Vi som inte arbetar - vad gör vi om dagarna?

Har hund så jag aktiverar mig med den; promenader, gos. Sköter hushållet, lagar/bakar spektakulära grejer, går på stressrehabilitering 2 h/veckan, lunchar med vänner. Tränar. Har alltid något ärende att göra typ kemtvätt, skräddare, hämta ngt paket, gå till sjukgymnast/naprapat, shoppingärenden, surfar runt och läser intressanta grejer på nätet, organiserar något hemma.

Sitter verkligen inte och rullar tummarna. Folk verkar tro att man sitter hemma och degar om man är arbetslös/sjukskriven men inte jag! Är fan lika stressad och uppe i varv som när jag jobbade.

Om jag absolut inte hade något att göra och hade svårt att få dagarna att gå så hade jag tagit bussen till ngt naturreservat med min hund och promenerat. Det fyller många timmar.

Jag är sjukskriven. Nej jag tror de som faktiskt bara degar hemma har tråkigt men jag håller ju mig sysselsatt och det är saker jag trivs med. Ibland blir det tom för mycket, tex ärenden och så och att balansera med göra ingenting-tid då jag har stressproblematik i bagaget. Någon gång kan jag vilja ha mer sällskap men har haft nästan för mycket av den varan på sistone också.

Jag förstår tanken med att bidra till samhället men vet inte om jag tror på det på det sättet som de flesta menar det. Jag tror man behöver en plats där man gör nytta men det måste inte innebära raketforskning. Jag gör nytta när jag lämnar sambons kläder på kemtvätt även om det inte bidrar till samhället på något sätt. Att jag tänker såhär kan visserligen ha att göra med att min förmåga att bidra är nedsatt för tillfället pga utmattningssyndrom och precis som det då brukar funka så är vissa enkla uppgifter tillräckligt utmanande. Sen handlar det också om att göra nytta där man behövs som bäst och är det för tillfället koncentrerat till ens eget välbefinnande så är det så det ska vara.

Man kan resonera kring allt men en sak är säker - jag har väldigt sällan tråkigt. Har jag det så är det antagligen välbehövt. Dock kan jag någonstans känna mig lite "vid sidan av" men det handlar inte om prestationer utan mer att det inte blir tex några julbord med något jobb för min del (sa upp mig i samband med sjukskrivningen) och liknande. Gemenskapen helt enkelt.

Det är det som jag menar att jag inte gör. Därför tror jag att man inte behöver känna att man bidrar till samhället för att må bra utan man behöver bara ha en plats, ett syfte. Annars säger man ju per automatik att tex hemmafruar skulle må dåligt och känna sig utanför. Men de bidrar ju på sitt sätt. Jag behöver inte bidra till högre makter för att må bra. Jag ser värde i det lilla.

Det kan ju vara så att vi känner olika inför detta för att du hade arbetsförmåga under din arbetslöshet. Det har inte jag under min sjukskrivning.

Jag spenderar den mesta tiden i soffan hemma hos min före detta. Jag trivs inte så bra vart jag bor nu och vi är vänner så man kan sägs att jag har två hem jag växlar mellan. Ibland men inte ofta träffar jag andra vänner också. Annars består min vardag av möten och några möten till. Är sjukskriven så det är läkar-psykolog och soc möten

Det är tråkigt.