Vill prata svenska utan brytning!!

Bryter du på ett annat språk? Trodde Det handlade om att du vill prata rikssvenska utan skånsk/småländsk dialekt?

Det låter tråkigt tror du inte att du skulle kunna uppskatta det?

reagerar människor i Skåneland  över detta? Din pojkvän är från Skåne?

Dialekt hade jag inte haft något emot. Men det är den pyttelilla utländska detaljen som går att höra i mitt tal som stör mig. Ingen kan sätta fingret på var jag -bryter- , om jag ens bryter men något lustigt är det. Kan vara någon dialekt som jag anammat, som kan uppfattas som utländskt. Frågade en kurskamrat, hon sa att hade jag pratat med dig i telefon så hade jag inte vetat om du är svensk eller utländsk men öga mot öga så kopplar jag ditt tal till ditt ursprung.

Nej, han är ju etnisk svensk så han pratar -ren- svenska. Skånska.

Pratar han rikssvenska?

Nej men ren svenska / skånska. Han är ju svensk så lätt för honom :)

Tycker du om din pojkväns skånska

Det är svårt typ omöjligt att ändra på sin brytning och sin dialekt som vuxen. Det sitter som berget. Man träffar ibland på stockholmare/skåningar/gotlänningar som bott hela sina vuxna liv i någon annan landsdel och som fortfarande har kvar sin dialekt.

Det enda jag kommer tänka på är att skaffa en privat logoped/språkcoach att jobba med. Det finns ju skådisar som kan öva in någon helt annan dialekt/accent för en film så det borde ju kunna funka för vem som helst som har tiden och energin att nöta på det. Hur perfekt det kan bli vet jag inte.

Men visst kan väl föräldrarnas brytning påverka även om man inte går i en skola i en förort med endast andra invandrarbarn? Jag tänker på hur vissa barn i skåne, där jag kommer ifrån, pratade en helt annan dialekt eftersom deras föräldrar var inflyttade från andra delar av Sverige. De hörde ju i princip uteslutande skånska i skolan, men kunde inte säga tungrots-R fastän de var födda i Skåne.

Sedan uppfattar nog svenskarna "dialekten" från förorten som bristfällig svenska även om den åtföljs av ett stort ordförråd. Antagligen för att det kan bromsa kommunikationen lite- är man inte van vid att höra svenskan uttalas så kanske man behöver tänka efter och fråga om vissa ord. Men hellre stort ordförråd och annorlunda uttal samt melodi än perfekt uttal och litet ordförråd.

Angående "Tomten" och "tomten" (jultomte resp. hustomten) så blandas nog inte betydelserna ihop, men det låter såklart konstigt om man använder fel uttal även om uttalsskillnaden är nästan försvinnande liten. I Norrland har de inte ens någon uttalsskillnad och kan därmed inte höra den skillnaden som vi gör i resten av Sverige (källa: norrländsk logopedkompis).

Det jag menade var att det kanske var sådana försvinnande små nyansskillnader som folk hör när TS talar.

Jag har läst lite mer av vad TS skrev nu och vad hon identifierade när hon spelat in sig själv (R och Å). Det är ju inte helt otroligt att det är något dialektalt som folk helt enkelt förklarar med hennes härkomst. Om jag var hon skulle jag besvara framtida påtalanden om uttal med "jag växte upp i/kommer från staden X, det är dialektalt därifrån."