Russi
Jag håller med Marina81.
Jag har varit jätte rädd för allt jag såg/kände/hörde/upplevde mm. Trodde att allt var ont och ville mig illa. Jätte jobbigt... Men med en nypa då nyss vunnet självförtroende insåg jag att det finns inget att vara rädd för... Det är så lätt att kalla saker mörk/ont. Men min teori är att det inte finns någon onska... Så fort man blir skrämd av någon eller att något händer som man inte kan förklara så blir man RÄDD! Och då drar man gärna gränsen att det är mörka andar eller rent av onda andar... Men forsätter man att kolla djupare på situationen så insera man till sist att man bara är rädd och när man börjar förstå vad "anden" eller det som skrämmer dig vill så är man inte rädd längre och då är inte heller anden så ond/mörk. Om du blandar alla färger som finns vad får du då? Svart eller hur? Många andar som kommer har färger/ brukar se det som deras sätt att berätta vad dom vill eftersom jag läser olika färger som olika känslor/viljor mm. När det kommer någon som är svart så är det oftast någon som har mycket att säga och mycket att lära ut. Finns inget att vara rädd för eller som en ängel jag mötte för länge sedan sa... Man kommer alldrig att bli utsatt för saker man inte klarar av... Tydligen ett vanligt budskap från andra sidan... Fick jag veta efter den upplevelsen. Men lugn blev jag... Så ta det bara lungt och slappna av... Det som du är menad att uppleva/känna kommer när du klarar av det.
PS Svarade oxå ja på alla 14
/Zucca
Zucca: ja just det där om att man inte ser saker förns man är redo har jag också hört. Men hur får man modet att våga se/höra/känna?
Jag är ju nyfiken samtidigt.
Kan inte du berätta om någon gång du hade kontakt med en ande????
*plz* 
Oj vart ska jag börja... När jag var ca 26år är 28 nu, så träffade jag en ande som jag nog skulle kalla ond då. Jag hade gått och lagt mig och kände att jag Älskade hela världen. När jag plötligt kände tunga andetag vid mitt öra. Luften blev tung, nästan fuktig och jag kände att jag blev lite skrämd. När jag började kolla i luften (typ spänner ögonen i luften och försöker se igenom den) så ser jag (i mitt inre mer än fysiskt) en ande som var jätte ful... Man kan säga att den försökte visa mig det hemskaste man kan tänka sig att en ande kan se ut... Sen hör jag den säga... Du som säger att du Älskar allt och alla... Älskar du mig oxå. Jag bet ihop sen tittade jag på den och sa JA. Du har kommit av en anlednign. Först blev jag rädd för dig men sen insåg jag att du säkert kan lära mig en hel del om mig själv. Du kan säkert skrämma skiten ur mig, men när det är klart så har jag lärt mig ännu en nivå av rädsla och snart är jag inte rädd längre. Så ja! Jag älskar nog dig oxå du fullföljer bara din uppgift när du visar dig för mig... Plötsligt så blev luften mycket lättare och jag kände mig mycket lugnare. Framför mig ser jag en vacker ängel... Då insåg jag att det inte fanns gott och ont. Utan bara olika nivåer av rädslor. Detta var en ganska extrem händelse och jag har aldrig träffat på något som ser ut som en demon snarare, sen den gången.
Ville berätta den just för att den var så extrem...
Bästa sättet (har jag upptäckt) att öppna sig själv, är att lära känna sig själv i alla lägen... Då vet man när man hör/ser något som man inte kan förklara... När man inte känner sig själv är det svårt att avgöra vad som är fantasi eller verkligeht (kanske snarare overklighet.) Synen började inombords i början. Man såg bilder, kände känslor och lukter. Nu är det en kombination av inre känslor, syner med fysiska syner om du förstår vad jag menar... Det gäller bara att lita på sig själv och inte tvivla... Låta intutionen jobba och bara slappna av... Ett bra sätt är att anvädna pekare (typ slagruta). Det gjorde jag oxå... Så fort jag kände att någon stog någonstans så gick jag dit med pekaren. När den gav utslag så visste jag att jag kände rätt och jag började mer och mer lita på mina känslor. Självtillit och självkönnedom är A & O. Svårt att förklara, det är så olika för alla...
/Zucca
TACK för allt fint ni har skrivit. Beundrar verkligen er styrkaoch självkännedom!
11 ja.
Zucca: Oj! vad modigt av dig att bemöta något så läskigt på det viset!!!!
Jag skulle ha blivit jätterädd. Men jag är nog liksom på en "lägre" nivå vad gäller att förnimma såna här saker...
Urspännande och häftigt!!!
Hm jag tycker inte om att lägga saker i nivåer... Det var inte jobbigt då... Men innan det hände så var det nog något jag skulle vara livrädd för att möta... Det vill säga, jag mötte det när jag var redo för det...Inte innan... Man är starkare och modigare än vad man tror... Det är bara rädslan att vara rädd som stoppar en... :) Anser jag ialla fall...
/Zucca
Zucca: ja så är det nog! det är jättehemskt att tänka på att man ska vara rädd! 
10 vart det här ev 14 berår på ifall man tar enstaka fall eller så som det brukar va...
Jag gjorde testet alldeles nyss... Vore ju lögn att påstå att jag svara de ja på många frågor. Men jag tycker ämnet är hemskt intressant. Någon som vet vart jag kan vända mig för att träna upp min något slumrande förmåga?