BIM Mars 2017

Jag tror många kan relatera till det du skriver, antingen känner ingenting eller massor. April blir vårt 4:e försök...Känns som en evighet innan april-ÄL och ännu värre vet jag tiden är mellan ÄL och BIM. Efter ÄL känner jag mig som en galning (testar, känner efter, testar igen, läser på forum, känner tecken, känner ingenting...)

Hur man känner i början av en graviditet tror jag är väldigt individuellt, vissa känner av massor och andra ingenting. Med mitt yngsta barn var jag säker på att mensen skulle komma, hade lätt mensvärk i ryggen konstant... jag blev däremot trött väldigt tidigt på kvällarna och "flåsig" när jag tränade. Fick pausa löpbandet och andas för det kändes som lungorna skulle explodera... kanske iofs var dålig kondition också, haha

Ge inte upp innan mensen gjort entré! Som sagt alla är vi olika och upplever graviditet olika! Vissa plussat tidigt och andra sent...

Sorry för världens längsta svar...

När jag väntade mitt barn så kände jag absolut ingenting. Hade gått över med 11 dagar, men så tänkte jag en dag att jag kanske skulle ta ett graviditetstest.. Och det var positivt. Det var först veckan efter det som jag blev suuuperkänslig för lukter. Sen kom "mensvärken" och ömma bröst.

Så du kan mycket väl vara gravid utan några fysiska tecken :)

Tack, familjeliv har blivit lite av en livlina, mannen förstår inte mig riktigt, han tar allt så lugnt typ "det händer när det händer" och man (iaf jag) delar ju inte denna resa med vänner och familj och ibland behöver man bara ventilera. Så härligt med så många tjejer med samma tankar och funderingar, har lärt mig så mycket här i tråden också!

Nää nu började jag känna memsvärk :/

Alltså nu har jag en sån där dag då det bara känns hopplöst!

Jag är ganska bra på att vara positiv, men nu så här i dagarna före BIM och man inte känner nåt, inga ömma bröst, ingen molvärk knappt, har ont i ryggen men jag har ju flyttat lådor och dylikt i vår flytt så det har nog mer med det att göra. Så tänker jag att hade jag varit gravid så hade jag ju känt NÅNTING nåt litet stick i ett bröst eller nåt, men nada... Då känns ju denna långa cykel mer som en plåga då den gör att det tar längre tid innan vi får försöka igen... samtidigt är det svårt att gå vidare innan mensen kommer, för tänk om, fast man nog vet ändå. Känns som alla får så tydliga tecken innan BIM så har man inte dom så är det kört liksom.

Usch, förlåt för uppsatsen, behövde skriva av mig lite, tänk att försöka få till en bebis skulle vara en sån känslomässig bergodalbana!

Samma här men jag är över 40 o har inga barn o fick veta igår att jag har ont om ägg o inte kan göra ivf så det kanske är kört för oss:( om inte ÄD men det är kostsamt mm

Min sambo är cool tack o lov men vi hoppas på ett mirakel för det är det vi behöver...försöker ändå ställa mig in på att vi inte får barn:(

Har du barn?

Jag har bim -1 idag & kunde inte hålla mig från att ta ett test.

Vad tror ni? Spökstreck??

Började försöka bli gravida i januari och känns lite "för bra" om det redan gått då jag haft p-stav i 6 år & gått på p-piller i en månad.

Orolig för allt, att slemhinnan inte hunnit bli tillräckligt tjock, mf & annat otrevligt.

Vill krypa ur mitt eget skinn...

Det hör till att jag varken har ont i brösten, illamående eller andra symptom.

Det enda jag märkt är ökade flytningar. Förlåt om det var tmi ????????????

Men nej. Hoppas det är växtvärk istället

Oj va tufft Jag är 34 har inga barn sen tidigare men vart gravid 2012, det var oplanerat men slutade tyvärr i MA v.11 som upptäcktes vid kub testet Så jag vet att jag kunde bli gravid DÅ iaf, så hade väl nån sån där löjlig idé om att det skulle vara lätt som en plätt nu, då det gick när jag inte ens försökte men riktigt så har det ju inte varit tyvärr...

Alltså jag tror verkligen på mirakel faktiskt, medicinska världen vet bara så mycket och jag tror att det är så mycket annat i detta med befruktning som vi inte känner till, så ge absolut inte upp bara för att läkarna säger nånting, min moster sa de också till att det skulle inte gå, fick inte heller ivf då de inte trodde det skulle fungera, de blev sen gravida på egen hand, hon var 42. ÄD är ju inte bara kostsamt det ligger ju andra känslor i ett sånt beslut så det är klart att det är något man måste tänka över innan man bestämmer sig för.

Jag håller tummarna för att det går vägen för dig!