Tradolan- nu nollat jag!

Vi har haft tur och inte fått hit någon duktig person som tror smärta är bara att stå ut med.
Men de kan återkomma när de haft en smärta som ligger på en nia och varaktigt en nia.
Så kan vi ta en sådan diskussion igen.

Sen är det vanligt med de som nu får din erfarenhet, att de minsann ska berätta att de inte behöver några sådana här tabletter och det finns alvedon, treo eller ipren att ta istället.
Men ska tillägga det tror jag inte sker med dig, dock om det kommer upp så varnar jag folk för varaktig konsumtion av dessa mediciner.
Och just att det är jobbigt att sluta med, och de problem som kan följa om man inte slutar.

Själv har jag lagt min kraft på att hjälpa de som verkar behöva hjälp och vill ha hjälp, och gör detta förutsättningslöst, då arbetet ska göras av den som tar dessa mediciner.
Och funnit den synen och utan stigman har hjälpt bäst.
Och det är ett antal man har slussat igenom på detta område nu, och fått kontroll över sin konsumtion av opioider.

I USA har man en gigantisk epidemi av opioider, där läkare skriver ut av rätt anledning.
Men så fastnar patienten i ett beroende, och till slut tar läkaren bort medicinen och det är här problemen startar.
I börjar försöker dom få tag i oxy(vilket är en av de vanliga här), vilket gjort att priserna är löjliga på gatan på oxy.
Sen när pengarna börja sina så går de över till nån sorts heroin, då heroinet är så mycket billigare.
Detta drabbar samtliga demografiskt, i nån stad var 50% missbrukare.
Enda ställen man ser en stagnering/minskning, är i de delstater som har legaliserat eller har frikostig medicinsk cannabis.

Klyban: Vad intressant- och fruktansvärt! Och också himla trist (dumt uttryck här men hittar inget bättre) för morfin och varianter av det är ju ofta oerhört effektivt mot smärtan. Synd att beroendet är så svårt.

Ja, har läst flera såna trådar. 'Nu har jag börjat med yoga och behöver bara en alvedon då och då'.... Eller så har någon styrketränat bort smärtan. Eller gått på kurs och lärt sig mindfullness så nu är smärtan borta.

I mitt fall har jag ingen smärta längre. Opererades, hade ont, läkte. Skulle jag få tillbaka min hjärntumör så måste jag nog ta dessa eller någon variant igen vare sig jag vill eller inte, det var liksom inte en smärta man kunde bita ihop och uthärda. Men än så länge ser set bra ut och jag är smärtfri. Och då vill jag också vara fri från tabletterna. Jag som aldrig ens provat att röka, alltid tänkt på min hälsa, ätit lagom med socker och tränat och 'skött mig'. Så fastnar jag på detta....

Men som sagt, nu är det slut med det. Men det är en liten sorg. Tror att jag länge kommer sakna den lyckokick som dessa tabletter gav mig. Just nu känns livet lite platt. Men försöker tänka att det är mina serotoninnivåer som blivit uppfuckade och som behöver läka. Och jag räknar med att det kommer ta lång tid.

Heja heja, TS!

Svara: Men jag menar att Tradolanet gav mig den lyckokänslan under hela tiden jag tog den. Verkar funka så på vissa. Tog inte bara bort smärtan utan gjorde mig gladare, mer energifull, mer positiv och uppåt. Det var därför jag fortsatte ta Tradolan i flera månader efter att min egentliga smärta efter operationen var borta.

Det är den 'lyckokänslan' jag saknar nu när jag inte längre tar Tradolan. Livet känns liksom lite tristare.

Frappez: usch, jobbigt! En fråga: när kände du att serotoninet i hjärnan började balanseras upp? Eller tydligare: när började du känna dig glad igen? Eller är du fortfarande på väg dit, kanske var det inte så länge sedan du slutade?

Jag hade samma problem som dig efter Tradolanet. Mina serotoninhalter blev aldrig normala igen så jag behövde börja med anti-depp mediciner för att orka med livet igen.

Men hellre dom medicinerna än Tradolan.

Så nu är allt helt ok.

Depp: Håller med. Tack för svar. Får se hur det blir för mig.

Snart dags för natt nr 4 och plötsligt känner jag mig helt opeppad. Vill bara ge upp. Sluta vara så dj-la käckt positiv. Troligen pga att denna dag varit tung, både rent fysiskt (av ATn) och känslomässigt. Har varit känslosam och bara åt det negativa hållet. Har gråtit för att jag såg barn som jag upplevde for illa, har gråtit för att jag inte orkat baka något till Mellot ikväll (högt och lågt alltså). Har tom gråtit för att jag längtar tillbaka till jobbet (visste inte ens att jag längtar tillbaka)- kände en enorm sorg över att jag kanske arbetat min sista dag (i alla fall på mitt gamla jobb). Kort och gott så har hela dagen känts som att jag givit upp.

Har i kombo med detta haft världens kroppsvärk, frusit, haft kli i benen.

Har 100 skäl att ta en Tradolan idag känns det som. Men ska inte.