Studera med barn, erfarenhet?

Jag fick min son för 2,5 år sedan som student på läkarprogrammet. Det finns flera i min klass som pluggar med barn och det går bra för dem också. När man har barn och pluggar gäller det bara att vara mer organiserad och effektiv med sitt pluggande (vilket jag anser nästan kommer automatiskt). Har man dessutom en stöttande partner (drömmen är med flexjobb, det har dock inte min sambo) som kan dra det tyngsta lasset med barnen under tentaperioder och om det måste vabbas när du har obligatoriskt i skolan så går det alldeles utmärkt. Jag upplever att man kan bestämma lite mer över sin tid som student vilket är superbra om man vill kombinera det med barn.

Det har varit lite tuffare nu det senaste med nästan 100% obligatorisk närvaro i skolan vilket gjort att min sambo (och Vs mormor och morfar) fått sköta vabbandet nästan helt själv. Dessutom har jag fått dras med ständigt dåligt samvete för att dagarna ibland blir sena på föris men jag skulle inte byta bort min son och mammalivet mot något. Livet blir så mycket mer innehållsrikt och spännande med barn och sen Vincent föddes har jag inte kuggat en enda tenta!!

Nu sparar vi järnet och planerar så smått inför försök med ett syskon framåt sommaren som alltså kommer leda till ännu ett litet uppehåll i studierna. Kommer säkert bli tufft men jag känner att tiden aldrig kommer vara optimal att skaffa barn, särskilt inte när det gäller mitt kommande yrkesval. Varför då vänta bara för väntandets skull?

Lycka till och du är mer än gärna välkommen att ställa frågor till mig! Kram