Fel att inte vilja skaffa syskon?

Jag var ensambarn tills jag var 8, och bestämde mig tidigt för att aldrig utsätta mina barn för det
Jag och sambon var överens om två barn, men omställningen med första barnet (plus en något traumatisk förlossning och första tid) gjorde att sambon bestämde sig för att han inte ville ha fler.
Jag var naturligtvis ledsen och kände mig sviken, men insåg samtidigt att han måste ha rätt att göra det valet. Hade vi inte haft andra problem i förhållandet hade jag nöjt mig med ett barn, nu valde vi att gå isär av andra orsaker.
Tre veckor efter beslutet gjorde jag min första insemination i Danmark.
Jag gjorde det för att det var viktigt för MIG att ge mitt barn ett syskon, och det är viktigt för mig för att mina egna syskon betytt så oerhört mycket för mig.
Jag har aldrig ångrat det beslutet, men det var ju för att det var rätt för mig.
Är ni överens om att ett barn är rätt för er, då ska ni hålla er till det! 

Jag förstår hur du känner då jag kände likadant, MEN det är inte alla som känner så. De flesta endabarn jag känner har saknat syskon, men jag känner även flera stycken som är jättenöjda med att vara endabarn. Det de jag känner har gemensamt är att de tycker det känns bättre att få välja sina närmaste själv och det ligger ju något i det.
Jag har flera vänner som nöjt sig med ett barn av olika anledningar, och de flesta av dem är nöjda med det.
Du kan berätta att DU hatade att vara endabarn, men du kan inte veta om TS barn kommer att känna likadant.