Stanna kvar efter 4 års otrohet. Någon mer?

Du verkar väldigt bitter på kvinnan ifråga istället för din man? Det är väl din man som är slampan som bedragit sin familj, kvinnan kan väl knappast lastas för att din man stoppar in kuken i någon annan än sin fru? 

Det kanske låter hårt men jag tror du måste inse att det är din man som är ett svin. 

Du skriver att han "gjort slut med slampan". Fullt förståeligt att du är sårad, förtvivlad, förbannad osv men visa lite värdighet och spar okvädesorden för din man. Om du stannar eller ej är omöjligt för någon annan att råda om men oavsett så kommer det alltid att finnas villiga kvinnor. Du kan svåreligen skuldbelägga det egna könet för att du råkar vara gift med en manlig slampa, som är fullt kapabel att leva dubbelliv i fyra år dessutom.

Tack för att ni som varit med om samma sak delar med er! och för alla andra svar.

De senaste dagarna har varit skittuffa! Först verkade min man som vanligt igen, då tycker jag det är jättekonstigt hur han så lätt bara kan komma in i vanliga gängor. Han åker till jobbet och går in för det. Fattar han inte vad han gjort?
Sen märkte jag att han mådde skit, då tycker jag att det är konstigt hur han inte kan ha förstått att allt ska bli skit av det han gjort och så blir jag arg för det.

Han är snäll och lyssnar på mitt ältande. Men räcker det? Jag försöker hålla mig någorlunda lugn. Ja, jag hör hur jag själv låter! Försöker göra allt för att han ska stanna. Jag vill så gärna att det ska vara vi, vi och barnen. Det gör så förtvivlat ont! Jag håller allt inom mig, egentligen är det bara när jag skriver här som jag vågar snudda vid tanken att jag kanske gör fel...

Därför är det också svårt att läsa vad ni skriver. Jag vet ju någonstans att ni har rätt men jag vill inte att det ska vara så. Jag vill att vi ska klara det här. Han är väldigt bra på att prata och argumentera. Ibland undrar jag om han manipulerar mig på något sätt... JA kommer ni säkert säga nu men jag vet faktiskt inte. Jag vill väl tro honom helt enkelt.

Jag ska inte kalla henne slampa mer, jag håller med om att det är fult. Men patetisk människa är hon iafl! Jag är så arg på henne! Rationellt vet jag ju att hon inte kan ha gjort något som min man inte var med på. Och jag är arg på honom också. Men det är väl enklare att ta ut ilskan på henne. En flykt...

Jag vet ju allt det där egentligen. Men jag ljuger väl för mig själv... för jag känner fortfarande att jag vill kämpa för oss.

 

Jag undrar också hur han egentligen har kunnat göra det? Hur kan han ha levt med mig i så många år utan att säga något? Hur kan han leva med det?

Så den andra killens fru tog tillbaka honom? Känner mig nästan manisk på att hitta någon som känner som jag. Fast det är väl bara för att försvara mig själv.

Jag lider med dig och jag borde väl inse att det med stor sannolikhet kommer hända igen. De jobbar kvar på samma ställe och det har funnits starka känslor. Hur kan jag tro att de kan hålla sig ifrån varandra?

Lindrigt undan har han verkligen kommit! Och det kan göra mig arg också. Jag vill att han ska lida som jag. Men ändå vill jag att det ska återgå till det normala.

Jag hör ju själv hur jag talar emot mig själv hela tiden. Men jag kan inte rycka upp barnen.

Det har jag frågat min fru också, många gånger! Hon var dessutom svartsjuk på mig  och fick mig att avstå AW med jobb och sådana saker. Detta alltså samtidigt som hon om min vän hade ett förhållande!
Jag har brottas med med detta varje dag i 20 månader nu. Försökt att förstått och försökt begripa, men det går ju inte.
Den simpla tragiska sanningen är ju att hon gjorde det för att hon/dom inte respekterade mig. På nåt sätt blev jag så förminskad och tagen för given och självklar så att de efter ett tag inte brydde sig övht. Ungefär som man tar en hund för lika självklar. Hunden kommer alltid att vara kvar. Men sticker hunden iväg och nosar på nåt och inte kommer då jävlar!!!
Det är tufft!
Den molande smärta du känner nu kommer snart att övergå till nånting annat tror jag. Du kommer snart att bli förbannad och känna dig kränkt och förnedrad och nånstans där kommer du att tappa din respekt för honom.

Din kille däremot kommer nog ( precis som min fru) att vara världens bästa kille. Nu vill han visa vem han är, nu vill han visa att han är annorlunda. Nu har han minsann lärt sig vad som är viktigt här i livet och han kommer aaaaaaaaaldrig igen att bli "den där männsiskan" igen.
Du vill så gärna tro honom, kanske är han det eller kanske är han det inte?
Men du kommer aldrig att lita på honom igen även om det känns så när han säger dom där orden.
Fyra år av svek är en jäkligt lång tid! Tänk på allt ni sagt och gjort  till/med varandra under denna tid. Vad tycker du om denna tid nu?

Om du vill fortsätta med din kille och ge det en chans att kanske kunna repa sig så tycker jag att du ska ge ett ultimatum! Ge honom tre månader att byta jobb.
Om du tänker dig in om det var nån annan som skrivit det du nu säger.
Skulle du tycka att det var normalt att dennes kille åker och jobbar med sin älskarinna.
fy fan vad sjukt!

Ett grund krav är att han inte får tilltala den där horan något mer eller ge henne någon som helst uppmärksamhet.

Din man kommer stå i en slags skuld till dig som han aldrig kommer ur- har sett liknade exempel på äldre personer där sveket kommer många år tidigare men "sveket, skulden" kommer bestå och man får leva med det om man fortsätter tillsammans.

Har tyvärr inget konkret råd, blir fan ledsen att läsa historien.
Lycka till oavsett beslut.

Hej TS. Jag har bedragit min sambo på liknande sätt och tänkte att det kanske skulle kunna vara bra på något sätt för dig att jag skrev här, om du vill fråga något eller så.

Jag mår oerhört dåligt över vad jag har gjort, ångrar mig och försöker ta varje tillfälle att ta ansvar för det och därför vill jag stå för det här, speciellt om det kan hjälpa dig på något sätt.

Kortfattat så har jag varit ett otroget svin. Jag och min sambo träffades när vi var väldigt unga, ännu inte myndiga och nu är vi närmare 40. Vi har alltså varit ihop väldigt länge. Han har varit den perfekt trogna sambon men jag har varit motsatsen. Jag har haft två 'otrohetsrelationer' som varat i månader och dessutom varit otrogen vid ett enstaka tillfälle med en tredje och haft känslor för en fjärde under en längre tid.

Det senaste var ungefär ett år sedan. Jag vill verkligen vara trogen nu och försöker göra allt för att bli en bättre människa och försöker göra allt för min sambo. Det kommer troligtvis inte att räcka och det lutar mer och mer åt att vi kommer gå isär men jag kommer fortsätta kämpa tills han bestämmer sig. När jag ser tillbaka fattar jag inte hur jag kan ha så kallblodigt ljugit och bedragit. Det är så sjukt beteende och jag har både förstört våra liv och vårt förhållande.

Fråga gärna vad du vill. Jag kommer svara helt ärligt. Efter första gången jag hade otrohetsaffären som avslöjades så var jag inte helt ärlig mot min sambo. Det kanske inte din heller är... men jag kommer vara det.

Hur resonerar du nu om din man säger att även han vill vara med andra kvinnor?
Skulle du vilja skilja dig då?