Vad tycker ni om denna metod som uppfostran? Obs lång text( ej jag som skrivit texten)

Funkarbdet för henne och hennes familj så är det bra för dem. Funkar inte en annan familjs liv, där barnen är som hon uttrycker det "i förarsätet", så får de kanske se över det och gär en förändring, men hennes maktordning kommer inte att passa alla.

Jag som barn hade mycket mer integritet och behov av självbestämmande, såväl som ensamtid, än vad min syster hade.

Våra föräldrar hade alltid en självklar "överroll" om man vill kalla det så, men jag "utmanade" definitivt deras makt i vissa frågor som rörde mig själv... om jag inte trivdes i ett klädesplagg protesterade jag mot att behöva bära det. När jag inte var trött på kvällen och se sa att jag skulle gå och lägga mig så protesterade jag. I vissa fall vann de - när det handlade om saker som jag inte förstod fullt ut och de visste bättre. Ibland vann jag. I läggdagsfrågan argumenterade jag exempelvis att jag alltid gicl och la mig av mig själv när jag väl blev trött, även om det pågick något roligt just då (det fanns flera tillfällen det hänt), och att jag var lika trött på morgonen oavsett om jag la mig 20 eller 21, samt vilket obehag det innebar att behöva ligga i sängen och vända och vrida på sig när man inte kan somna. Inte i precis de ordalagen, men ni förstår.

Jag utmanade maktbalansen genom att utmana deras förordning, och gemensamt kom vi fram till en ny lösning. Jag förstår inte hur det Inte kan fungera så när barn växer upp?

Då måste de föräldrarna ständigt förekomma sina barn! "Förresten, nu när du fyllt 11 får du vara uppe till 21"... eller?