer påverka dina barn mer än du tror. Tycker du inte att dina beslut skadat dom tillräckligt?

Ett tips: man behöver inte skriva ALLT på internet. Om du nu har börjat se till dina barns bästa som du hävdar att du gjort borde du ta till dig det rådet.

Det är inte sunt någonstans att som icke anonym sitta och skriva att man inte älskar sitt ena barn som man älskar det andra. Det är inte ett normalt beteende.

Genom att du gör så serverar du din son psykisk ohälsa på silverfat i vuxen ålder. Känns det ok för dig?

Ta till dig istället för att svara tillbaka med omogna kommentarer.